Gårdagen
Gårdagen var underbar. Promillehalten hölls på en hög nivå hela kvällen hos ganska många. Vi tränande bland annat på att säga till tjejer att de var "feeeett fiiiina" på svenska och danced our asses of. Vi konstaterade även att jag har fått en inflammation i mitt sår på bröstkorgen. Uscha mig. Det värsta med att vara på fest med norrbaggar är att jag inte hör vad de säger när det är hög musik, ingenting hör jag.
Nu ska jag försöka betala lite räkningar innan det är dags för att jobba. Jobbar kväll, natt dag så nästa gång jag komem rhem kommer mormor och morfar med mig. Som tur är har jag hunnit städa lite på förmiddagen. Jag tackar han där uppe för att jag inte var bakis idag så att jag klarade av att dammsuga...
Nu ska jag försöka betala lite räkningar innan det är dags för att jobba. Jobbar kväll, natt dag så nästa gång jag komem rhem kommer mormor och morfar med mig. Som tur är har jag hunnit städa lite på förmiddagen. Jag tackar han där uppe för att jag inte var bakis idag så att jag klarade av att dammsuga...
Härliga tider, strålande tider
Idag ska jag börja flytta mitt pick och pack. Det är inte så mycket jag ska flytta idag. Kanske fem lådor bara. Men det är lika bra att komma igång och jag tänkte att då packar jag upp allt med så jag får lite ordning och reda på en gång för det kommer jag aldrig få i det hemmet annars...
I förrgår var Eva Marie och jag och tittade på min lägenhet, jag är så nöjd så jag är tvungen att visa den för folk. Haha. Men då upptäckte vi att jag inte har någon ugn!!! Hur kunde jag missa det? Jösses, så nu ska jag försöka investera i en kombiugn, alltså en micro med vanlig micro och sedan varmluft också.
Nej men om man skaulle försöka få i sig ite fukost så jag kom iväg till Jessica någon gång så jag kan få låna hennes bil. Alltså det här med att vara billös, det är inte riktigt min kopp the. Även om jag börjar bli alltför van.
I förrgår var Eva Marie och jag och tittade på min lägenhet, jag är så nöjd så jag är tvungen att visa den för folk. Haha. Men då upptäckte vi att jag inte har någon ugn!!! Hur kunde jag missa det? Jösses, så nu ska jag försöka investera i en kombiugn, alltså en micro med vanlig micro och sedan varmluft också.
Nej men om man skaulle försöka få i sig ite fukost så jag kom iväg till Jessica någon gång så jag kan få låna hennes bil. Alltså det här med att vara billös, det är inte riktigt min kopp the. Även om jag börjar bli alltför van.
Hard work work
Idag jobbade jag första dagen efter min sjukskrivning. Det kändes bra faktiskt, jag blev ju helt klart mer sliten än vad jag brukar bli av en dags jobb. Men det kan ju också bero på att jag vänt på dygnet. Jag somnade ju vid två nattentill idag och gick sedan upp halv sju. Det fungerar inte för mig. Jag behöver sömn, och massor av den.
Det har fakitskt hunnit hända en del på jobbet sedan jag var där sist. Två personer som inte borde vart hemma har fått fasta platser på sykehjemmet. Det är altid en lättnad. Trist för er att läsa jag vet.
För övrigt kommenterade ingen hur jag såg ut idag av brukarna, ju en fårgade om jag slått i armen. Ja, svarade jag bara. Även fast jag kommer med tre stygn i ansiktet och ett gul/rött öga så ser de det inte. Känns faktiskt som en lättnad.
Nu ska jag gå och jobba en natt och sedan dag igen imogon då. Hoppas på en fika med Ida och Jessica på eftermiddagen. Sedan en ledig lördag. Känns som jag behöver det även om jag inte hunnit jobba så mycket. Man får ta små steg.
Det har fakitskt hunnit hända en del på jobbet sedan jag var där sist. Två personer som inte borde vart hemma har fått fasta platser på sykehjemmet. Det är altid en lättnad. Trist för er att läsa jag vet.
För övrigt kommenterade ingen hur jag såg ut idag av brukarna, ju en fårgade om jag slått i armen. Ja, svarade jag bara. Även fast jag kommer med tre stygn i ansiktet och ett gul/rött öga så ser de det inte. Känns faktiskt som en lättnad.
Nu ska jag gå och jobba en natt och sedan dag igen imogon då. Hoppas på en fika med Ida och Jessica på eftermiddagen. Sedan en ledig lördag. Känns som jag behöver det även om jag inte hunnit jobba så mycket. Man får ta små steg.
Trauma
Jag har blivit helt besatt av serien Trauma, jag har snart sett alla avsnitt som ligger ute. Jag komemr nog hinna med alla dne här veckan. Jösses dte är inte bra för mig att vara sjukskriven. Saken med den här serien är att jag tittar bort varje gång olyckorna sker, jag tar upp ett annat fönster och tittar igen när folk har skrikit lite. Jag kanske inte är riktigt redo för trauman än...
Wish somebody would tell me I'm fine
Jag har mått bra idag. Igår kväll avlutade jag dagen finfint med att åka till Michelle och hänga där. Jag snackade lite med hennes dotter Mia, hon tyckte älgar var ganska dumma som inte tittade sig för när de gick över och var helt säker på att en kanin skulle gjort det. Men jag känner att nästa gång klipper jag nog hellre en kanin än en älg. Hon skulle också kolla på mina sår, hon hade ju hört om dem. Sedan kallade hon mig Greta för hon tyckte jag skulle heta det. Barn är bara så söta.
Idag sov jag till 11.58. Undertbart. Jag spenderade stora delar av eftermiddagen i sängen och såg på Trauma mitt nya favoritprogram. Ikväll har jag vart hos Jessica och vi har tagit en promenad, sedan pkte vi och hämtade nyckeln till mina nya lägenhet.
Mina vänner, nu ska ni få höra en sak. Jag tror jag komemr älska min nya lägenhet. Att ha något alldeles eget igen och en fräsch lägenhet är det ju med. Cirka 42 kvm, det hade jag ju hemma i Eskilstuna och dte är ju precis lagom. Jag älskar mitt lilla badrum med massor av skåp och att över diskbänken är det ett fönster. Jag som gillade att diska innan, nu kommer jag älska det. Jag har alltid velat ha ett fönster över diskbänken, underligt men sant. På lördag ska jag påbörja min flytt, jag ska få låna Jessicas bil eftersom att min är obrukbar.
För övrigt ringde polisen idag, de undrade bara vad jag hade för försäkring, om jag hade bälte och vad jag fick för skador. Han var lite fundersam hur jag klarade huvudet så bra eftersom att taket var intryckt men jag förklarade att jag är en fegis och duckade. Jag hoppas allt med försäkringbolaget går snabbt så att jag kan börja se mig om efter en nya bil så småningom. Jag tänke rinte göra dte förren jag vet hur mycket jag får ut på försäkringen. men det har ju börjar snurra lite tankar om vad jag vill ha, men vi får se.
Idag sov jag till 11.58. Undertbart. Jag spenderade stora delar av eftermiddagen i sängen och såg på Trauma mitt nya favoritprogram. Ikväll har jag vart hos Jessica och vi har tagit en promenad, sedan pkte vi och hämtade nyckeln till mina nya lägenhet.
Mina vänner, nu ska ni få höra en sak. Jag tror jag komemr älska min nya lägenhet. Att ha något alldeles eget igen och en fräsch lägenhet är det ju med. Cirka 42 kvm, det hade jag ju hemma i Eskilstuna och dte är ju precis lagom. Jag älskar mitt lilla badrum med massor av skåp och att över diskbänken är det ett fönster. Jag som gillade att diska innan, nu kommer jag älska det. Jag har alltid velat ha ett fönster över diskbänken, underligt men sant. På lördag ska jag påbörja min flytt, jag ska få låna Jessicas bil eftersom att min är obrukbar.
För övrigt ringde polisen idag, de undrade bara vad jag hade för försäkring, om jag hade bälte och vad jag fick för skador. Han var lite fundersam hur jag klarade huvudet så bra eftersom att taket var intryckt men jag förklarade att jag är en fegis och duckade. Jag hoppas allt med försäkringbolaget går snabbt så att jag kan börja se mig om efter en nya bil så småningom. Jag tänke rinte göra dte förren jag vet hur mycket jag får ut på försäkringen. men det har ju börjar snurra lite tankar om vad jag vill ha, men vi får se.
As if a good thing ever could make up for all the pain
Idag är en bra dag. Igår var Jessica och Mads här och vi delade med oss av våra traumatiska upplevelser från helgen. Jessica och Mads fick också nämligen ambulans i helgen. Någon gång ska ju vara första gången.
Idag har jag haft en lugn och skön dag. Jag har tittat på två avsnitt av The Vampire diaries, allt ska handla om vampyrer nu för tiden. Sedan ringde söta Tessan och berättade att hon var sjukt orolig för teoriprovet som hon snart skulle skriva, mina enda tips var att försöka ta det lungt och äta ordentligt innan. Inte så bra tips, men de fungerade tydligen. 15.06 ringde en överlycklig Tessan som hade klarart teoriprovet. Jag är så glad för hennes skull!!!!
Sedan när jag hade pratat med Tessan tog jag tag i mitt liv en stund och sjlvklart hinner jag missa ett samtal under den stunden. Ett samtal från underbara Annika som befann sig i Ghana. Snart åker jag ner till henne, ska bli så spännande. Hon skulle försöka boka safari med Edgar. Shit vad häftigt med safari, can't wait!!!
Nu sa jag försöka packa lite med, eftersom jag har bestämt mig för att försöka flytta på lördag. Då kanske sakerna måste vara lite nerpackade i alla fall.
Idag har jag haft en lugn och skön dag. Jag har tittat på två avsnitt av The Vampire diaries, allt ska handla om vampyrer nu för tiden. Sedan ringde söta Tessan och berättade att hon var sjukt orolig för teoriprovet som hon snart skulle skriva, mina enda tips var att försöka ta det lungt och äta ordentligt innan. Inte så bra tips, men de fungerade tydligen. 15.06 ringde en överlycklig Tessan som hade klarart teoriprovet. Jag är så glad för hennes skull!!!!
Sedan när jag hade pratat med Tessan tog jag tag i mitt liv en stund och sjlvklart hinner jag missa ett samtal under den stunden. Ett samtal från underbara Annika som befann sig i Ghana. Snart åker jag ner till henne, ska bli så spännande. Hon skulle försöka boka safari med Edgar. Shit vad häftigt med safari, can't wait!!!
Nu sa jag försöka packa lite med, eftersom jag har bestämt mig för att försöka flytta på lördag. Då kanske sakerna måste vara lite nerpackade i alla fall.
Thoose three words are said to much, they're not enuogh
Idag är en dålig dag känner jag, det går ganska mycket upp och ner just nu. Jag inser att jag har haft otrolig tur, men det stoppar ändå inte mina tankar. Jag tänker att om jag inte fyllt spolarvätska innan jag åkte, om jag inte hade kollat så att däcken satt ordentligt. Om jag hade sovit kortare tid och åkt hem när det var ljust ute. Men som Lisa sa att älgen hade kunnat gått ut tidigare då också.
Samtdigt som jag är ledsen för att det hände hanterar jag att jag har haft sådan otrolig tur, tänk om jag inte duckat. Tänk om det hade vart fler i bilen. Tänk om det var en barnfamilj som kommit och krockat med älgen.
Jag har så otroligt delade känslor. Just nu saknar jag bilen, att bara åka bil med full volym på stereon. Alla låtar som påminner mig om bilen kommer att vara bannlysta ett tag.
Jag hatar att när Grishant körde hem mig idag höll jag i mig lite extra när han gasade. Jag hatar att jag inte vill att folk ska ta bilen någonstans.
Jag kan liksom höra han som bärgade bilen säga till mig att han var säker på att jag var död när han såg bilen.
Men jag vet att det hela kommer att gå över, jag har en liten posttraumatisk stressreaktion som det så fint heter. Allt känns lite skit när det blir mörkt ute. Men om en stund kommer Jessica och Mads hit. Jag ska ner tll Rimi och köpa lite fika och räknar med att deras besök muntrar upp mig lite.
Tack alla för att ni hör av er och kollar så att allt är okej med mig. Jag mår ju faktiskt bättre än man kan drömma om efter den smällen. Det är bara det som börjar gå upp för mig.
Jag är glad att jag mår så bra som jag gör och jag är tacksam till er alla att ni bryr er!!!
Samtdigt som jag är ledsen för att det hände hanterar jag att jag har haft sådan otrolig tur, tänk om jag inte duckat. Tänk om det hade vart fler i bilen. Tänk om det var en barnfamilj som kommit och krockat med älgen.
Jag har så otroligt delade känslor. Just nu saknar jag bilen, att bara åka bil med full volym på stereon. Alla låtar som påminner mig om bilen kommer att vara bannlysta ett tag.
Jag hatar att när Grishant körde hem mig idag höll jag i mig lite extra när han gasade. Jag hatar att jag inte vill att folk ska ta bilen någonstans.
Jag kan liksom höra han som bärgade bilen säga till mig att han var säker på att jag var död när han såg bilen.
Men jag vet att det hela kommer att gå över, jag har en liten posttraumatisk stressreaktion som det så fint heter. Allt känns lite skit när det blir mörkt ute. Men om en stund kommer Jessica och Mads hit. Jag ska ner tll Rimi och köpa lite fika och räknar med att deras besök muntrar upp mig lite.
Tack alla för att ni hör av er och kollar så att allt är okej med mig. Jag mår ju faktiskt bättre än man kan drömma om efter den smällen. Det är bara det som börjar gå upp för mig.
Jag är glad att jag mår så bra som jag gör och jag är tacksam till er alla att ni bryr er!!!
Hur ska det gå?
Jag börjar redan bli uttåkad på att vara hemma. känns som att jag är långtidssjukskriven. Funderar på om jag ska lifta med någon till kontoret imogon och äta lunch med jobbarkompisarna... Jo så blir det nog.
Med lite perspekiv på det hela
Nu när jag har fått lite perspektiv på fredagens händelser så känner jag att jag kan berätta om det i alla fall. Det är väl ingen som läst bloggen som missat att jag bestämde mig för att ha ihjäl en älg i fredagskväll. Jag kan lätt sätta det på topp ett över det läskigaste som hänt mig i mitt liv, tror jag i alla fall.
Here goes:
I fredags bestämd ejag mig för att ta en tur till Charlottenberg, jag skulle lösa in checken som jag fått för att jag hjälpte kvinnan upp ur ån för ett år sedan och köpa ryggsäcken som jag spanat in till mina resa till Tanzania. Jag var så himla nöjd för att dte gått så bra att köra dit, jag gjorde dte ju fäörsta gången själv och va inte säker på om jag skulle hitta. Så satt jag mig för att köra hem, jag tyckte det var lite trist eftersom att det snöade och var mörkt ute men herregud när jag åkte hem till jul var dte ju betydligt värre ute.
Så jag körde mellan 70-80 km/h på en stor väg med skog på båda sidor och pötsligt ser jag ett älghuvud sticker ut ur skogen. Jag ställer mig på bromsen och hoppas på att den ska vända och springa in i skogen igen. Den sista jag ser innan jag duckar är hur älgensben är precis framför lyktorna på bilen. Sedan smäller det, otroligt högt. Öronbedövande var det. Bilen börjar snurra och jag inser att jag lever, men då tänker på att nu blir jag påkörd av en bil som är bakom mig eller en jag är möte med och då komemr jag dö ändå. Men det gjord jag ju inte, som tur var så var det ordentligt avstånd både framåt och bakåt.
Så står bilen still och jag tittar upp, jag slår av motorn och försöker få tag på varningensblinkersen. När jag satt på den börjar folk komma ur bilarna, de var väl helt säkra på att det skulle få se något som var mycket värre. En man fick hjälpa mig att rycka upp bildörren då taket var ganska intryckt. En svensk gick runt och var helt förundrad över att jag haft sådan tur, någon annan ringde polis och ambulans.
En man som är röda kors arbetare kommer och styr upp lite. Han kollar mig och sätter mig i bilen med en jacka så att jag ska kunna ta det lite lungt. Men jag var väl lika spänd som en fiolsträng ungefär. Saken är ju den att jag har problem med handtremot (skakningar) och det blir ungefär 100 gånger värre när jag är stressad eller chockad.
Sedan kom de snälla ambulansmännen och tar hand om mig, jag trodde de bara skulle kolla mig men det blir blåljus till Kongsvinger sjukehus. Där möter traumateamet mig. De lyser ögon, klämmer på magen, lyssnar på lungor, sätter dropp, tar blodprov och tittar på sår. Det mesta på en gång. Jag har helt ärligt ingen aning om hur många läkare som tog emot mig jag an räkna till minst fem i alla fall. De konstaterar att röntgen är fin, jag verkar inte ha några inte blödningar och att andningsljuden är fina. Det som felar mig är ett flertal skärsår och en hårt åtgången framtand.
Här börjar det trista, de sa sy mig från näsan till munnen. Ja helt utan bedövning, jag ser ju att läkaren redan bestämt sig så det är ju bara att gilla läget. Fy fan vad tårarna rann. Seda sydde de mig på bröstkorgen med och jag kan ju säga att bedövingen bara tog vid det första stygnet. Men det vär bättre än ansiktet i alla fall.
För övrigt så var det en äldre läkare med i gänget, helt klart en boss av något slag. Han frågade mig helt plötsligt om jag körde en stor eller liten bil, en stor svarar jag. Då säger han till alla i rummet: Där ser ni att stora bilar är bäst...
En av alla dessa läkare bestämde i alla fall att jag skulle bli kvar över natten för obervation för när det går så fort ska man observeras eftersom det räknas som ett stort trauma.
Jag blev inlagd på kirurgsksengepost och försökte varva ner. Jag ringer även alla hemma för att berätat att dte var okej. Jga ringde Michelle och frågade om hon kunde komma och hämta mig dagen efter vilket resulterade i att hon och Helene satt sig i bilen och kom till Kongsvinger cirka 23.30 för att hälsa på mig. Ja trodde inte dte behövdes men vilken lättnad att få träffa några man kände och bara släppa lite på trycket.
Igår kom Michelle och hennes syster och hämtade mig och vi åkte och hämtade sakerna och tittade på bilen. Ingen vacker syn, det var ju ganska mycket värre än vad jag kom ihåg den. Bärgningsmannen sa att dte var den värsta älgolycka han sett och att han var säker på att jag var död när han hämtat bilen. Det kändes ganska skönt att stå där då faktiskt. Sedan spenderade jag kvällen hos Michelle och Morten och blev uppassad med middag och gotteri.
Jag måste säga att det skönt att skriva av sig här för att det är fortfarande många "jag jag bara" som snurrar i huvudet. "Om inte" tankarna blandas med vilken tur jag haft, lite snurrigt helt enkelt.
Jag vet att jag skriver det igen men jag är så glad och tacksam till alla som har hört av sig och tagit hand om mig när jag har haft det så trist. Ni är fina!
Men älgen hade jag ihjäl i alla fall
So sweet so beautiful
Jag lägger nu ett mardrömsdygn bakom mig. Jag tackar ängeln på min axel som räddade mitt liv i fredags kväll och ett enorm att tack till Helene och Michelle som satt sig i en bil på en gång till Kongsvinger, de åkte bil i mer än två timmar för att vara med mig mindre än en timme. Min allra största tacksamhet till underbara Michelle som hämtade mig idag och har tatt hand om mig hela kvällen efter chocken att få se bilen.
Med vänner och familj som jag har både i Sverige och Norge behöver jag aldrig vara rädd. Ni är underbara!
Med vänner och familj som jag har både i Sverige och Norge behöver jag aldrig vara rädd. Ni är underbara!
Och håll blicken kvar i skyn!!!!
Ladies and Gentlemen the moment you all have been waiting for, it's time for the: Åskrönika.
Det har vart ett år men massor av resor fram och tillbaka mellan Norge och Sverige, jag har haft det underbart på båda ställena. Men det verkar som att Norge vann kampen eftersom att jag väljer att stanna här ett år till och fortsätta min vardag som jag skapat mig här.
Här ska jag försöka summera det år som kommer gå till historien som vad, ja det vet jag inte riktigt. Jag ska se om jag kan komma fram till det när jag är klar med min krönika.
Januari:
Ljuva januari. Jag minns 1:a januari som det var igår. Jag vakande bakfull som aldrig förr, jag som aldrig blir bakis. Marie dök upp framåt förmiddagen hos mig och vi drog ut till Stora Sundby för en återhämtarkväll med tv, pepparkakor och te. Men så dåliga var vi visst inte för vi efter lite messande och mutande fram och tillbaka styr vi kosan mot Björkvik. Där leder en förfrusen bil till lite mer fylla och fest, skam den som ger sig på grund av bakfylla. Vilken inledning det blev på det nya året.
Jag gjorde mina första riktiga dagar på jobbet, ett jobb som sedan kom att bli mitt första fasta jobb. Sjukt coolt med fast jobb.
Men i januari så kom den nyheten som skulle förändra hela min familjs liv. Tessan var med barn, ett gossebarn. Och inte var dte heller så länge kvar tills han skulel visa sig, 23 april var han ju beräkand till. Under en kort period blandades skratt med tårar, nu är det bara skratt i alla fall. Ja och till och från skrattar vi så vi gråter så klart. Ja och alla andra sorters glädjetårar över miraklet.
Sedan hann jag även få ett besök av underbara Hanna, tyvärr så jobbade jag lite den helgen men vi hann i alla fall med Oslo by day.
Fasliga Februari
I början och februari hände det otänkbara. Min bästa väns pappa dog, alltför tidigt och på helt fel sätt. Jessica du är så stark och jag är glad att du är min vän!
When you have no light to guide you and no one to walk beside you, I will come to you
Under februari så hade vi även inneboende i två veckor eller en kanske det var i form av tre sjukt välbyggda killar med drömmar om Norge. Men luften gick ur de drömmarna som en ballong och nu vet jag inte riktigt vad de gör med sina liv.
I februari gick sedan min farbror plötsligt bort. Så februari blev över lag en ganska svart månad, tur att det är den kortaste månaden i alla fall.
Men det jag lärt mig av denna månad är hur mycket vänner och familjen betyder för att man ska klara att hanka sig fram.
Jag och Ewa avslutade hela månaden med att bli salongsberusade hos Morten i väntan på Sälengänget som skulle komma och njuta av Lasse med oss. Största överaskningen ever när Anita klev ur bilen, Anita som skulle befinna sig på andra sidan jordklotet med Amanda. Jösses amalia!
Sambo på väg till Morten
Mysiga Mars
Mars hade något stort att bjuda på. Något helt enormt och världsomvälvande, ja eller dte sista odet kan disskuteras men min värld förändrades i mars i alla fall.
Men en sak i taget, mars började på ett alldeles alldeles underbart sätt. Nämligen en akustiskt konsert med världens bästa Lasse på Parkteatret. Den kvällen och natten förändrade mitt liv, när jag stod och väntade på Lasse ringde jag mamma som avslöjade att Tessan var på förlossningen. Jga visste inte om jag skulel skratta eller gråta, därför gjorde jag både och.
Lasse har en sång för varje känsla: Gud välsingne hans små fötter där han går.
Lille älsakde John kom till världen den 2:a mars 2009, han var liten men tuff. Och närman fick en bild på den lille kraken med en sond ner i magen trodde jag inte att han var mycket för världen. Men han har utvecklat sig till världens vackraste och tuffaste lille pojke.
Mars björd även på en tur till Strömstad för besiktning av bilen. Ruxie klarade sig med bravur. Och så hängde jag med min fina Annika massor med, och i mars i år ska jag ju och hälsa på henne i Tanzania.
Älskade, älskade du
Apbra April
April var en förhålandevis lugn mådnad tror jag. Älksade storesyster fyllde 25 år så jag ver hema hela påsken för att fira henne, hänga med familjen och framför allt hänga med lille John. 25 års kalaset var alldeles superb, massor av god smörgåstårta och häng med min favorit gubbe Charles.
Våren kom också md besked i april. Vilken ledde till vårpromenader i smältsnö, plantering på superballen och grillpremiär.
Innan Lisas kalas, nu skanar jag mitt ljusa hår.
Makalösa Maj
Maj, maj, maj. Den bästa månaden, min och pappas födelsemånad. Pappas födelsedag missade jag dock förra året, minnas att jag grät en skvätt när jag sa att jag kunde jobba kväll på hans födelsedag.
Men min födelsedag då? Den firades med inte mindre än tre kalas, först såg det ut att inte bli något då Jessica och Mads var i Portugal, Ewa jobbade och Annika eventuellt skulle jobba. Men Ewa blev lediga och Annika sa att hon inte kunde jobba kväll.
På min födelsedag hängde vi på balkongen, åt, drack vin och så hade jag gjorde glasstårta. Vilken hit.
I maj var även Frida och hälsade på i sitt gamla land, vi hade förfest med alla statoil människor och daen efter var det bakis häng i Oslo, elel rinte för mig för jag körde på kvällen.
Den 17 maj på Norges national dag som de firar onormal mycket hade jag besök av fina Marie. Vi låg på balongen i bikini och solade medans vi såg norrbaggarna knalla omkring i folkdräkter. På kvällen vann ju Alexander Rybak ESC, så passande så. På kvällen var jag, Marie, Morten och Joachim på Martin's och firade Norges födelsedag.
En av årets roligaste kvällar spenderades på standup klubben Josefine i Oslo. Annika skriver till mig på snabbchatten och berättar att Özz Nüjen, Aron Flam och Jonathan Unge kommer till oslo. Ska vi dit? Så klart vi ska! En snabbdusch och vi satt i gula faran till Oslo, vi körde där bara trikken fick köra och var allmänt vilse. Men det roligaste på hela kvällen när vi stannd eoch frågade efter vägen och en man försökte förklara och när han är klar svarar Annika: "Nej du det där tror jag inte stämmer." Så vi fick leta vidare. Men fram kom vi, en förglömmlig kväll.
Jublande Juni
I juni tog jag en tur hem för att fira fina Hannas student. Måste vara årets regningaste dag, men en sjukt bra dag ändå. Hanna var lycklig oh bjöd på en sjukt bra fest. Att dansa med Eva och Britt är liksom inte varje dag men gör.
Dagen före midsommar satt jag mig på bussen hem mot Sverige för att få fira en svensk midsommar. I denna ljuva sommartid liksom, men bussresan hem på natten minns jag som mardrömslik. Men när jag fick sova ett par timmar hemma intogs midsommarlunch med mamma, mormor, morfar, Helena och Georg. Hälsade även på min lilla pappa på förmiddagen. På kvällen blev det kalas hos Lillit sjukt kul hade vi. Vi sjöng och snackade skit, med en liten ovanlig mix av folk. Men ombyte förnöjer säger de ju. Kvällen avslutades med fest hos Kricken och fyllekäk i Hannas säng. Jag gjorde en kanonfilm med Hanna på natten men jag tror att hon inte skulle uppskatta den här.
I juni hade vi även personalfets med hjemmesykepleien, jag bara uppskattar mina arbetskamreater mer och mer. Är det något vi kan så är det vård oh festa. Jag hamnade på världens bästa ställe när jag fick mitt jobb här i Norge. trots att många tycker att jag ska börja jobba med hjärtan igen så trivs jag som fisken i vatnnet. Visst saknar jag när hjärtstoppslarmet gick på HIA och alla bara släppte vad de hade för händerna och kom rusande. Jösses, det var tider det.
Juni avslutades med årets sista begravning. Min fina gammelmoster Britten gick bort efter en kort tids sjukdom och jag ville hem för att ta farväl. För att komma till Småland på smidigaste sätt innebar att jag tog bussen till Göteborg. Där hade jag myspicknick med moster, Georg och Tomas. Sedan bilade jag, Georg och Helena till Småland. Från Småland åkte vi till Stora Sundby och dagen efter tog jag tåget hem. Oslo - Göteborg - Småland - Stora Sundby - Oslo på cirka 2 dygn. Inte illa va?
Hanna en nykläckt student
Jämmerfria Juli
Semester, semester, semester. Behöver jag egentligen skriva mer?
Powermeet blev ju inte riktigt som jag tänk mig ängnade väl cirka sju inlägg åt hur beskiven och arg jag var och jag är fortfarande lite besviken när jag tänker på det. Men jag hade ett underbart power meet ändå. På fredagen så åkte jag med Lisa, linda och Maria i tjejbilen.
Hörrni vi har e sån där jänkare bakom oss...
Lördagen tvingade jag med bästa gänget: Martin, Jessica, Hanna, Frida, Mads och Julia. De var kanske inte lika roade som mig så de åkte hem och gick ut på krogen och jag mötte upp syster, Totte, Linda och Claes och cruisade med dem. På natten skulle jag sova hos Julia då en främmande man följde efter mig på Eskilsgatan tills jag vände mig om jag fick spel på honom, skrek som en galning, då försvann han till slut. Han skrämde mig.
Uteserveringshäng är ju med en självklarthet på semestern, hann både med Centro och Grappa.
Den 12:e juli var md en stor dag, John blev nämligen upptagen i Guds församling. Ja alltså det var dop. I Tumbo kyrka med massor av släkt och vänner, med betoning på massor. John var så fin och skötte sig exemplariskt.
Semester gick alldeles för fort mot sitt slut men jag hann med massor i alla fall, värt att nämnas är väl en utflykt till lilla söta Arborga, grillkväll med massor av folk i Husby och att jag, Hanna och Jessica grävde upp våra önskningar. Och vår karta över roadtripen vi ska göra i USA. jag hann ju även med att gadda mig: Håll blicken kvar i skyn
Assofta Agusti
Agusti inleddes på ett alldeles spektakulärt sätt. Kräftskiva på Mågla gård. Den innehöll allt vad en fest på landet ska innehålla: drama, fyllla, kräks på grillen, kinesisk sprit, polisen (vilket faktiskt ledde till ett gripande). Ja det som hände sammalagt. Jag hade med mig Helene så hon skulle få se hur det fungerar i Sverige. Vi avslutade en fin helg med grillkväll med la familia och sedan bilade vi hem till Norge.
I agusti var Ewa hemma på semester så på min lediga tid spenderade jag mest på balkongen med en bra bok och en skål med bigaråer. Hade även världens mysigaste räkkväll på balkongen med Jessica.
I mitten av agusti dök Hanna och Oskar upp. Myskväll på balkongen första kvällen (vad annars?) och andra kvällen blev det utgång med Jessica.
Mycket trevlig helg även om inte allt blir som man tänker sig...
I agusti fick Ewa ännu en överaskning i form av Hagström, Burman och Nygren som kanllade in på Vivikes. Vilken helg dte blev. Haha.
Sköna september
Sommaren och värmen börjar ta slut, men det är ju smällar man får ta.
I september var sambolivet tillbaka i sina gamla rutiner igen.
I början av månaden tog jag mitt pick och pack och åkte hem igen för att ordna med mammas födelsedagspresent, mamma blev ju nä,ligen tant förra året. Vi gick till fotografen och fotograferade oss. Ett på John, ett på systrarna och ett med systrar, barn och systrarnas respektive.
På kvällen var det kräftis i Hällberga. Mysig kväll, jag skrattar fortfarande för mig själv när jag tänke rpå Tessans, Annas och Jossans sång och när jag buggade med Svenne. Jag tror aldrig han hade buggat i hela sitt liv.
I septmber bestämde jag och Michelle att förvandla en helt vanlig torsdag till en fest. Förfest hos mig och sedan fylelbowling. Vi avslutade kvällen på Klimt, men några gamla narkisar...
Dagen den 22:a september visade sig vara den emst svängande dagen någonsin. Jag och Anniak hade typ världens bästa dag i Oslo. Vi gled bara runt och njöt av livet. Kvällen avslutades med uteservering, pizza och öl i Oslos bästa område enligt mig. Men plötsligt vände det och blev nattsvart, mamma ringde: pappa var dålig. jag var tvungen att komam hem på en gång, hon visste inte om han skulle klara natten. Jag tog första tåget hem dagen efter. Det hela gick vägen men jag kommer aldrig glömma det ögonblicket då jag förstod att pappa kunde komma och lämna mig.
Tack och lov att man har John som kan lysa upp även den molnigaste dagen.
Otroliga Oktober
När höstdeppen river i en kan ett litet sms göra stor skillnad:
Jag saknar dig redan. "Håll blicken kvar i skyn" är genialiskt.
Tack Annika!
I oktober hände dte egentligen inte jätte mycket Hanna och jag gick ut på krogen. Taxi till stan, missade bussen hem taxi från stan. Grälsjuka människor som ringde på natten.
Dagen efter styrde jag kosan mot Norrköping där amma samalt: barn med familj, föräldrar, syster med familj, faster, Reinhold och Tord för att fira hennes födelsedag. På dagen lunchade vi alla tillsammans, eftermiddagen var dte bubbelpool och spa-behandling so gälld. Kvällen avskutades med en dundermiddag på Bacchus källaren och sedan lite öl- och drinkdrickande på hotellt. Personligen var jag ganska sliten efter min utgång med Hanna dagen före så jag gjorde inte som Tessan och tog med Tomas och Tord till ett uteställe där dte var 20... kan ju tilläggas att Tord är snart 65. Haha.
I oktober blev min sambo och livskamrat Ewa sjuktskriven, inte okej. Detta ledde til både det ena och det andra. Ewa lärde sig nog att hon ska sätta sig själv i första hand. Vilket ledde till att jag blir ensamstående, men dte är ingen fara för Ewas hälsa är det viktigaste och nu får jag pröva mina vingar ytterligare. Ewa du har vart en underbar sambo, jag vet inte många som skulle haft samma tålamod med mig. Tack och jag ångrar inga steg vid din sida!
I oktober gjorde jag en helt ny sak för mig, jag införskaffade en bil, Röda Rut. I röda rut är det ruter. So jag älksar dne bilen, bara hon inte krångla mer för mig nu, för en punktering och en avkört avgasrör r mer ön man ska behöva ta sin första månader som bilägare. När jag kte hem och hämtade Rut passde jag å att göra högskoleprovet, gick från 1,3 till 1,0. Inte bra! Måste förbättra mig massor nu ju. Siktar man högt så gör man.
Firade även Tessans födelsedag i samband med högskoleprovet. Vad lyckliga jag är att jag har mina fina familj som bara är bäst och ställer upp i vått olch torrt.
John på sin mamma födelsedagskalas med gammelmorfar oc gammelfarfar.
Norska November
Den enda månaden i år jag inte var hemma. Tanken var inte att dte skulle vara så men det har vart mycket under året som gått. Visst kunde jag skippat att åka hem för kräftskivorna, men inte mammas födelsedag och inte de tre begravningarna jag var på under våren.
November var månaden då jag hade bott ett år i Norge, tiden går så otroligt fort. I novermber året före satt jag och Ewa mest här hemma i lägenheten väntade på var atorisasijon och gnällade på Norge. Panka och dana var vi med. Nu är Norge hemma, en vardag med vänner, jobb och upptåg.
I norvember jobad ejag som jag aldrig gjort förr lyckades skrapa ihop cirka 220 timmar och dte får jag väl vara nöjd med, men det är ju det som betalar min semetser till Tanzania.
I november avr dte ju även dags för julbord med jobben. Först på assistansjobbet. Det var dte ganska lung och skön stämmning. Jag var ju fatiskt hemma redan vid tolv. Men sedan var dte med hjememsykepleien. Förfest hos mig och sedan jukbord. Michelle kom redan vid två och korkade upp. Sedan höll vi igång natten lång, träffade Jessica ute så vi tog sällskap hem. Snälle Mads körde hem mig, dock fick jag i mig dålig kebab på natten sp dte art ju inte världens bästa natt. Dagen efter jobbade jag kväll med Carina och jag kan nog ärligt säga att dte var länge sedan jag vart så sliten på jobbet. Tack och lov var Carina med lika sliten.
Ewa, mamma och syster var även på besök. Alltid trevligt med lite sällskap här hemma. Fit med städ- och diskhjälp med. Haha.
Ett år går så fort november 2008. Tack Ewa min första sambo och livskamrat!
Drömmarnas December
Självklart valde jag att inleda månaden helt outstanding i vanlig ordning. Biljetterna var inhandlade för flera månader sedan, nedräkningen hade börjat. Så var det dags den 5:e december för THE Backstreet Boys. Vilka fans Jessica och jag. Fin konsert, fint som snus. Sedan åkte vi hem till Jessica vi skulle ju ut på byn, men det hela slutade hemma hos Jesssica, ja eller det slutade inte där men där var efterfesten så att säga. Jessica blev kalas och ropade på älgen i bilen hem.
Ett par dagar efter kom kära mor och beökte mig, på tiden efter ett år. Första kvällen myste vi framför en film, jag tvungade mamma att stanna uppe men jag somnade direkt framför filmen. Dagen efter spenderade hela dagen i ett lite kaosartat Oslo då Barck Obama hade bestämmt sig för att komma samma dag som mamma. Tack för den Barck. Men mamma och jag hade det så bra, och dte är ju inte varje dag man ser norska kuna familjen och USA:s president. Coolt. Mamma, jag, Jessica och Mads avslutade dagen på Fridays på Aker brygge. Fy vad jag älskar deras mat.
När mamma drog hem från Norge hoppade jag på tåget med henne för en riktigt blixtvisit hemma. För en prisutdelning för dem som hjälpt polisen, minns ni tjejen som trillade i ån? Jag har fått en medalj av polisen för att jag hjälpte till att rädda ett liv. Ett stolt ögonblick, ni kan nu kalla mig superwoman.
Fort gick året och plötsligt var det jul igen. Jag åkte hem den 17:e dec och var hemma i tio dagar. Jag bodde hos Tessan och vilket julstök vi hann med. Vi firade julen med frukost hos Davids moster, sedan på vägen till pappa gav jag mig en bilreparation i julklapp då jag körde av avgasröret på Röda Rut. Myste hos pappa en stund, sedan var det stabbi jullunch hos Barbro. Kvällen firades sedan i Hällberga med mamma, russina, Lisa, Tessan, John, David, Tina och Per. Helt sjukt att fira jul med några man egentligen inte känner så bra. Men vi hade dte så mysigt.
Juldagen: as always med pappas släkt. I år var också Maria, Hanna och Joel med mysigt. Även Reinhold hade ro att sitta ner en stund och fira. Kvällen blev en galen utgång då jag kom hem vid halv fem till Julia, jag älskar att jag kan komam till Julia vilken tid som heslt och ändå få sova där.
Annandagen i Malmis med morfars syskon. Jag led av en förfryst/kompressionsskadad tå. Och var egentligen ganska sliten efter en tuff natt. Men underbart att få träffa alla små söta släktingar.
Sedan tog jag mitt pick ochpac på tåget hem för att jobba nyårsaftonskväll och natt. Ntyårsdagen spenderade jag med på jobbet. Man får tänka på pengarna som folk säger.
Ja hörrni jag hoppas verkligen att ni uppskattat detta för det har tagit tid och energi. Men jag vet fortfarande inte vad året kommer att gå till historien som. Har ni några förslag? Det har verkligen vart höga toppar och djupa dalar. Men dte blir väl vad man gör det till?
Man får välja själv och ta saker som de är,
är det jobbigt att tiden går å man blir äldre, eller kul att vara med?
Jag tycker i alla fall det är underbart att vara med! God fortsättning.
Det har vart ett år men massor av resor fram och tillbaka mellan Norge och Sverige, jag har haft det underbart på båda ställena. Men det verkar som att Norge vann kampen eftersom att jag väljer att stanna här ett år till och fortsätta min vardag som jag skapat mig här.
Här ska jag försöka summera det år som kommer gå till historien som vad, ja det vet jag inte riktigt. Jag ska se om jag kan komma fram till det när jag är klar med min krönika.
Januari:
Ljuva januari. Jag minns 1:a januari som det var igår. Jag vakande bakfull som aldrig förr, jag som aldrig blir bakis. Marie dök upp framåt förmiddagen hos mig och vi drog ut till Stora Sundby för en återhämtarkväll med tv, pepparkakor och te. Men så dåliga var vi visst inte för vi efter lite messande och mutande fram och tillbaka styr vi kosan mot Björkvik. Där leder en förfrusen bil till lite mer fylla och fest, skam den som ger sig på grund av bakfylla. Vilken inledning det blev på det nya året.
Jag gjorde mina första riktiga dagar på jobbet, ett jobb som sedan kom att bli mitt första fasta jobb. Sjukt coolt med fast jobb.
Men i januari så kom den nyheten som skulle förändra hela min familjs liv. Tessan var med barn, ett gossebarn. Och inte var dte heller så länge kvar tills han skulel visa sig, 23 april var han ju beräkand till. Under en kort period blandades skratt med tårar, nu är det bara skratt i alla fall. Ja och till och från skrattar vi så vi gråter så klart. Ja och alla andra sorters glädjetårar över miraklet.
Sedan hann jag även få ett besök av underbara Hanna, tyvärr så jobbade jag lite den helgen men vi hann i alla fall med Oslo by day.
Fasliga Februari
I början och februari hände det otänkbara. Min bästa väns pappa dog, alltför tidigt och på helt fel sätt. Jessica du är så stark och jag är glad att du är min vän!
When you have no light to guide you and no one to walk beside you, I will come to you
Under februari så hade vi även inneboende i två veckor eller en kanske det var i form av tre sjukt välbyggda killar med drömmar om Norge. Men luften gick ur de drömmarna som en ballong och nu vet jag inte riktigt vad de gör med sina liv.
I februari gick sedan min farbror plötsligt bort. Så februari blev över lag en ganska svart månad, tur att det är den kortaste månaden i alla fall.
Men det jag lärt mig av denna månad är hur mycket vänner och familjen betyder för att man ska klara att hanka sig fram.
Jag och Ewa avslutade hela månaden med att bli salongsberusade hos Morten i väntan på Sälengänget som skulle komma och njuta av Lasse med oss. Största överaskningen ever när Anita klev ur bilen, Anita som skulle befinna sig på andra sidan jordklotet med Amanda. Jösses amalia!
Sambo på väg till Morten
Mysiga Mars
Mars hade något stort att bjuda på. Något helt enormt och världsomvälvande, ja eller dte sista odet kan disskuteras men min värld förändrades i mars i alla fall.
Men en sak i taget, mars började på ett alldeles alldeles underbart sätt. Nämligen en akustiskt konsert med världens bästa Lasse på Parkteatret. Den kvällen och natten förändrade mitt liv, när jag stod och väntade på Lasse ringde jag mamma som avslöjade att Tessan var på förlossningen. Jga visste inte om jag skulel skratta eller gråta, därför gjorde jag både och.
Lasse har en sång för varje känsla: Gud välsingne hans små fötter där han går.
Lille älsakde John kom till världen den 2:a mars 2009, han var liten men tuff. Och närman fick en bild på den lille kraken med en sond ner i magen trodde jag inte att han var mycket för världen. Men han har utvecklat sig till världens vackraste och tuffaste lille pojke.
Mars björd även på en tur till Strömstad för besiktning av bilen. Ruxie klarade sig med bravur. Och så hängde jag med min fina Annika massor med, och i mars i år ska jag ju och hälsa på henne i Tanzania.
Älskade, älskade du
Apbra April
April var en förhålandevis lugn mådnad tror jag. Älksade storesyster fyllde 25 år så jag ver hema hela påsken för att fira henne, hänga med familjen och framför allt hänga med lille John. 25 års kalaset var alldeles superb, massor av god smörgåstårta och häng med min favorit gubbe Charles.
Våren kom också md besked i april. Vilken ledde till vårpromenader i smältsnö, plantering på superballen och grillpremiär.
Innan Lisas kalas, nu skanar jag mitt ljusa hår.
Makalösa Maj
Maj, maj, maj. Den bästa månaden, min och pappas födelsemånad. Pappas födelsedag missade jag dock förra året, minnas att jag grät en skvätt när jag sa att jag kunde jobba kväll på hans födelsedag.
Men min födelsedag då? Den firades med inte mindre än tre kalas, först såg det ut att inte bli något då Jessica och Mads var i Portugal, Ewa jobbade och Annika eventuellt skulle jobba. Men Ewa blev lediga och Annika sa att hon inte kunde jobba kväll.
På min födelsedag hängde vi på balkongen, åt, drack vin och så hade jag gjorde glasstårta. Vilken hit.
I maj var även Frida och hälsade på i sitt gamla land, vi hade förfest med alla statoil människor och daen efter var det bakis häng i Oslo, elel rinte för mig för jag körde på kvällen.
Den 17 maj på Norges national dag som de firar onormal mycket hade jag besök av fina Marie. Vi låg på balongen i bikini och solade medans vi såg norrbaggarna knalla omkring i folkdräkter. På kvällen vann ju Alexander Rybak ESC, så passande så. På kvällen var jag, Marie, Morten och Joachim på Martin's och firade Norges födelsedag.
En av årets roligaste kvällar spenderades på standup klubben Josefine i Oslo. Annika skriver till mig på snabbchatten och berättar att Özz Nüjen, Aron Flam och Jonathan Unge kommer till oslo. Ska vi dit? Så klart vi ska! En snabbdusch och vi satt i gula faran till Oslo, vi körde där bara trikken fick köra och var allmänt vilse. Men det roligaste på hela kvällen när vi stannd eoch frågade efter vägen och en man försökte förklara och när han är klar svarar Annika: "Nej du det där tror jag inte stämmer." Så vi fick leta vidare. Men fram kom vi, en förglömmlig kväll.
Jublande Juni
I juni tog jag en tur hem för att fira fina Hannas student. Måste vara årets regningaste dag, men en sjukt bra dag ändå. Hanna var lycklig oh bjöd på en sjukt bra fest. Att dansa med Eva och Britt är liksom inte varje dag men gör.
Dagen före midsommar satt jag mig på bussen hem mot Sverige för att få fira en svensk midsommar. I denna ljuva sommartid liksom, men bussresan hem på natten minns jag som mardrömslik. Men när jag fick sova ett par timmar hemma intogs midsommarlunch med mamma, mormor, morfar, Helena och Georg. Hälsade även på min lilla pappa på förmiddagen. På kvällen blev det kalas hos Lillit sjukt kul hade vi. Vi sjöng och snackade skit, med en liten ovanlig mix av folk. Men ombyte förnöjer säger de ju. Kvällen avslutades med fest hos Kricken och fyllekäk i Hannas säng. Jag gjorde en kanonfilm med Hanna på natten men jag tror att hon inte skulle uppskatta den här.
I juni hade vi även personalfets med hjemmesykepleien, jag bara uppskattar mina arbetskamreater mer och mer. Är det något vi kan så är det vård oh festa. Jag hamnade på världens bästa ställe när jag fick mitt jobb här i Norge. trots att många tycker att jag ska börja jobba med hjärtan igen så trivs jag som fisken i vatnnet. Visst saknar jag när hjärtstoppslarmet gick på HIA och alla bara släppte vad de hade för händerna och kom rusande. Jösses, det var tider det.
Juni avslutades med årets sista begravning. Min fina gammelmoster Britten gick bort efter en kort tids sjukdom och jag ville hem för att ta farväl. För att komma till Småland på smidigaste sätt innebar att jag tog bussen till Göteborg. Där hade jag myspicknick med moster, Georg och Tomas. Sedan bilade jag, Georg och Helena till Småland. Från Småland åkte vi till Stora Sundby och dagen efter tog jag tåget hem. Oslo - Göteborg - Småland - Stora Sundby - Oslo på cirka 2 dygn. Inte illa va?
Hanna en nykläckt student
Jämmerfria Juli
Semester, semester, semester. Behöver jag egentligen skriva mer?
Powermeet blev ju inte riktigt som jag tänk mig ängnade väl cirka sju inlägg åt hur beskiven och arg jag var och jag är fortfarande lite besviken när jag tänker på det. Men jag hade ett underbart power meet ändå. På fredagen så åkte jag med Lisa, linda och Maria i tjejbilen.
Hörrni vi har e sån där jänkare bakom oss...
Lördagen tvingade jag med bästa gänget: Martin, Jessica, Hanna, Frida, Mads och Julia. De var kanske inte lika roade som mig så de åkte hem och gick ut på krogen och jag mötte upp syster, Totte, Linda och Claes och cruisade med dem. På natten skulle jag sova hos Julia då en främmande man följde efter mig på Eskilsgatan tills jag vände mig om jag fick spel på honom, skrek som en galning, då försvann han till slut. Han skrämde mig.
Uteserveringshäng är ju med en självklarthet på semestern, hann både med Centro och Grappa.
Den 12:e juli var md en stor dag, John blev nämligen upptagen i Guds församling. Ja alltså det var dop. I Tumbo kyrka med massor av släkt och vänner, med betoning på massor. John var så fin och skötte sig exemplariskt.
Semester gick alldeles för fort mot sitt slut men jag hann med massor i alla fall, värt att nämnas är väl en utflykt till lilla söta Arborga, grillkväll med massor av folk i Husby och att jag, Hanna och Jessica grävde upp våra önskningar. Och vår karta över roadtripen vi ska göra i USA. jag hann ju även med att gadda mig: Håll blicken kvar i skyn
Assofta Agusti
Agusti inleddes på ett alldeles spektakulärt sätt. Kräftskiva på Mågla gård. Den innehöll allt vad en fest på landet ska innehålla: drama, fyllla, kräks på grillen, kinesisk sprit, polisen (vilket faktiskt ledde till ett gripande). Ja det som hände sammalagt. Jag hade med mig Helene så hon skulle få se hur det fungerar i Sverige. Vi avslutade en fin helg med grillkväll med la familia och sedan bilade vi hem till Norge.
I agusti var Ewa hemma på semester så på min lediga tid spenderade jag mest på balkongen med en bra bok och en skål med bigaråer. Hade även världens mysigaste räkkväll på balkongen med Jessica.
I mitten av agusti dök Hanna och Oskar upp. Myskväll på balkongen första kvällen (vad annars?) och andra kvällen blev det utgång med Jessica.
Mycket trevlig helg även om inte allt blir som man tänker sig...
I agusti fick Ewa ännu en överaskning i form av Hagström, Burman och Nygren som kanllade in på Vivikes. Vilken helg dte blev. Haha.
Sköna september
Sommaren och värmen börjar ta slut, men det är ju smällar man får ta.
I september var sambolivet tillbaka i sina gamla rutiner igen.
I början av månaden tog jag mitt pick och pack och åkte hem igen för att ordna med mammas födelsedagspresent, mamma blev ju nä,ligen tant förra året. Vi gick till fotografen och fotograferade oss. Ett på John, ett på systrarna och ett med systrar, barn och systrarnas respektive.
På kvällen var det kräftis i Hällberga. Mysig kväll, jag skrattar fortfarande för mig själv när jag tänke rpå Tessans, Annas och Jossans sång och när jag buggade med Svenne. Jag tror aldrig han hade buggat i hela sitt liv.
I septmber bestämde jag och Michelle att förvandla en helt vanlig torsdag till en fest. Förfest hos mig och sedan fylelbowling. Vi avslutade kvällen på Klimt, men några gamla narkisar...
Dagen den 22:a september visade sig vara den emst svängande dagen någonsin. Jag och Anniak hade typ världens bästa dag i Oslo. Vi gled bara runt och njöt av livet. Kvällen avslutades med uteservering, pizza och öl i Oslos bästa område enligt mig. Men plötsligt vände det och blev nattsvart, mamma ringde: pappa var dålig. jag var tvungen att komam hem på en gång, hon visste inte om han skulle klara natten. Jag tog första tåget hem dagen efter. Det hela gick vägen men jag kommer aldrig glömma det ögonblicket då jag förstod att pappa kunde komma och lämna mig.
Tack och lov att man har John som kan lysa upp även den molnigaste dagen.
Otroliga Oktober
När höstdeppen river i en kan ett litet sms göra stor skillnad:
Jag saknar dig redan. "Håll blicken kvar i skyn" är genialiskt.
Tack Annika!
I oktober hände dte egentligen inte jätte mycket Hanna och jag gick ut på krogen. Taxi till stan, missade bussen hem taxi från stan. Grälsjuka människor som ringde på natten.
Dagen efter styrde jag kosan mot Norrköping där amma samalt: barn med familj, föräldrar, syster med familj, faster, Reinhold och Tord för att fira hennes födelsedag. På dagen lunchade vi alla tillsammans, eftermiddagen var dte bubbelpool och spa-behandling so gälld. Kvällen avskutades med en dundermiddag på Bacchus källaren och sedan lite öl- och drinkdrickande på hotellt. Personligen var jag ganska sliten efter min utgång med Hanna dagen före så jag gjorde inte som Tessan och tog med Tomas och Tord till ett uteställe där dte var 20... kan ju tilläggas att Tord är snart 65. Haha.
I oktober blev min sambo och livskamrat Ewa sjuktskriven, inte okej. Detta ledde til både det ena och det andra. Ewa lärde sig nog att hon ska sätta sig själv i första hand. Vilket ledde till att jag blir ensamstående, men dte är ingen fara för Ewas hälsa är det viktigaste och nu får jag pröva mina vingar ytterligare. Ewa du har vart en underbar sambo, jag vet inte många som skulle haft samma tålamod med mig. Tack och jag ångrar inga steg vid din sida!
I oktober gjorde jag en helt ny sak för mig, jag införskaffade en bil, Röda Rut. I röda rut är det ruter. So jag älksar dne bilen, bara hon inte krångla mer för mig nu, för en punktering och en avkört avgasrör r mer ön man ska behöva ta sin första månader som bilägare. När jag kte hem och hämtade Rut passde jag å att göra högskoleprovet, gick från 1,3 till 1,0. Inte bra! Måste förbättra mig massor nu ju. Siktar man högt så gör man.
Firade även Tessans födelsedag i samband med högskoleprovet. Vad lyckliga jag är att jag har mina fina familj som bara är bäst och ställer upp i vått olch torrt.
John på sin mamma födelsedagskalas med gammelmorfar oc gammelfarfar.
Norska November
Den enda månaden i år jag inte var hemma. Tanken var inte att dte skulle vara så men det har vart mycket under året som gått. Visst kunde jag skippat att åka hem för kräftskivorna, men inte mammas födelsedag och inte de tre begravningarna jag var på under våren.
November var månaden då jag hade bott ett år i Norge, tiden går så otroligt fort. I novermber året före satt jag och Ewa mest här hemma i lägenheten väntade på var atorisasijon och gnällade på Norge. Panka och dana var vi med. Nu är Norge hemma, en vardag med vänner, jobb och upptåg.
I norvember jobad ejag som jag aldrig gjort förr lyckades skrapa ihop cirka 220 timmar och dte får jag väl vara nöjd med, men det är ju det som betalar min semetser till Tanzania.
I november avr dte ju även dags för julbord med jobben. Först på assistansjobbet. Det var dte ganska lung och skön stämmning. Jag var ju fatiskt hemma redan vid tolv. Men sedan var dte med hjememsykepleien. Förfest hos mig och sedan jukbord. Michelle kom redan vid två och korkade upp. Sedan höll vi igång natten lång, träffade Jessica ute så vi tog sällskap hem. Snälle Mads körde hem mig, dock fick jag i mig dålig kebab på natten sp dte art ju inte världens bästa natt. Dagen efter jobbade jag kväll med Carina och jag kan nog ärligt säga att dte var länge sedan jag vart så sliten på jobbet. Tack och lov var Carina med lika sliten.
Ewa, mamma och syster var även på besök. Alltid trevligt med lite sällskap här hemma. Fit med städ- och diskhjälp med. Haha.
Ett år går så fort november 2008. Tack Ewa min första sambo och livskamrat!
Drömmarnas December
Självklart valde jag att inleda månaden helt outstanding i vanlig ordning. Biljetterna var inhandlade för flera månader sedan, nedräkningen hade börjat. Så var det dags den 5:e december för THE Backstreet Boys. Vilka fans Jessica och jag. Fin konsert, fint som snus. Sedan åkte vi hem till Jessica vi skulle ju ut på byn, men det hela slutade hemma hos Jesssica, ja eller det slutade inte där men där var efterfesten så att säga. Jessica blev kalas och ropade på älgen i bilen hem.
Ett par dagar efter kom kära mor och beökte mig, på tiden efter ett år. Första kvällen myste vi framför en film, jag tvungade mamma att stanna uppe men jag somnade direkt framför filmen. Dagen efter spenderade hela dagen i ett lite kaosartat Oslo då Barck Obama hade bestämmt sig för att komma samma dag som mamma. Tack för den Barck. Men mamma och jag hade det så bra, och dte är ju inte varje dag man ser norska kuna familjen och USA:s president. Coolt. Mamma, jag, Jessica och Mads avslutade dagen på Fridays på Aker brygge. Fy vad jag älskar deras mat.
När mamma drog hem från Norge hoppade jag på tåget med henne för en riktigt blixtvisit hemma. För en prisutdelning för dem som hjälpt polisen, minns ni tjejen som trillade i ån? Jag har fått en medalj av polisen för att jag hjälpte till att rädda ett liv. Ett stolt ögonblick, ni kan nu kalla mig superwoman.
Fort gick året och plötsligt var det jul igen. Jag åkte hem den 17:e dec och var hemma i tio dagar. Jag bodde hos Tessan och vilket julstök vi hann med. Vi firade julen med frukost hos Davids moster, sedan på vägen till pappa gav jag mig en bilreparation i julklapp då jag körde av avgasröret på Röda Rut. Myste hos pappa en stund, sedan var det stabbi jullunch hos Barbro. Kvällen firades sedan i Hällberga med mamma, russina, Lisa, Tessan, John, David, Tina och Per. Helt sjukt att fira jul med några man egentligen inte känner så bra. Men vi hade dte så mysigt.
Juldagen: as always med pappas släkt. I år var också Maria, Hanna och Joel med mysigt. Även Reinhold hade ro att sitta ner en stund och fira. Kvällen blev en galen utgång då jag kom hem vid halv fem till Julia, jag älskar att jag kan komam till Julia vilken tid som heslt och ändå få sova där.
Annandagen i Malmis med morfars syskon. Jag led av en förfryst/kompressionsskadad tå. Och var egentligen ganska sliten efter en tuff natt. Men underbart att få träffa alla små söta släktingar.
Sedan tog jag mitt pick ochpac på tåget hem för att jobba nyårsaftonskväll och natt. Ntyårsdagen spenderade jag med på jobbet. Man får tänka på pengarna som folk säger.
Ja hörrni jag hoppas verkligen att ni uppskattat detta för det har tagit tid och energi. Men jag vet fortfarande inte vad året kommer att gå till historien som. Har ni några förslag? Det har verkligen vart höga toppar och djupa dalar. Men dte blir väl vad man gör det till?
Man får välja själv och ta saker som de är,
är det jobbigt att tiden går å man blir äldre, eller kul att vara med?
Jag tycker i alla fall det är underbart att vara med! God fortsättning.
Mina ödmjukaste ursäkter
Kära bloggläsare,
Ni är få men hängivna. Därför ska jag genast sätta igång med årskrönikan då blivit en anstormning av kommentarer eftersom att jag lovade krönikan till igår.
Håll ut!
Tjarå
Det blev ingen nyårskrönika igår. Dettog så himla lång tid att komma till februari bara. Men på måndag ska ni få den, jag lovar.
Nu ska jag dra till Trysil så vi hörs på måndag!!
Bli kvar här med mig
Jag är hungrig men jag vill inte laga någon mat förren jag har haft visning på lägenheten. Visningen ska vara om en och en halv timme, vad gör man då?
Jo, man börjar på en årskrönika så att man har något att tänka på istället för kurret i magen.
För övrigt hade min statistik ett bottennapp nu i veckan... Hatar ni mig?
Jo, man börjar på en årskrönika så att man har något att tänka på istället för kurret i magen.
För övrigt hade min statistik ett bottennapp nu i veckan... Hatar ni mig?
Det blev karatefyllaaaaaa
Jag är glad idag. Jag känner att den här veckan kommer att bli bra.
Därför att:
- Om en stund kommer Michelle och hämtar mig och jag får åka med henne till jobbet.
- Imorgon efter jobbet tar jag tåget hem till Sverige.
- Onsdag ska bara umgås med mor, far, syskon och underbaraste John.
- Torsdag skja jag äntligen få tillbaka Röda Rut!
- Fredag efte jobbet styr jag och nio andra tjejer till kosan mot Trysil!!!
- Alltså blir helgen party!
Jga ärändå ganska imponerad av mig själv eftersom att jag hinner jobba fyra pass samtidigt som jag ska till Sverige och Trysil på en vecka. Impressing huh?
Nu måste jag klä på mig så Michelle inte får en chock när hon kommer...
Promise I'll be kind, bit I won't stop until that boy is mine
När jag såg Tjenare Kungen blev jag så himla förälskad i Dickan och nu är jag lite förälsakd i Frank Wagner i Johan Falk-filmerna. Joel Kinnanman är så bra! Han är ju den som gör Johan Falk-filmerna värda att se.
Dickan
Frank Wagner
Dickan
Frank Wagner
It's going to hurt every now and then, if you fall get right back up in the saddle again
Jag känner mig som jag är i en annan värld just nu, huvudet vill bara trilla åt sidan i en perfekt sovposition och hjärnan vill släcka ner för en vilopaus. Men jag har bestämt mig för att hålla mig vaken hela kvällen och gå och lägga mig sjukt tidigt istället. 21.00 känns ganska lagom just nu, 21.00 på en lördagkväll. Men har man ett sådant jobb som jag har så har man.
Har haft en riktigt bra dag idag. Vi var en extra på jobbet eftersom att vi har så mycket att göra så dte blrve ganska lungt idag. Har jobbat med två bröder som är så himla snälla och roliga och sedan Jane och Beate. Det kan väl inte annat än bli succé då. Secan var Beate så snäll så hon körde hem mig efter jobbet.
Hur sunt det än är att gå så är det inte jättekul att gå promenader i -20 grader.
Jag har upptäckt den bäst nya tv-serien. Åh jag är helt beroende, tittade typ på fem avsnitt igår kväll. Cougar Town! Har ni sett det?
Lisa du frågade när jag skulle åka till Tanzania. Jag åker den 15/3 och kommer hem den 30/3. Shittans vad jag längtar.
Har haft en riktigt bra dag idag. Vi var en extra på jobbet eftersom att vi har så mycket att göra så dte blrve ganska lungt idag. Har jobbat med två bröder som är så himla snälla och roliga och sedan Jane och Beate. Det kan väl inte annat än bli succé då. Secan var Beate så snäll så hon körde hem mig efter jobbet.
Hur sunt det än är att gå så är det inte jättekul att gå promenader i -20 grader.
Jag har upptäckt den bäst nya tv-serien. Åh jag är helt beroende, tittade typ på fem avsnitt igår kväll. Cougar Town! Har ni sett det?
Lisa du frågade när jag skulle åka till Tanzania. Jag åker den 15/3 och kommer hem den 30/3. Shittans vad jag längtar.
En liten notis bara
Ingen som kom på visningen även fast de sagt till Thomas att de skulle komma. Så här satt jag och väntade i onödan. Städningen var dock inte i onödan...
I'm so exctided and I just can't hide it
Så var flygbiljetterna till Tanzania bokade!!!! Fy fan vad jag längtar!
Har för övrigt haft ett sjukt bra samtal med Michelle på facebooks snabbchatt.
Har för övrigt haft ett sjukt bra samtal med Michelle på facebooks snabbchatt.
Keep it burning
Nu ska stora städsalgt börja. Jag ska städa så att moppen glöder. Nej men eventuellt komemr Jessica ikväll och då vill jag att det ska vara klart tills hon kommer. Imorgon kväll kommer ju ett helt koppel med männsikor och tittar på lägenheten och då bör den ju glänsa.
Personligen längtar jag mig sjuk efter att flytta in i min nya lägenhet. Jag känner på mig att jag komemr trivas som fisken i vattnet där. Och om tre veckor och fyra dagar ska jag och hämta nyckeln.
Föresten Ewa, idag var ju tvungen att sätta på elementen dels för min förkylnings skull och dels för att dte kommer människor och tittar på lägenheten imorgon och då vill jg inte att de ska tro att jag är en idiot som har det så kallt.
Fire to the end
Personligen längtar jag mig sjuk efter att flytta in i min nya lägenhet. Jag känner på mig att jag komemr trivas som fisken i vattnet där. Och om tre veckor och fyra dagar ska jag och hämta nyckeln.
Föresten Ewa, idag var ju tvungen att sätta på elementen dels för min förkylnings skull och dels för att dte kommer människor och tittar på lägenheten imorgon och då vill jg inte att de ska tro att jag är en idiot som har det så kallt.
Fire to the end
Shut up and shake the glitter of your clothes now
För övrigt om ni ska läsa inlägget under bör ni trycka på länken med. För om det inte var för den lilal godingen så är jag väldigt nöjd med mina bröst om någon undrar...
Idag har jag pratat med Ewa, men sambo och livskamrat Ewa ja. Vi har pratat om vår flytt, det känns som att vi ska kunna lösa det hela på ett smidigt sätt. Men jag har insett att jag hela tiden har sagt att dte komemr gå så bra när Ewa flyttar men visst komemr dte bli tomt som sjutton när hon flyttar. Underligt skulle dte väl vara annars.
Men jag sa: "Jag kanske stannar här ett tag, jag kanske hittar något att bygga upp en vacker dag..."
No matter what I'm by your side
Idag har jag pratat med Ewa, men sambo och livskamrat Ewa ja. Vi har pratat om vår flytt, det känns som att vi ska kunna lösa det hela på ett smidigt sätt. Men jag har insett att jag hela tiden har sagt att dte komemr gå så bra när Ewa flyttar men visst komemr dte bli tomt som sjutton när hon flyttar. Underligt skulle dte väl vara annars.
Men jag sa: "Jag kanske stannar här ett tag, jag kanske hittar något att bygga upp en vacker dag..."
No matter what I'm by your side
Ibland
Semester
Ja då var semester önskad vecka 11-12. Vem hänkar på till Tanzania?
Två veckor häng med fina Annika.
Två veckor häng med fina Annika.
Mabye this year love will appear, deeper then ever before
God fortsättning allesammen!
Jag jobbade nyårsafton och inte var jag ledsen för det. Jag hade en bra kväll och natt, lite mycket att göra på kvällen kanske på jobbet.
Men när jag satt inne med A som jag jobbar som personlig assistent åt och tittade på raketerna kände jag hopp och förväntan. Förra året var ett av de bästa åren i mitt liv. Jag har aldrig mått så bra med mig själv som jag gör nu, jag har fått en underbar liten systerson och världens bästa vänner. Både norska och svenska. Jag trivs ypperligt på båda mina jobb. Självklart har det var jobbiga stunder, kanske inte så farligt för mig men för många i min närhet. Men om vi hjälps åt så klarar man det mesta.
Jag känner helt enkelt att det kan bli ett riktigt bra år till med förutsättningarna jag har just nu, jag tror på ett underbart år.
Tro, hopp och kärlek.
Jag jobbade nyårsafton och inte var jag ledsen för det. Jag hade en bra kväll och natt, lite mycket att göra på kvällen kanske på jobbet.
Men när jag satt inne med A som jag jobbar som personlig assistent åt och tittade på raketerna kände jag hopp och förväntan. Förra året var ett av de bästa åren i mitt liv. Jag har aldrig mått så bra med mig själv som jag gör nu, jag har fått en underbar liten systerson och världens bästa vänner. Både norska och svenska. Jag trivs ypperligt på båda mina jobb. Självklart har det var jobbiga stunder, kanske inte så farligt för mig men för många i min närhet. Men om vi hjälps åt så klarar man det mesta.
Jag känner helt enkelt att det kan bli ett riktigt bra år till med förutsättningarna jag har just nu, jag tror på ett underbart år.
Tro, hopp och kärlek.
Nyheter
Världens bästa systerson har börjat krypa. 
Jag är hos dig igen
Just nu är Norge tyst, tråkigt och tomt.
Kan vara en bieffekt av att jag inte har någon mobil att ringa med, men vad vet jag...
Kan vara en bieffekt av att jag inte har någon mobil att ringa med, men vad vet jag...