Så är dessa tre underbara år över, tre år då jag lärt mig så mycket att man inte visste vart man ska ta vägen.
Tre år då jag suttit och svurit över lärare och deras hemska uppgifter (det gjorde jag ända in i det sista).
Tre år av underbar vänskap med alla i klassen.
Tre år i sofforna i korridoren, skrika och låta mest.
Tre års klassfester, Ullis var oftast värden, glömmer aldrig maskeraden hos henne med Kina utklädd till tönt.
Tre års ogillande mot natur och det är bara större efter att de kastade en flaska på Kissy, det kan jag lova.
Men även om man muttrat och kanske ännu mer än muttrat i tre år så har jag uppskattat det underbart mycket.
Jag har uppskattat att bli skälld på ibland av läraran för jag har insett att när jag har blivit det har jag oftast vart för lat, men jag kan också säga att jag har gett mitt allt för det mesta.

Frågan är hur man tackar sina vänner i klassen för tre år. Tre röriga, häftiga, roliga, tråkiga, tårfyllda men inte minst gapskrattande år.
Men:

Tack OP3B för de här tre åren, jag kommer aldrig glömma dem!
Och ett fett stort tack till G5 som tagit reda på mig.

(Glöm aldrig av OP3B är bäst.  Och glöm aldig mig för jag glömmer aldig er!)