A good friend bails you out of jail, but a true friend will be sittning next to you saying: "Damn, we fucked up!"

Let's go crazy then

Host, host och åter host.
Dags att laga lite lunch så man klarar av att jobba denna hostiga och gråregninga eftermiddag.


Jag var på det mest besynnerliga humöret igår innan jag skulle sova, jag var sur för helt underliga saker. Jag var arg för att jag inte inte orkade plocka ögonbrynen, för att jag inte hade någon öronvax och att håret på mina ben var för kort. Någon som kan slå den kombinationen att vara sur för? Då behöver man  bara något att sura över liksom.

Jag har just tittat på Dear John, filmen ni vet. Jag blir alltid så sorgsen när jag ser kärleksfilmer, ja den den inte är lycklig alltså. Att inte bara alla människor kan få vara lyckliga, skulle det vara så svårt?

Idag har jag vart och klippt håret för övrigt, gick till Lemon heads på Strömmens storsenter. Blev riktigt nöjd måste jag säga. Har kortat av det en del och klippt upp det massor. Älskar nyklippt hår, det är ju så himla fräscht. När jag orkar och har tid ska jag gå och köpa hårfärg så att jag kan slänga i lie färg i det med, för färgen som det har nu är INTE okej. Jag älskar rött hår men när mitt kommunalgrå hår växer ut ser det ännu mer trist ut brevid det röda.

Mys dag idag, klippa mig äta lunch med Jessica och sedan prova briller på Brilleland.
Det tristate idag när jag skulle hem så missade jag två bussar. en för att jag var sen den andra för att busschaffören inte trodde att jag skulle med. Tur att en ny kom igen efter en kvart. Men jag skulle ju vara hemma och tvätta och nu är det ingen hemma som kan släppa in mig till tvätmaskinen wich sucks for me.

Min allra allra bästa just nu:

Trist att det här kan vara den sämsta viedon till den bästa låten ever. Jag blev helt deprimerad över att se den här videon och det är inte för att jag blev så berörd. Hans arm, herregud. Och hur han mimar sedan. Men låten går inte av för hackor.

Nä, så kanske det inte går till. Älska den här reklamen.

Jag är förkyld, så förskyld så jag nyser varje gång jag kommer utifrån och in så nyser jag. Inte å jättepraktiskt i mitt jobb, jag har aldrig nyst så mycket i hela mitt liv.
Men jag vill intevara sjuk just nu därför trotsar jag det hela och väljer att ta en tupplur när jag kommer hem från jobbet och nu ska jag ta en promenad till Jessica. Hon får skjutsa hem mig, och när jag kommer hem då ska jag sova igen.
Just det man blev ju trött när man är förkyld...

Jag har haft en underbar helg i Larvik. Jag, Michelle och Helene åkte i fredags förmiddag för att spedera helgen där. På kvällen var dte dags att fira Michelles syster som hade födelsedag. En intressant fest faktiskt, första gången jag är på fest med trancemänniskor, mycket trancemusik blev det, hela husset skakade ett tag. Träffade två kompisar, en som inte pratade någon norska utan bara engelska och ryska han var är med sin kompis som bara pratade norska och ryska och ingen engelska. Detta blev väldigt förvirrade. Det blev ännu mer förvirrande med tanke på att de inte var särskilt bra på varken norska eller engelska men trevlig var de för det.

På kvällen gick vi ut på Rederiet, jag vet det heter precis som tv-serien och det diskuterade vi eftersom de flesta här i Norge tydligen också sett på rederiet. Där shakde vi loss i alla fall, Helene och Michele kastade in handduken tidigare än mig. Men Andrea var söt och följde mig de 150 metrarna hem till hotellet från Rederiet på natten.

På lördagen var vi och tittade lite på Larvik, jag funderade stark på att pierca mig för att vi skulle göra något kul under dagen. Men det blev ingen av det (tack gode gud). Sedan åkte vi till Michelles pappa och åt lunch. Sedan visade Michelle oss alla ställen man borde se i Larvik, alltså två ställen. Haha. Tog masor med fina kort om jag ska försöka få tag på hos Helene som jag ska visa er. 

På lördagkvällen hade vi lite förfest på hotellet och sedan gick vi till Becks och drack strawberry daiquiri, de var tydligen kända för dem. Och ja, den var den godaste jag druckit. Inte för att jag dricker det särskilt ofta. Sedan var det så klart dans på Rederiet som gällde igen. Helena och jag avslutade med baconlindet ostepölse med reksalat och rostet lök framåt natten. Imorse vaknade vi piga och fräscha och frossade hotellfrukost. Sedan racade vi hem.

Ikväll vilar jag bara. Jag börjar bli sjuk, hostar som någon som rökt i 20-års tid. N ska jag äta lite och njuta av den här underbara sången:

Jag känner mig på bra humör idag, fem anledningar kommer här.

1. Jag har världens snyggaste naglar, skapade av Lina. Dock kan jag inte bestämma om de ska ha någon fräsig färg eller inte.

2. Jag lagde svingod mat ikväll, är så mätt så jag tror jag smäller av. Det bästa? Jo men att det räcker tills imorgon med så jag kan bjuda Jessica på middag.

3. Igår hade Mia, jag och Michelle pannkakseftermiddag. Vi åt pannkakor, lekte med giraffen Mia fick från Tanzania och blåste såpbubblor.

4. På fredag drar ja, Michelle och Hele till Larvik för fest.

5. Jo men jag är ju lite brun med. Det får bli den sista. Kanske inte en starkaste femman men den duger riktigt bra, särskilt när man ser min bruna kropp. (Brun för att vara jag...)

Solen skiner, livet leker.
Jo men tjena...

Jag är uttråkad, trist och ganska ensam ikväll. Jag älskar att bo i Norge men herregud om man har trist en söndag finns det bättre ställen att bo på. Alla butiker är stängda och människor är upptagna. Inte kan jag ta en tupplur heller för då kan jag inte sova inatt.

Om en stund ska jag faktiskt laga mig lite mat; köttbullar med brun sås och potatis. Hemmagjorda köttbullar. Men lår det grillad mat? Nej, jag är inte bitter. Haha.

Saker jag har att glädjas åt:
- Jag ska få hemmagjorde köttbullar ikväll.
- Det är Parlamentet och Wallander på tv ikväll.
- Om jag inte missminner mig finns det Ben & Jerrys cookie dough icecream i frysen.

Men nu måste jag berätta om en så knäpp sak som jag kommit på om mig själv. För er som inte vet det har jag datorn i sängen. Så jag ligger i sängen redan innan jag ska ova, men innan jag ska sova är det ju dags att botsa tänderna och byta om och så ni vet. Och då får jag inte sätta på datorn mer efter det för då är det sovdags. Men jag har en liten underlig grej när jag ska läggamig, jag skyndar mig alltid massor när jag ska krypa ner under täcket och sedan fnissar jag för mig sälv. Som om jag snodde sovplatsen framför näsan på någon, detta är något jag alltid håller på med när jag är ensam. Alltså gjorde jag det inte när jag var sambo med Ewa eller när jag har gäster här. Men detta är ett besynnerligt beteende har jag insett jag jag vet inte varför jag gör det. Jag hånskrattar liksom lite åt personen som egentligen skulle ha min plats under täcket eller helt enkelt skrattar jag lite för att jag är så nöjd att jag får sova efetrsom sova är dte bästa jag vet. Take your pick...

Jag har pysslat med att inreda lite med mina vackra saker jag fått tag på i Tanzania.




Världens finaste tavla som jag fick av Raj, som en lokal konstnär gjort. I love it!


Ett par av mina snygga salladsbestick, jag tänkte faktiskt använda dem med när jag tittade på dem såg jag att de var alldeles för vackra och för opraktiska att använda.


Min fula garderobs baksida blev lite uppiggad med jag är inte helt nöjd. Men tyget älskar jag i alla fall.


Masaaikvinna och en flodhäst och en noshörning (med ett brutet ben). Sedan ser ni ju ckså mormor och morfar och ett foto på Fyrby. Hemkär var ordet...


Boken "A 100 ways to use a kanga" på hedersplatsen brevid lilla familjen Dahlin-Gustavsson.

Detta gjorde ag istället för att städa, jag struntade i att ta kort på resten av lägenheten för då skulle ni svimma...

Ful, va? Me dett mitt försvar är det inte så enkelt med kort hår, inte heller hade jag ågra produkter i och till råga på allt så var min tuperingskam borta. Massor av ursäkter...

Jag har bestämt mig för att göra något drastiskt åt mitt hår. Jag funderar på en skarp bob och ett rikigt rött hår. Eller brunt med blonda slingor. Men när jag satt och letade efter lite inspiration på nätet hittade jag den här:

Jag försökte mig på en likadan, men ni som känner mig vet att hår inte är min starka sida. Om jag orkar så plattar jag det och har i lite Dust it innan en fest. Men när ni ser det här ser ni ju att det är lite mer arbete. Sedan ska man ha långt, långt hår. Så just nu går jag runt med en liten ful och fjuttig rosett på huvudet. Jag försökte ta kort på den men det syntes inte ens att det var en rosett. Men jag har spänt tofsen så hårt så att alla rynkor i anisktet är borta i alla fall.

Min kompis bor i en annan stad till och med ett annat land hör och häpna och jobbar på ett kvinnodominerat yrke. Nu har de fått ett nytillskott på jobbet. En man i 30-års har börja på hennes jobb och han är sjuk ganska mycket. Min vän tyckte att det var väldigt mycket sjukdom. Sedan en dag googlade hon hand namn och hittar hans blogg. När hon löser inser hon med stigande fasa att han inte alls har så kasst imunförsvar som han sagt. Han har festat med sina kompisar och rest runt till släkt i Sverige.
Kära bullen vad ska min vän göra? Ska hon gå till chefen och "skvallra" eller ska hon stå ut med idioten? Tilläggas kan att han endast har provanställning.

Vår, vår, vår. Detta är lycka på hög nivå. Idag var jag och hämtade min pärla i garaget på syster mathildes gate. Min cyekl, fy vad jag hatar den cykeln, men det är vår så jag accepterar den för den världs sämsta cykeln den är. Jag köpte den för cirka ett år sedan och den har gått sönder så mycket. Den var ju inte heller direkt i fräsch form efter att stått hela vintern. Den borde antagligen in på sin årliga service, men jag tror att jag ska köpa en bil med dragkrok och ta med mig en cykel från Sverige. Om jag inte missminner mig sa Thomas för länge sedan att jag skulle få en cykel de hade stod hemma och skräpade. Undra om han har den kvar...

För övrigt så är jag krasslig, typiska tecken för mig på en förkylning är lock för öronen och ont i visdomständerna. Jo, men det ha jag ju. Även snorig och halsen kliar. Men jag har proppat i mig c-vitamin nu i alla fall, ja, jag vet att det är en myt. Men om jag intalar mig själv att det fugerar så kanske jag blir bättre fortare.

Min helg i lite bilder:


Jag var hos pappa och hälsade på och på vägen hem åkte jag förbi hans päron och planterade påskliljor och penseér och tände ett ljus.  <3


Ett nytt liv såg dagens ljus. Världens sötaste liv blev det ju också som av en händelse.


Världens bästa kompisar, till och med så bra så att de får smaka på varandras mat. Nej, de är inte syskon.


Vårpromenad för att se på blåsipporna i Husbyhagen.


Här är blåsipporna, nu är det alltså vår.


Oliver ville ta ett vårdopp.


Kasta boll med T.


Snyggaste 8-års tårtan, hälten med grädde och hälften med chokladpuddig.


8-åringen. <3


Helgen avslutades med en rejäl bläcka för Jonte...

Kvällen har vart sjukt bra. Var och tog sol med Michelle, sedan blev det kycklingkebab på mördargrillen. Till slut åkte vi förbi jobbet och snackade skit en stund med Hele. Nu är det väl dags för sängen.
God natt.

Nu börjar dte väl bli dags för mig också att kamma mig och säga upp mig från mitt jobb. Jag  började det hela med att göra högskoleprovet i lördags som alla vet. Idag fortsatte jag det hela med att söka 10 fräscha utbildnigar till hösten. Saken är den att jag inte vill plugga i höst men nu har jag sökt i alla fall. Men vad tusan ska jag göra om jag kommer in på drömprogrammet? Ja, jag kan ju be dem utsätta det ett år. Ja, så får det bli i så fall.

Så detta är vad jag sökt, med inbördes ordning:
- Psykologprogrammet, Göteborgs universitet
- Psykologprogrammet, Uppsala universitet
- Psykologprogrammet, Stockholms universitet
- Psykologprogrammet, Karolinska institutet
- Psykologprogrammet, Linköpings universitet
- Psykologprogrammet, Umeå univeristet
- Psykologprogrammet, Lunds universitet
- Psykologprogrammet, Örebro universitet
- Socialpsykologiskt program, Högskolan i Skövde
- Socionomprogrammet, Göteborgs universitet

Jag vet inte om ni ser trenden i de första åtta valen. Nej jag vet inte hur framtiden ser ut, jag får ta det lite som det kommer. Jag kanske blir kvar i Norge hela livet...

Jag har vart hemma hos familjen på besök och gjort högskoleprovet, men det kanske ni inte har missat. Jag har precis kommit hem, diskt disken som jag inte hann diska innan jag åkte och ställt upp dörren för att vädra ordentligt. Jag älskar när det är varmt ute så jag ställa upp dörrar och fönster.

Idag har jag åkt förbi två poliskontroller, en i Sverige och en i Norge. Och inte blivit tagen i någon av dem! I och för sig körde jag inte heller någon av gångerna. Men det väckte en tanke, taxichaffören jag åkte med körde lite för fort så polisen vinkade bara till honom att han skulle sänka farten, antagligen för lågt för att få böter då. Men jag kom att tänka på om han hade blivit stoppad skulle jag fått betala för tiden han stod där och fick böter för det är ju inte mitt fel att han kör för fort... Desutom går taxametrarna väldigt fort här, snäppet fortare än i Sverige fakstiskt.  Men jag funderar på det u, vad händer om min tacichafför blir stoppad när jag med?

För övrigt har jag haft världens bästa dag, imorse kom mormor och hämtade mig och vi åkte till Stregnäs med mina systrar till en nyöppnad inredningsbutik. Massor av fina saker hade de, jag köpte en blomkruka, pajform, två ljuslyktor och te med hjortronsmak. Sedan körde Tessan, Anna och John mig till Katrineholm så jag hann med mitt tåg hem. Och här är jag nu...

Jag glömde ju att berätta att jag gjorde högskoleprovet igår, och jag inser att jag bara blir smarate med åren i alla fall. Det känns ju som en tröst. Jag förbättade mig, mitt bästa resultat är ju 1,3 och förra gången skrev jg 1,0. Men den här gången blir det anatgligen 1,4. Det kan ju bli både 1,3 eller 1,5 men det ser ut som det blir 1,4 just för tillfället i alla fall. Vilket är klockrent. I höst kommer jag slå knock out!!!

Japp nu börjar förfallet. Jag var på fest igår och skrotade väl hem omkring klockan 04.00, det blev ändå helt okej med sömn eftersom att min bästa mamma lär mig sova änd ill klockan 12.00 för det är jag henne evigt tacksam. Men i alla fall, självklart rmlade jag i säng igår utan att tvätta bort smink och allt möjligt. Det är ju ingen ovenligt, men nu ska ni få höra det fasliga.

När jag tvättade bort sminket imorse så hittade jag påsar under ögonen. Ve och fasa, jag aldrig haft en endaste påse under mina ögon. Fy tusan, nu går det bara utför. För övrigt får man för himla fin magkatarr av alkohol. Men det var det värt.

Babababa. Nu ska jag och jobba om en liten stund. Jag kör en vilande natt och sedan en dag som personlig assistent innan hemresa till Svedala. På lördag är det ju dags för högskoleprovet, sedan å kvällen är det födelsedagskalas för Lisa. Sedan funderar jag på om dte kanske blir lite maskerad på kvällen. Är fortfarande i valet och kvalet...

Sedan är jag inte tillbaka till Norrbaggeland förren på tisdag kväll. Jag äör längtat hem så sjukt mycket även fast dte inte ens är längesedan jag var hemma. Men dte känns som om et är flera månader sedan efter Tanzania resan. Den satt all tid ut perspektiv.



Hem till min finaste John! <3

Jag sitter och tittar på en ny bil idag, jag skulle älska om jag fick ta och köpa en bil i helgen. Nu har jag bestämt mig för att jag ska ha en tuffare bil, nog för att Röa Rut var svincool, men nu tittar jag på audi, volvo och BMW. Inte för att vovlo s40 som jag ser på är svincoola bilar men jag gillar dem i alla fall.

Men jag saknar min gamla fina bil, det är inte det att jag saknar modellen. Lisa säger att jag ska köpa en likadn men det är inte samma sak. Röda Rut was one of a kind. Ingen peugot kan någonsin mäta sig med henne. Jag glömmer aldrig när jag tog henne hem från Norge första gången och hon dog mitt på den enfiliga mototvägen. Eller att hon dog mitt i en rondell på motorvägen med. Aldrig heller kommer jag glömma när jag körde av mitt avgasrör på julafton, med Teresia, David och John i bilen. Tessan fick sitta och hålla öronen för John. Eller att jag fick punktering det första som hände när jag kom till Norge. Vi hade en kort och stormig affär jag och Röda Rut. Den slutade lika hastigt om den startat.

Men det är Röda Rut jag har att tacka för att jag lever, att jag klarade min smäll med älgen så otoroligt bra. Jag kan forfarande inte riktigt inse vilken tur jag hade som överlevde den smällen. Det var en på jobbet häromdagen som frågade om jag fått några beståendesakdor och det har jag ju inte, en ful tand och ett par ärr kan jag ju också leva med. Men när jag blundar kan ja fortfarande se älgen upplyst av bilen, sekunden jag insåg att jag skulle smälla är helt klar för mig. Nästa sak jag kommer ihåg efter det är en hög smäll och jag inser att jag verkar leva.

Det är i alla fall en stund i mitt liv som jag aldrig mer vill uppleva, paniken och att det inte finns ett enda dugg man kan göra. Men det hela gick ju bra även om Röda Rut och älgen dog. Därför vill jag nu inte heller ha någon liten töntig bil som har ihjäl mig ifall jag skulle krascha med en älg.

Är just hemkommen från sikleaften hos Carina, sikleaften är egentligen att man ska sitta och se på snygga hunkar på en film och dregla över dem mendans man snackar skit med tjejerna. Men ikväll blev det ingen film, förra veckan när vi hade det så satt ju jag och bölade istället.
en jag har börjat tycka om dessa sikleaftnar, man lär verkligen känna varndra så mycket bättre. Det finns ju saer man inte alltid vill prata om på jobbet. Därför ska jag nu förslå att sikleaften blir en tradition, en kväll i månaden känns väl okej?

Hej och hå här var ju dödare än på Golgata den här helgen. Inte så lite alltså! (Ursäkte det extremt dåliga skämtet.)
ag får be om ursäkt för min sviktande närvaro, för er som missat det har jag ju vart på semester i ett av världens vackraste land; Tanzania. När jag kom hem valde man dator att vägra koppla upp mot mitt trådlösa internet, men idag fungerade det som om ingenting hade hänt.

Jag har så hinla mycket att skriva men jag vet inte ens vart jag ska börja, jag har ju så himla många saker jag vill berätta om. Men jag har i alal fall haft en underbar semster som innhöll både sol, bad, safari och ett så fint besök i en masaiiby. Jag har sett spektakulära djur och träffat spektakulära människor. Jag kan bara passa på ochg tacka Annika för att hon har tagit hand om mig i två veckor och visat mig det stället hon älskat och talat om ända sedan vi lärde känna varandra.

Jag ska försöka ladda upp lite bilder både här och på fb, men jag vill inte göra det förren jag fått bilderna från Annika eftersom att hennes kamera är ett par snäpp vassare än min. Även om blixten bestämde sig för att skrämma oss mitt under safarit.

Nej nu har jag ändrat mig, jag kan ju slänga upp lite bilder här i alla fall. För närjag får fler och bättre bilder från Annika kan jhag lägga upp dem med!
Men nu måste jag faktiskt försöka att få i mig lite mat.