Imorse vakande jag av att mamma skrek att jag skulle klä på mig och komma ner och ut. Ite helt ovanligt i det här huset så jag masade mig up. Och inser att klockan bara är sex på morgonen. Jag undrar självklart vad som står på men får snabbt förklaringen när jag ser att 20 kor och kalvar står i havreåkern och inte i hagen. Sedan när jag kommer och vi ska börja mota korna säger min mamma kryptiskt: Det här är ett livsfarligt uppdrag. Visst tänker jag, tjuren är med men det är väl inte hela världen. Det går bra. Men då säger mamma att tjuren står kvar ensam i hagen med en tunna på huvudet. Han hade skrämt ut alla kor och kalvar i hagen och att mota tillbaka dem var inte så enkelt som vi spådde.

Till slut efter ett par springturer i havre och råg var korna i en annan del i havren och mumsade förnöjt på en ensliagebal ovetande om att "monstert" som skrämt dem bara var ett par 100 meter bort. Då kunde vi ta tag i det stora problemet, tjuren med tunnan på huvudet. Vetrinären tillkallas för att sedera. Och efter att han är uppbunden i tre olika rep så kan han få en spruta med lugnande medel. Och Tord börjar såga i tunnan och kan så småningom rycka bort den och en drogad och dammig tjur tittar fram. När alla rep är borta lägger han sig förnöjt och sover. Och vetrinären konstatera att det är inte särskilt ofta man får åka på sådana här uppdrag.

Så här kan det se ut när en tjur gör en "Emil med soppskålen" fast med en rödfärgstunna.




Och jag som intalar mig att det är lungt och fridfullt att bo på landet.
Men slutet gott allting gott.