But if you never try you'll never know
Myskväll delux här då. Köpte färdigmat hem och en pepsi max. Hälle upp ett varmt fotbad och satt på Solsidan på tv:n. Tände mina yankee candels med körsbärslukt och ljuslyktan för pappa i fönstret.
Det förtjänade jag.
Tånaglar är nu korta och fräscha igen och knallrosa. Tårna ska vara knallfärgade, det har jag lärt mig. Fingrarna ska också bli snygga. Har världens fulaste fingernaglar just nu. De är skivade, korta och allmänt jävliga. Mne jag ska slänga på lite av en av mina favorit lackfärger så blir jag lite lyckligare. Den är så vårig och härlig.
Tänkte också att jag skulle bjuda på en bild, drucken bild men ändock en bild. Det är väl sådant framgångsrika bloggare bjuder på? Bilder alltså, inte nödvändigtvis druckna. Såhär ser jag ut just nu för tillfäller i alla fall, sidecuten har vuxit sig lite större samtidigt som den har blivit kortare. Jag gillar det, men undrar tyst för mig själv hur det ska bli när jag inte vill att den ska finnas längre. Hur ska denna utväxt se ut? Jag får väl helt enkelt ha sidecut resten av livet. Så coolt på äldreboendet liksom. Piercad, tatuerad och ha en sidecut. Det ska vara jag det. Måste skafaf den där förbannade piercingen när jag fått lön helt enkelt. Ja, det gör jag. Gud vad spännande!
So I didn't try. Will I never know?
Det förtjänade jag.
Tånaglar är nu korta och fräscha igen och knallrosa. Tårna ska vara knallfärgade, det har jag lärt mig. Fingrarna ska också bli snygga. Har världens fulaste fingernaglar just nu. De är skivade, korta och allmänt jävliga. Mne jag ska slänga på lite av en av mina favorit lackfärger så blir jag lite lyckligare. Den är så vårig och härlig.
Tänkte också att jag skulle bjuda på en bild, drucken bild men ändock en bild. Det är väl sådant framgångsrika bloggare bjuder på? Bilder alltså, inte nödvändigtvis druckna. Såhär ser jag ut just nu för tillfäller i alla fall, sidecuten har vuxit sig lite större samtidigt som den har blivit kortare. Jag gillar det, men undrar tyst för mig själv hur det ska bli när jag inte vill att den ska finnas längre. Hur ska denna utväxt se ut? Jag får väl helt enkelt ha sidecut resten av livet. Så coolt på äldreboendet liksom. Piercad, tatuerad och ha en sidecut. Det ska vara jag det. Måste skafaf den där förbannade piercingen när jag fått lön helt enkelt. Ja, det gör jag. Gud vad spännande!
So I didn't try. Will I never know?
Dag 08 – Favoritsaker
Jag har flera favoritprylar. Det bästa jag äger är kanske min nalle. Vicks Blå heter han, han fick jag när jag yttepytteliten. Ni ka inte ens föreställa er hur liten jag var då. Om jag inte är helt fel inofrmerad fick jag den av Anna-Karin och Gunilla och deras föräldrar när jag föddes. Vicks Blå eller Vicke Blå som han med kallades hängde med mig överallt när jag var liten. Semestrar, kyrkogården hos farmor, när jag kulle sova. Namnet hjälpte pappa mig med, han är ju så klart döpt efter halstabletterna Vicks Blå med massor av isbjörnar på förpackningen.
När jag fick Vicke Blå hade han en bebis i famnen men den försvann väldigt fort. Sedan hade han en svans med från början men den försvann den med och det blev ett stort hål i baken. Men då tog min kreativa mormor och stickade byxor till honom. Just nu är Vicke i en flyttlåda någonstans. Men han satt framme i min lägenhet i E-tuna. Om jag någonsin skaffar barn kommer han ha en självklar plats i barnkammaren.
En väldigt dålig bild men han är sötnosen till höger.
Favoritprylar annars är väl mina telefoner och min dator. Från mina mobiler kan jag prata med alla hemma, uppdatera bloggen, kolla fb och allt annat viktigt man kan tänka sig. Och min dator, vad skulle jag göra utan den. Igår så strulade mitt internet och jag höll på att gå under. Internet är allt för mig, hålla kontakten med allt och alla. Kolla på tv-serier, snoka och nu med studera. Tack du smarta människa som uppfann internet.
Tessan tycker också att jag ska säga att John är min favoritsak. Han är ju ingen sak men han är ju min favorit. Min lilla Jonte-Ponte.
Jonte och jag i juli -09.
Min favorit i hela världen. Bättre än både dator, mobil och Vicke Blå.
När jag fick Vicke Blå hade han en bebis i famnen men den försvann väldigt fort. Sedan hade han en svans med från början men den försvann den med och det blev ett stort hål i baken. Men då tog min kreativa mormor och stickade byxor till honom. Just nu är Vicke i en flyttlåda någonstans. Men han satt framme i min lägenhet i E-tuna. Om jag någonsin skaffar barn kommer han ha en självklar plats i barnkammaren.
En väldigt dålig bild men han är sötnosen till höger.
Favoritprylar annars är väl mina telefoner och min dator. Från mina mobiler kan jag prata med alla hemma, uppdatera bloggen, kolla fb och allt annat viktigt man kan tänka sig. Och min dator, vad skulle jag göra utan den. Igår så strulade mitt internet och jag höll på att gå under. Internet är allt för mig, hålla kontakten med allt och alla. Kolla på tv-serier, snoka och nu med studera. Tack du smarta människa som uppfann internet.
Tessan tycker också att jag ska säga att John är min favoritsak. Han är ju ingen sak men han är ju min favorit. Min lilla Jonte-Ponte.
Jonte och jag i juli -09.
Min favorit i hela världen. Bättre än både dator, mobil och Vicke Blå.
Dag 07 – Vänner
Vänner, åh vad vore mitt liv utan mina vänner.
Jag har lyckan med mig i mitt liv att ha massor med fina vänner. Vänner från barnsben, från skolan, från gymnasiet, jobb och sist och definitvt inte minst från Norge. Sedan har jag ju mina systrar med, förut va de inte mina vänner men nu är de bland mina bästa vänner.
Jag kan inte presentera er här, för det skulle faktiskt inte fungera. Jag skulle aldrig kunna sluta skriva superlativ. Men ni ska veta att ni allihopa är guld värda för mig, utan er skulle inte min planet snurra.
Helen Keller sammanfattar väl vänskap ganska bra såhär:
Eller Vitamin C:
Jag har lyckan med mig i mitt liv att ha massor med fina vänner. Vänner från barnsben, från skolan, från gymnasiet, jobb och sist och definitvt inte minst från Norge. Sedan har jag ju mina systrar med, förut va de inte mina vänner men nu är de bland mina bästa vänner.
Jag kan inte presentera er här, för det skulle faktiskt inte fungera. Jag skulle aldrig kunna sluta skriva superlativ. Men ni ska veta att ni allihopa är guld värda för mig, utan er skulle inte min planet snurra.
Helen Keller sammanfattar väl vänskap ganska bra såhär:
Eller Vitamin C:
Carina och jag försöker nyktra till och sa...
Carina och jag försöker nyktra till och samla lite wingy-power. Fin helg. Fin, fin.
Dag 06 – Om det här vore min sista dag
Vilken makaber punkt.
Okej om det här var min sista dag. Då skulle jag inte sova ett dugg för att jag vet att jag vet att i himlen får man ta hur många sovmornar man vill.
Jag skulle flyga hem till mina famlij med en helikpoter så jag kom hem så fort som möjligt, kosta vad det kosta vill. Med mig hem kulle jag ta med mina närmsta vänner härifrån. Sedan skulle jag samla mina vänner och närmsta familjen med mig och laga en riktigt brakmiddag ala Peter Pan. Allt man älskar skulle bara finnas där.
Jag skulle berätta för alla mina fina hur mycket jag älskar dem och hur de har fått mig att bli en bättre människa. Jag skulle planera begravingen med dem också. Sedan tror jag att jag skulle be alla skriva en lapp med hälsningar till dem de vill hälsa till i himlen så skulle jag ta med det på min sista färd. När de höll på med sina hälsningar skulle jag spela in en film till dem där jag berätta hur mycket de betytt för mig och att jag önskar dem all lycka i livet. En speciell film skulle John och mina framtid syskonbarn få. John skulle ju inte minnas mig om det här vore min sista dag och jag kan inte leva med att en liten själ om jag älskar så mycket inte skulle minnas mig.
Jag har ju redan bestämt att om jag dör ska John ärva mina pengar, inte för att jag har så mycket men ändå.
Det här fick ju mig att gråta så det var inte så himla kul. Men på något sätt när pappa dog så fick jag lite perpektiv på döden med. Jag är helt övertygad om att det finns ett ställe där man möts efter döden. Och där finns det många jag älskar så det skulle bli flera kära återseenden ifall jag nu skulle ha den stora oturen att dö alltför tidigt.
Okej om det här var min sista dag. Då skulle jag inte sova ett dugg för att jag vet att jag vet att i himlen får man ta hur många sovmornar man vill.
Jag skulle flyga hem till mina famlij med en helikpoter så jag kom hem så fort som möjligt, kosta vad det kosta vill. Med mig hem kulle jag ta med mina närmsta vänner härifrån. Sedan skulle jag samla mina vänner och närmsta familjen med mig och laga en riktigt brakmiddag ala Peter Pan. Allt man älskar skulle bara finnas där.
Jag skulle berätta för alla mina fina hur mycket jag älskar dem och hur de har fått mig att bli en bättre människa. Jag skulle planera begravingen med dem också. Sedan tror jag att jag skulle be alla skriva en lapp med hälsningar till dem de vill hälsa till i himlen så skulle jag ta med det på min sista färd. När de höll på med sina hälsningar skulle jag spela in en film till dem där jag berätta hur mycket de betytt för mig och att jag önskar dem all lycka i livet. En speciell film skulle John och mina framtid syskonbarn få. John skulle ju inte minnas mig om det här vore min sista dag och jag kan inte leva med att en liten själ om jag älskar så mycket inte skulle minnas mig.
Jag har ju redan bestämt att om jag dör ska John ärva mina pengar, inte för att jag har så mycket men ändå.
Det här fick ju mig att gråta så det var inte så himla kul. Men på något sätt när pappa dog så fick jag lite perpektiv på döden med. Jag är helt övertygad om att det finns ett ställe där man möts efter döden. Och där finns det många jag älskar så det skulle bli flera kära återseenden ifall jag nu skulle ha den stora oturen att dö alltför tidigt.
Dag 05 – Vad är kärlek?
Vad är kärlek? Det är ju en väldigt filosofisk fråga.
Det finns flera olika sorters kärlek: kärlek till familjen, kärlek till vänner, kärlek till en partner. Till djur, till en hobby, till musik. Ja, listan kan göras lång.
Men när Ewan McGregor sjunger om kärlek här är väl kanske en väldigt fin föklaring till vad det är. Det finns ju otaliga kärlekssånger och det här är ju ett utval av några av dem:
Jag älksra saker varje dag. Jag älskar min familj, mina vänner, mitt jobb. herregud jag älskar till och med min lägenhet som innehåller myror i december! Men jag hoppas ju så klart att jag någon dag ska uppleva den stora kärleken, en himlastormande förälskelse och massor av lyckliga år efter det. Men än så har jag inte hittat någon att lägga det krutet på direkt...
Love lift us up where we belong...
Det finns flera olika sorters kärlek: kärlek till familjen, kärlek till vänner, kärlek till en partner. Till djur, till en hobby, till musik. Ja, listan kan göras lång.
Men när Ewan McGregor sjunger om kärlek här är väl kanske en väldigt fin föklaring till vad det är. Det finns ju otaliga kärlekssånger och det här är ju ett utval av några av dem:
Jag älksra saker varje dag. Jag älskar min familj, mina vänner, mitt jobb. herregud jag älskar till och med min lägenhet som innehåller myror i december! Men jag hoppas ju så klart att jag någon dag ska uppleva den stora kärleken, en himlastormande förälskelse och massor av lyckliga år efter det. Men än så har jag inte hittat någon att lägga det krutet på direkt...
Love lift us up where we belong...
Är i Göteborg nu. Ska snart gå på båten. N...
Är i Göteborg nu. Ska snart gå på båten. Nu är det fest.
Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat?
Det här är väl gentligen den enklaste av dem alla. För att om Wingman får bestämma så blir det min spenatlasange. Spenatlasagen som Sandra och jag lagade när hon var hos mig, som jag håller på och modifierar lite fö varje gång jag lagar den. I med lite mer kryddor och prövar nya spännade grejer med. Men varje gång jag lagar den är jag lika arg på mig själv att jag inte lyckats få tummen ur och köpt muskot, det tror jag kan höja hela lasangen.
Det är något speciellt med mig och matlagning. Jga har aldrig i hela mitt liv lyckats följa ett pecpt till punkt och prickar. Ofast beror det på att jag inte har alla ingredinser hemma och jag får uppfinna något annat att ha i. Och så höftar jag gärna lite när jag har i det, liuet av det och lite av det. Jag gillar att laga mat väldigt mycket en är verkligen ingen gourmet.
Men dte jag älskar framför allt är att bjuda mina vänner på mat och äta tillsammans med dem. Det är dte bästa jag vet i hela världen. Att planera och förberda inför at de kommer till mig och äter det älskar jag. Och nu har jag hittat ett väldigt spännande recept på en pastasås med strimlad oxfilé i. Jag undrar vem som ska få äran att bli bjuden på den goda maten?
En rätt som borde bli min specialitet; currykyckling med ris och cashewnötsås.
Det är något speciellt med mig och matlagning. Jga har aldrig i hela mitt liv lyckats följa ett pecpt till punkt och prickar. Ofast beror det på att jag inte har alla ingredinser hemma och jag får uppfinna något annat att ha i. Och så höftar jag gärna lite när jag har i det, liuet av det och lite av det. Jag gillar att laga mat väldigt mycket en är verkligen ingen gourmet.
Men dte jag älskar framför allt är att bjuda mina vänner på mat och äta tillsammans med dem. Det är dte bästa jag vet i hela världen. Att planera och förberda inför at de kommer till mig och äter det älskar jag. Och nu har jag hittat ett väldigt spännande recept på en pastasås med strimlad oxfilé i. Jag undrar vem som ska få äran att bli bjuden på den goda maten?
En rätt som borde bli min specialitet; currykyckling med ris och cashewnötsås.
Ligger fel
jag hade vart så himla duktig och förutseende och skrivit inlägg för dag två i förväg och lagt upp det på blogg.se i förväg så det skulle publiceras den tiden jag ville. Men ikek så nicke. Jag är nog inte så teknisk som jag önskar, men jag ska jobba på inlägg till de dagar i helgen jag är borta och hoppas att de ska fungera för mig.
Men nu kom i alla fell det två inlägg idag då och så får vi hålla tummarna för att det ska fungera i helgen.
Men nu kom i alla fell det två inlägg idag då och så får vi hålla tummarna för att det ska fungera i helgen.
Dag 03 – Mina föräldrar
Mina föräldrar är ju ett ganska hett ämnde just nu eftersom att jag förlorade min pappa den 5:e januari i år.
Men jag ska börja från början.
Mamma och pappa möttes på jobbet, en riktig klassiker. De var både poliser, pappa den lite äldre och mer erfarna handledaren och mamma aspiranten. Det har berättats för mig att kärleken uppstod när pappa ordnade en jobbskinnjacka till mamma. Mamma påstår att hon bara bestämde sig för att gifta sig med pappa.
De flyttade ut till Husby som är mitt barndomshem och fick tre flickor i rask takt. När jag kom slutade mamma jobba och var hemmamamma och pappa jobbade istället massor för att försörja oss. Jag minns min barndom som ljus och tror att mina föräldrars äktenskap är en ganska bra exempel på hur lycka kan gestalta sig.
Min mamma utbildade sig så småningom till undersköterska, för att sedan bli bonde. Min mamma är alltså utbildad polis och undersköterska men jobbar som bonde. Och jobbar gör hon, massor. Och hårt. Min mamma är en engagerad enteprenör. Mellanskog, politik, LRF, vattendirkitivet, lokalstyret. You name it, mamma har vart med på ett hörn. Det tror jag att jag har ärvt lite av henne, inte i samma utsträckning, men jag gillar att vara med att påverka. Och det är ett arv jag verkligen uppskattar.
Pappa, min älskade pappa då. Stadspojken från en arbetarfamilj som utbildade sig till polis. Hamnade i Eskilstuna, träffade mamma och blev en riktig lansbygdsmännsika. Pappa var precis som mamma en hårt arbetande männsika. Pyssla med hans älskade Husby när han inte jobbade. Eller jobba i skogen med morfar eller jaga. Jag äslakde alltid att hänga med pappa, försöka få honom och berätta polishistorier. Jag äslkar fortfarande när mamma berättar om sina och pappas historier, som när pappa slags med ett bus som han alltid kallade det och bröt ett ben på honom genom ren muskelkraft. Eller när jag var liten och fick åka polisbil med honom och Peter Ström och Peter hade köpt godis till oss ungar. Pappa var ett stort fan av musik med. I bilen lyssnade vi alltid på blandband som pappa spelat in, en poäng om man gissade rätt låt och tre poäng om man klarade bandet/artisten på en gång med. Sedan valde vi barn ett varsitt luftinstrument att spela med till låten. Roll over Beethoven var favoriten. Det finns så många minnen så jag skulle kunna skriva en bok med minnen om honom. För cirka 5-6 år sedan blev pappa demenssjuk och gick in i sin egen underliga värld. Och i januari i år somnade han in. Jag kommer alltid sakna och älska honom.
Jag och pappa på hand 58-års dag. Hans sista födelsedag hemma, 6 dagar före min 20-års dag.
Världens finaste mamma på besök här i Norge i juli-10.
Mina föräldrar har alltid älskat och tagit hand om mig perfekt och jag kan inte begära något mer av dem än de gett mig. Jag vet att mamma kommer finnas för mig i flera år till och det är jag oändligt tacksam för. Att förlora en förälder sätter verkligen saker i perspektiv. Men jag vet att jag kan skratta mig lycklig för mina föräldrar. De har visat mig att äkta kärlek finns.
Men jag ska börja från början.
Mamma och pappa möttes på jobbet, en riktig klassiker. De var både poliser, pappa den lite äldre och mer erfarna handledaren och mamma aspiranten. Det har berättats för mig att kärleken uppstod när pappa ordnade en jobbskinnjacka till mamma. Mamma påstår att hon bara bestämde sig för att gifta sig med pappa.
De flyttade ut till Husby som är mitt barndomshem och fick tre flickor i rask takt. När jag kom slutade mamma jobba och var hemmamamma och pappa jobbade istället massor för att försörja oss. Jag minns min barndom som ljus och tror att mina föräldrars äktenskap är en ganska bra exempel på hur lycka kan gestalta sig.
Min mamma utbildade sig så småningom till undersköterska, för att sedan bli bonde. Min mamma är alltså utbildad polis och undersköterska men jobbar som bonde. Och jobbar gör hon, massor. Och hårt. Min mamma är en engagerad enteprenör. Mellanskog, politik, LRF, vattendirkitivet, lokalstyret. You name it, mamma har vart med på ett hörn. Det tror jag att jag har ärvt lite av henne, inte i samma utsträckning, men jag gillar att vara med att påverka. Och det är ett arv jag verkligen uppskattar.
Pappa, min älskade pappa då. Stadspojken från en arbetarfamilj som utbildade sig till polis. Hamnade i Eskilstuna, träffade mamma och blev en riktig lansbygdsmännsika. Pappa var precis som mamma en hårt arbetande männsika. Pyssla med hans älskade Husby när han inte jobbade. Eller jobba i skogen med morfar eller jaga. Jag äslakde alltid att hänga med pappa, försöka få honom och berätta polishistorier. Jag äslkar fortfarande när mamma berättar om sina och pappas historier, som när pappa slags med ett bus som han alltid kallade det och bröt ett ben på honom genom ren muskelkraft. Eller när jag var liten och fick åka polisbil med honom och Peter Ström och Peter hade köpt godis till oss ungar. Pappa var ett stort fan av musik med. I bilen lyssnade vi alltid på blandband som pappa spelat in, en poäng om man gissade rätt låt och tre poäng om man klarade bandet/artisten på en gång med. Sedan valde vi barn ett varsitt luftinstrument att spela med till låten. Roll over Beethoven var favoriten. Det finns så många minnen så jag skulle kunna skriva en bok med minnen om honom. För cirka 5-6 år sedan blev pappa demenssjuk och gick in i sin egen underliga värld. Och i januari i år somnade han in. Jag kommer alltid sakna och älska honom.
Jag och pappa på hand 58-års dag. Hans sista födelsedag hemma, 6 dagar före min 20-års dag.
Världens finaste mamma på besök här i Norge i juli-10.
Mina föräldrar har alltid älskat och tagit hand om mig perfekt och jag kan inte begära något mer av dem än de gett mig. Jag vet att mamma kommer finnas för mig i flera år till och det är jag oändligt tacksam för. Att förlora en förälder sätter verkligen saker i perspektiv. Men jag vet att jag kan skratta mig lycklig för mina föräldrar. De har visat mig att äkta kärlek finns.
Packar
Imorgon åker ju jag bort med jobbet. Alltid lika svårt att packa. Det som alltid är svårast för mig är vad jag ska ha för skor. För vissa människor är det hila lätt, de har sneakers eller highheels. Men jag är blandningen mellan dem. Och just nu tycker jag att mitt skoförråd består av alldeles för somriga skor. Jag har mest somriga snygg-skor helt enkelt. Trist för mig.
Men jag får väl ta med mig tre-fyra par som vanligt och be om smakråd.
Klippte och frägade håret idag. Färgade egentligen bara utväxten och gjorde sidecuten lite större. Det var de enda justeringarna. Och tunnade ur och tog dte slitna med. Som jag alltid gör. Tunna ur och toppa. Det är receptet på mitt otryriga hår. Som jag egentligen uppskattar ganska mycket. Många frisörer älskar mina lockar så jag kanske borde uppskatta dem mer jag med??
Men jag får väl ta med mig tre-fyra par som vanligt och be om smakråd.
Klippte och frägade håret idag. Färgade egentligen bara utväxten och gjorde sidecuten lite större. Det var de enda justeringarna. Och tunnade ur och tog dte slitna med. Som jag alltid gör. Tunna ur och toppa. Det är receptet på mitt otryriga hår. Som jag egentligen uppskattar ganska mycket. Många frisörer älskar mina lockar så jag kanske borde uppskatta dem mer jag med??
Jag önskar att jag var en sån som inte tänker alls
I förrgår när jag jobbade kväll så tänkte jag på en sak jag ofta reagerar på. Lampor som inte fungerar, det är det värsta (okej jag vet att det finns värre saker) jag vet. Som i måndags kväll när jag gick i ett trappshus och på en våning fungerade inte lampan. Och genast kastar min hjärna in mig ett ett skräckfilmsscenario.
Det börjar spelas mullarande stråkmusik i mitt huvudet, det kommer onaturliga ljud ur lägenheterna. En dörr öppnas och stängs. Jag väntar bara på att få höra mitt eget eller någon annans skrik. Ett skrik som får blodet att frysa till is i kroppen. Ett skrik som man förstår att det är det sista skriket som någonsin kommer höras från den människan eller att man sett något riktigt riktigt fasansfullt.
Fats ännu värre är på ett ställe som vi alltid är på om kvällarna. Där är det ute belsyning. Ett väldigt tryggt område allt är frid och fröjd. Men en lampa krånglar i utebelysningen på gångvägen till lägenhetshuset. Den har en viss förmåga att slockna precis när jag går förbi. Det sker i säkert 90 % av fallen jag går där. Varje gång dte händer så hoppar mitt hjärta över att slag och jag förväntar att någon ska lägga en hand på min axel. En tung, kall, handskbeklädd hand. Och jag vet att min sista stund är kommen.
Är det bara jag som låter fantasin som skena iväg med mig?
Det börjar spelas mullarande stråkmusik i mitt huvudet, det kommer onaturliga ljud ur lägenheterna. En dörr öppnas och stängs. Jag väntar bara på att få höra mitt eget eller någon annans skrik. Ett skrik som får blodet att frysa till is i kroppen. Ett skrik som man förstår att det är det sista skriket som någonsin kommer höras från den människan eller att man sett något riktigt riktigt fasansfullt.
Fats ännu värre är på ett ställe som vi alltid är på om kvällarna. Där är det ute belsyning. Ett väldigt tryggt område allt är frid och fröjd. Men en lampa krånglar i utebelysningen på gångvägen till lägenhetshuset. Den har en viss förmåga att slockna precis när jag går förbi. Det sker i säkert 90 % av fallen jag går där. Varje gång dte händer så hoppar mitt hjärta över att slag och jag förväntar att någon ska lägga en hand på min axel. En tung, kall, handskbeklädd hand. Och jag vet att min sista stund är kommen.
Är det bara jag som låter fantasin som skena iväg med mig?
Dag 02 – Min första kärlek
Min första kärlek. Ja det är en sådan jag gruvar mig för att berätta om. men jag tror att min första kärlek hette Fredrik och gick i min grupp i lekis. Jag minns att jag var ihop med honom en kort period precis som alla andra tjejerna var. Sedan höll den där förälskelsen i sig i ganska många år, men tack och lov har den gått över nu.
Nu är personen i fråga verkligen inte min typ.
Min första kändiscrush som jag minns är Brian i Backstreest Boys. Jag minns att jag lyssnade på I want it that way och grät för att någon (antagligen Jessica) hade berättat för mig att han skulle opereras för ett hjärtfel. Senare gick jag vidare till att vara förälskad i AJ som jag tyckte var snäppet coolare.
Nu är personen i fråga verkligen inte min typ.
Min första kändiscrush som jag minns är Brian i Backstreest Boys. Jag minns att jag lyssnade på I want it that way och grät för att någon (antagligen Jessica) hade berättat för mig att han skulle opereras för ett hjärtfel. Senare gick jag vidare till att vara förälskad i AJ som jag tyckte var snäppet coolare.
Dag 01 – Presentera mig själv
Okej en solig dag i maj 1988 föddes alltså en efterlängtad liten flicka. Eller jag vet ju inte ens om det var sol eller hur det var och jag tror faktiskt att om jag inte minns helt fel nu att mina föräldrar förväntade sig en liten Oskar. Men det blev som det blev och jag växta upp med mamma Maria, pappa Nisse och systrarna Lisa och Tessan.
Min barndom spenderades mestadels ute i ko- och fårhagar med det ena upptåget värre än det andra. Jag spelade fotboll, sjöng i kör, spelade i orkester, red och spelade basket.
Nu för tiden gillar jag att spendera min tid med goda vänner, fina familjen, framför datorn eller på en spinningcykel. Jag älskar att sova mest i världen och blir ganska kinkig om kvoten av nattsömn inte uppnås.
Jag har hela mitt liv vart övertygad om att mitt kall har vart att bli läkare eller psykolog. Därför blev nog en del chokade inklusive mig själv att jag inte valde att gå naturvetenskapliga programmet på gymnasiet utan omvårdnad. Omvårdnad var det om fick mig att växa som människa. Jag hamnade bland männsikor som ställde upp för mig på alla möjliga och omöjliga sätt. Efter gymnasiet började jag jobba på HIA vilket bara fick mig att fortsätta växa. Efter ett år på HIA ville jag prova mina vingar ytterligare (och tjäna lite kosing) och flyttade till Norge med Ewa. Ännu växte jag några centimeter. Norge och Lörenskog bjöd på jobb i hjemmesykepleien/hemtjänsten. Efter ett år flyttade Ewa hem och nu bor jag ensam här i en underbar liten lägenhet och trivs som fisken i vattnet.
Jag skulle beskriva mig själv som en överlag positiv männsika. Ofta ser jag mig själv om pessismist men sedan inser jag att det är nog helt fel eftersom att jag inte klarar att vara negativ längre stunder. Att hänga upp sig på negativa känslor är inget för mig, och om jag gör det så går det ganska fort att bli av med dem.
Jag gillar att ta hand om folk. Köpa saker till dem eller laga mat till dem. Jag gillar också att lösa andras problem men hatar att dela med mig av mina egna.
Jag är en ganska egocentisk människa som har insett att om inte jag själv mår bra så kan jag inte heller få andra att må bra.
Jag är sämst på att komma ihåg namn och födelsedagar och kan gömma att gratulera någon även om en annan person sagt till mig samma dag att x har födelsedag.
Jag älskar att överaska folk, dock så berättar jag oftast före om mina planer för jag tycker de är så bra så att jag måste dela med mig av dem.
Jag planerar min tid varje dag i stort sett in i minsta detalj men cirka fem fem etapoper in i dagen spricker alltid min planering. Jag tror kanske att jag lyckats hålla en tidplan en eller två gånger i livet. och så lämnar jag ofta saker att ta tag i dem i sista minuten. Det är min grej.
Det var en ganska öppen presentation av mig själv skulle jag vilja säga. Jag hoppas ni håller med. Jag utelämnade mina värsta sidor eftersom att jag fortfarande vill behålla er som läser som vänner.
Det här kan ju bli riktigt spännande om jag ska vara så här ärlig. Det mesta jag skriver här vet de flesta om mig men det är en del saker jag skulle dra mig för att berätta helt öppet.
Tack och god natt.
Min barndom spenderades mestadels ute i ko- och fårhagar med det ena upptåget värre än det andra. Jag spelade fotboll, sjöng i kör, spelade i orkester, red och spelade basket.
Nu för tiden gillar jag att spendera min tid med goda vänner, fina familjen, framför datorn eller på en spinningcykel. Jag älskar att sova mest i världen och blir ganska kinkig om kvoten av nattsömn inte uppnås.
Jag har hela mitt liv vart övertygad om att mitt kall har vart att bli läkare eller psykolog. Därför blev nog en del chokade inklusive mig själv att jag inte valde att gå naturvetenskapliga programmet på gymnasiet utan omvårdnad. Omvårdnad var det om fick mig att växa som människa. Jag hamnade bland männsikor som ställde upp för mig på alla möjliga och omöjliga sätt. Efter gymnasiet började jag jobba på HIA vilket bara fick mig att fortsätta växa. Efter ett år på HIA ville jag prova mina vingar ytterligare (och tjäna lite kosing) och flyttade till Norge med Ewa. Ännu växte jag några centimeter. Norge och Lörenskog bjöd på jobb i hjemmesykepleien/hemtjänsten. Efter ett år flyttade Ewa hem och nu bor jag ensam här i en underbar liten lägenhet och trivs som fisken i vattnet.
Jag skulle beskriva mig själv som en överlag positiv männsika. Ofta ser jag mig själv om pessismist men sedan inser jag att det är nog helt fel eftersom att jag inte klarar att vara negativ längre stunder. Att hänga upp sig på negativa känslor är inget för mig, och om jag gör det så går det ganska fort att bli av med dem.
Jag gillar att ta hand om folk. Köpa saker till dem eller laga mat till dem. Jag gillar också att lösa andras problem men hatar att dela med mig av mina egna.
Jag är en ganska egocentisk människa som har insett att om inte jag själv mår bra så kan jag inte heller få andra att må bra.
Jag är sämst på att komma ihåg namn och födelsedagar och kan gömma att gratulera någon även om en annan person sagt till mig samma dag att x har födelsedag.
Jag älskar att överaska folk, dock så berättar jag oftast före om mina planer för jag tycker de är så bra så att jag måste dela med mig av dem.
Jag planerar min tid varje dag i stort sett in i minsta detalj men cirka fem fem etapoper in i dagen spricker alltid min planering. Jag tror kanske att jag lyckats hålla en tidplan en eller två gånger i livet. och så lämnar jag ofta saker att ta tag i dem i sista minuten. Det är min grej.
Det var en ganska öppen presentation av mig själv skulle jag vilja säga. Jag hoppas ni håller med. Jag utelämnade mina värsta sidor eftersom att jag fortfarande vill behålla er som läser som vänner.
Det här kan ju bli riktigt spännande om jag ska vara så här ärlig. Det mesta jag skriver här vet de flesta om mig men det är en del saker jag skulle dra mig för att berätta helt öppet.
Tack och god natt.
The list
Jag ska göra den här listan som så många håller på med nu. Jag tror att de flesta som läser bloggen känner mig utan och innan. Men om ni inte gör det sedan innan kommer ni få göra det. Jag vill gärna att ni flikar in med något i kommentarerna om ni vill protestera eller bifalla. Eller ta ner mig på jorden om jag får hybris. Tessan och jag har ju konstaterat att jag lider av det i vissa ögonblick.
Herregud nu är det dags för självrannsakan.
Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat?
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Om det här vore min sista dag
Dag 07 – Vänner
Dag 08 – Favoritsaker
Dag 09 – Min tro eller livsfilosofi
Dag 10 – Bloggfavoriter
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – 10 saker du inte vet om mig
Dag 13 – En vanlig dag hemma hos mig
Dag 14 – Dåliga vanor och laster
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Första kyssen
Dag 17 – Barndomsminne
Dag 18 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Mina förebilder
Dag 21 – Mina dåliga sidor
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Mitt hem
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Det här är jag bra på
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Saker jag saknar
Dag 29 – Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 30 – 10 dödssynder
Herregud nu är det dags för självrannsakan.
Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat?
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Om det här vore min sista dag
Dag 07 – Vänner
Dag 08 – Favoritsaker
Dag 09 – Min tro eller livsfilosofi
Dag 10 – Bloggfavoriter
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – 10 saker du inte vet om mig
Dag 13 – En vanlig dag hemma hos mig
Dag 14 – Dåliga vanor och laster
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Första kyssen
Dag 17 – Barndomsminne
Dag 18 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Mina förebilder
Dag 21 – Mina dåliga sidor
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Mitt hem
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Det här är jag bra på
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Saker jag saknar
Dag 29 – Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 30 – 10 dödssynder
I been for a walk on winters day
Jag har försökt blogga några nånger men det har liksom inte fungerat riktigt som jag vill. Så nu är jag tillbaka inte i full vigör men ändock tillbaka.
Och nu ska jag berätta för er att jag är sliten. Så ända in i baljan. Jag jobbar mer än vad som är sunt för mig. Men jag ha ju en underba förmåga att jobba mer än vad man borde. Och en sliten Claa är en sådan Clara som inte är särskilt kul. Idag har jag vart himla neggig, det kan bero på att jag fick en lön som inte ligger på så himla mycket mer än vad min hyra består av. Att vara sjukskriven när man bara jobbar 50 % och sedan inte har lämnat in skattekortet för man inte sökte något för man var hemma och var sjukskriven. Det betyde att jag fick 50 % lön och ja, jag betalade 50 % skatt på den. Hurra! Tack och adjö sparkonto.
Sedan ha vi lite som frestar på på jobbet och om man i stort sett jämt jämt så får det inte vara för mycket friktioner på jobbet.
Fats det allra värsta är min träningsstatus. Det finns flera anledningar jag kan skylle på. Men det finns ingen ba ursäkt till att jag inte tränar. För jag vet att jag mår bätte när jag tränar. Mycket bättre. Jag blir piggare, snyggare och gladare. Det finns ingen ursäkt. Och efter helgen är det nya tag igen och jag ser fram emot det.
Åh vad jag har saknat er!
Ja, jag jag ska inte gnälla. På fredag åker jag nämligen på nöjestur till Lübeck med flera härliga människor från jobbet. Först buss till Göteborg sedan färja til Kiel och buss till Lübeck. Längtar. Tyvärr så ska inte fian Eva Marie med vilket är en miss. Men jag ska ha kul för henne med.
Sedan kan jag ju alltid glädja mig åt att jag och Wingy håller på att planera sommarens semster. Vad som står på schemat? Göteborg, Liseberg, Ullared och det är bara början. Och sedan gör vi lite vad vi känner för. Jag kanske borde låna upplevelseboken av Tessan? Det vore ju himla kul. Planen är i alla fall en sommar i Sverige.
Gissar att den här kommer gå för fullt på vår roadtrip. Åh, nu kan jag inte bärga mig.
Och nu ska jag berätta för er att jag är sliten. Så ända in i baljan. Jag jobbar mer än vad som är sunt för mig. Men jag ha ju en underba förmåga att jobba mer än vad man borde. Och en sliten Claa är en sådan Clara som inte är särskilt kul. Idag har jag vart himla neggig, det kan bero på att jag fick en lön som inte ligger på så himla mycket mer än vad min hyra består av. Att vara sjukskriven när man bara jobbar 50 % och sedan inte har lämnat in skattekortet för man inte sökte något för man var hemma och var sjukskriven. Det betyde att jag fick 50 % lön och ja, jag betalade 50 % skatt på den. Hurra! Tack och adjö sparkonto.
Sedan ha vi lite som frestar på på jobbet och om man i stort sett jämt jämt så får det inte vara för mycket friktioner på jobbet.
Fats det allra värsta är min träningsstatus. Det finns flera anledningar jag kan skylle på. Men det finns ingen ba ursäkt till att jag inte tränar. För jag vet att jag mår bätte när jag tränar. Mycket bättre. Jag blir piggare, snyggare och gladare. Det finns ingen ursäkt. Och efter helgen är det nya tag igen och jag ser fram emot det.
Åh vad jag har saknat er!
Ja, jag jag ska inte gnälla. På fredag åker jag nämligen på nöjestur till Lübeck med flera härliga människor från jobbet. Först buss till Göteborg sedan färja til Kiel och buss till Lübeck. Längtar. Tyvärr så ska inte fian Eva Marie med vilket är en miss. Men jag ska ha kul för henne med.
Sedan kan jag ju alltid glädja mig åt att jag och Wingy håller på att planera sommarens semster. Vad som står på schemat? Göteborg, Liseberg, Ullared och det är bara början. Och sedan gör vi lite vad vi känner för. Jag kanske borde låna upplevelseboken av Tessan? Det vore ju himla kul. Planen är i alla fall en sommar i Sverige.
Gissar att den här kommer gå för fullt på vår roadtrip. Åh, nu kan jag inte bärga mig.
Just as long as you stand, stand by me
Igår var det en månad sedan och jag saknar honom så jävla jävla mycket!
Jag vet att du vet att jag älskar och saknar dig så att hjärtat nästan brister ibland. Jag saknar allt från tiderna i bilen med dina blandband, på jaktpasset då jag brände tungan på för varmt te och inte såg några råddjur, jag saknar dina historier om bovar, dina barndomsminnen och jag saknar din tröstande famn. Jag saknar att kunna säga att jag har en pappa.
You have been gone a long time.
You thought you died with yor Alzheimer.
I know you think it's a relif.
I don't think it's a relif.
I miss your voice.
I miss talking to you.
I miss you.
Jag vet att du vet att jag älskar och saknar dig så att hjärtat nästan brister ibland. Jag saknar allt från tiderna i bilen med dina blandband, på jaktpasset då jag brände tungan på för varmt te och inte såg några råddjur, jag saknar dina historier om bovar, dina barndomsminnen och jag saknar din tröstande famn. Jag saknar att kunna säga att jag har en pappa.
You have been gone a long time.
You thought you died with yor Alzheimer.
I know you think it's a relif.
I don't think it's a relif.
I miss your voice.
I miss talking to you.
I miss you.