Dåligt med bloggande här, jag ber om ursäkt. Men jag har så mycket trevligt för mig om dagarna. Idag har jag vart hos Tessan och John hela dagen eftersom Tessan var dålig. Lagade lunch till dem och John åt som bara den. Jag var lycklig. Så blev jag kvar där till sena kvällen. Kollade på True talet och Berg flyttar in med lilla familjen.

Imorgon ska jag och träffa en av de andra kandidaterna till partiledarrollen för Centerpartiet, min favorit Annie Lööf. Sedan ska jag fortsätta med tåget till Uppsala och hänga med Jessica, Nicholas och Jesper. Fredag så har jag också planer på dagen och sedan på kvällen spelar Björn Rosenström på Åbryggan, vill dit. Lördag tillbaka till Uppsala för inflyttningsfest hos Jessica och Nicholas. Mysigt.

Det är lika bra att ligga i så att man inte saknar Norge för mycket. För jag saknar de gullungarna där som attans. Men nu är det klart att jag kan följa med på båttur till Kiel i alla fall. Som jag längtar.

Iförrgår kom Madde från huvudstaden och besökta mig. Så. Jävla. Kul. Te år sedan vi träffades, tre år. Herregud. Tre år är en evighet känns det som, men samtidigt känns det som det var tre veckor sedan vi möttes bara. Älskar sådana vänner, man kan liksom plocka upp tråden där man senast la den på en gång.

Först var vi hemma så Madde fick träffa mamma och Dahl. Sedan var vi så klart på snokarrunda och kolla vem som bodde vart med vem. Jag insåg dock att jag kom till kort när Madde frågade efter skvaller. Måste jobba lite på min skvallerradar. Och duktiga Madde som klarat körkortet fick köra, fick några små utbrott när hon körde för sakta. Men hon körde kanske sakta för att se vilka människor som bodde vart.

Men vad mysigt det är att diskutera gamla minnen. Och herregud vad minnen det fanns. Som Valborgsmässoaftonen vi firade i Maddes hem i Västermo och jag fick ett breakdown när vi skulle gå till brasan. Madde sminkade mig igen då, herregud vilket smink sedan, läppglanset satt på resten av kvällen. Det var silvrigt. Eller den gången vi campade med Jessica vid Sand om Madde vaggade mig till sömns. Eller nyårsafton då jag sov på en tom luftmadrass efter världens längsta bussresa och vi blev jagade på krogen. Vi har gått igen sjukt jobbiga grejer tillsammans och sjukt roliga med.


Nypår med mamma Hilton, då vi blev vittnen till världens festligaste zigenarslagsmål och Sandra la sina linser i tandkräm.

Imorse vakande jag av att mamma skrek att jag skulle klä på mig och komma ner och ut. Ite helt ovanligt i det här huset så jag masade mig up. Och inser att klockan bara är sex på morgonen. Jag undrar självklart vad som står på men får snabbt förklaringen när jag ser att 20 kor och kalvar står i havreåkern och inte i hagen. Sedan när jag kommer och vi ska börja mota korna säger min mamma kryptiskt: Det här är ett livsfarligt uppdrag. Visst tänker jag, tjuren är med men det är väl inte hela världen. Det går bra. Men då säger mamma att tjuren står kvar ensam i hagen med en tunna på huvudet. Han hade skrämt ut alla kor och kalvar i hagen och att mota tillbaka dem var inte så enkelt som vi spådde.

Till slut efter ett par springturer i havre och råg var korna i en annan del i havren och mumsade förnöjt på en ensliagebal ovetande om att "monstert" som skrämt dem bara var ett par 100 meter bort. Då kunde vi ta tag i det stora problemet, tjuren med tunnan på huvudet. Vetrinären tillkallas för att sedera. Och efter att han är uppbunden i tre olika rep så kan han få en spruta med lugnande medel. Och Tord börjar såga i tunnan och kan så småningom rycka bort den och en drogad och dammig tjur tittar fram. När alla rep är borta lägger han sig förnöjt och sover. Och vetrinären konstatera att det är inte särskilt ofta man får åka på sådana här uppdrag.

Så här kan det se ut när en tjur gör en "Emil med soppskålen" fast med en rödfärgstunna.




Och jag som intalar mig att det är lungt och fridfullt att bo på landet.
Men slutet gott allting gott.

Idag tog jag sovmorgon, mamma är så snäll mot mig som låter mig sova. Jag har fortfarande problem med att somna på kvällarna dels för att jag hostar och dels för att jag aldrig kan sova. Jag gick upp strax efter elva idag och det är ju ganska tidigt för att vara jag. Så jag åt dillkött och potatis till frukost idag. Haha.

När jag sedan hade vart hos moster och ätit lunch så åkte jag till mormor och målade på hennes och morfars carport. Imorgon är tanken att jag ska göra färdigt det sista och sedan ska jag måla den en gång till är tanken. Jag ska ta ett kort på mormor och morfars hus och lägga ut. De har fått så himla fint i tädgården nu också.

Mormor skulle ge mig en komplimang idag:
Du Clara är ju in i håret, när du kammar dig alltså.
Tack mormor, och varsegod för hjälpen. Haha.

 Hade en fantastisk fredag. Planen var förfest hos Julia och sedan uteservering och utgång. Men hur ofta blir det som man planerar? Förfest på Julias glasverandra. Jag vill med ha en glasverandra! Sedan hemmafast vid kloster kyrka. Men jag och Lillit bestämde oss för att gå ut och svettas med andra främlingar på dansgolvet. Det var succé på gamla Harrys. Harrys har ju bytt namn men jag kan inte minnas vad det heter nu, nymodigeheter att byta namn på Harrys.


Från verandan igår. Cecilia och Marie tyckte det var skandal att jag såg nyktrast ut, men ibland är jag faktiskt det. I början i alla fall.

Idag har jag bakisdag och sov hela förmiddagen när David var i Tumbo och Tessan var med John  och hans farmor på loppis. Sedan kom Tessan hem och käkade lunch med mig. Nu jobbar hos och jag kollar på Home extreme makeover. Jag gråter så klart. Ikväll ska jag och mamma till Lisa och Totte, jag har ju inte vart där på jättelänge så det ska blir spännande att se hur det går med renovationen.
Förut kollade jag på Potatishandlaren. Herregud vad den filmen är festlig. Ett litet citiat ur den, nedan.

- Du är inte något för magra fruntimmer va?
- Nej för fan de sticks.
- Magra fruntimmer är ju värre än bordsmargarin

Jag inser för mig själv att om det bästa som har hänt under dagen och jag tänker mest på det är att John åt riktigt ordentligt till lunch och sedan en hel banan till efterrätt, då har jag vart barnvakt för länge. Eller så är John dålig på att äta. En blandning tror jag.

Nu ska vi i alla fall sova middag.

Jag är tillbaka, inte lika tuff i trynet som förut men i alla fall här. Sedan jag skrev sist på riktigt har jag hunnit med semster, jobb och flytt. Semestern var fantastisk jag var med Carina i stort sett 24/7 för att tröttna på henne med klarade det ändå inte. Ni ska få se bilder från Paris när jag sitter vid min datorn.

Jobbet efter semestern fram till flytten var egentligen en enda pina om jag ska vara ärlig, trots att jag jobbade med härliga människor. Allt var liksom en väntan på domedagen.

Så kom domedagen, jag hade packat allt i Carinas lilla varubil och var redo. Carina och jag var ute och år, pratade minnen och lådsades som att det var en helt vanlig perfekt kväll som alla andra. Sedan stack jag iväg och som Carina grät. Jagf skulle vara tuff och klarade mig till ungefär rondellen 100 m bort. Sedan öppnades forsarna. Jag har inte grinat så mycket sedan januari.

Men nu är jag har. Värken i hjärtat finns kvar men jag ler. Första dagarna var John den enda som kunde få mig att le. Idag pratade jag med mina gamla chef och jag ska börja som timvikarie där. Det är bra. Och jag har en del spännande planer för hösten. Men jag ska i alla fall tillbaka till Norge, det är ju Melissa Horn konsert och kryssning med gamla kollegor till Tyskland som hägrar. Det ska nog kunna gå bra det här med.

På återseende.