Har ni sett filmen The bucket list? Om ni inte har dte så handlar dne om två äldre män som hamnar i samma sjukhussal båda har fått beskedet att de inte kommer kunna klara av att kämpa emot sin cancer, den kommer döda dem. Tillsammans gör de en lista av saker som de ska göra innan de dör och börjar uppfylla listan.

Jag har börjat jobba på en egen lista, jag har tack och lov inte fått något dödsbesked för de saker jag kommit på är riktigt långsiktiga saker. Jag sitter och funderar på den här listan och inser att man kan fylla den med vad som helst, fjuttiga saker precis som enorma mål. Precis som att jag skulle vilja kunna slå en kullerbytta utan att vara livrädd för att bryta nacken som att jag ska vinna Nobelpriset. Nu är ingen av dessa saker med på min lista, även om både skulle vara kul att uppleva.

Jga har sex saker på min lista, och nu sitter jag och funderar på om jag ska lägga ut dem eller inte. Jag tror att jag väntar lite med det. Jag måste bearbeta den här listan mer. Det ska kanske på saker och tas bort saker. Eller så borde man inte tänka igenom utan bara skriva upp saker. Jag tror jag blåst upp denna lista i mina tankar, egentligen är det ju bara en lista med drömmar och mål...

Tomrummet är stort, Ewa har lämnat mig. Alldeles ensam i tre veckor!!! Jag vet inte ens om jag ska njuta eller om jag ska gråta.

Efter ett par och om och men kom Ewa och Edda iväg i alla fall. När jag skulle gå och hämta mina skor i bilen om jag inte vill ska följa md hem till Malmis så skulle jag starta bilen men Nej den startade inte. Jag gick direkt till Ewa på Vivikes och berättade den glada nyheten. Så efter lite lånande av startkablar och knackande hos grannar så var bilen igång.

Nu har de lämnat mig i alla fall. jag känner mig lite ensam och övergiven eftersom att jag inte riktigt kommit över att jag redan är hemma i regninga kalla Norge och saknar alla i varma Sverige....



Hej då Ewa och Ruxie. Jag kommer sakna er!
Ja, eller i alla fall dig Ewa.

Krama mig ofta så blir jag glad och trygg,
låt mig känna mig älskad även om jag varit stygg.

Stå fast, ni som är vuxna, trots mina prövningar och test,
för även om jag klagar är ni ändå bäst.

Visa mig i handling vad respekt är för någonting,
lär mig se det vackra i världen runt omkring.

Tala om att jag duger just precis som jag är
och låt mig höra ofta att jag är er väldigt kär.

Låt vårt hem vara ett ställe där tolerans och kärlek bor
och kom ihåg att man kan leka även om man blivit stor.

Är hemma nu i Sverieg, lovley. Har haft en hemskt svettig bussresa hem och en hemskt pratsjuk och paranoid tant framför mig.

Nu ska jag ta en tur med Oliver och sedan en dusch. Känner mig inte fräsch efter den där busresan alltså.

Känner mig uppgiven...

Sorry för min alldeles jätte felstavade rubrik igår, jag var full. Nej nu ljög jag, jag var trött, sliten och lite arg.

Jag har tagit ett moget beslut. Imorgon när jag kommer hem ska jag sova ett par timmer, sedan är jag bjuden till Tuss på fika. Sedan ska jag packa en väska och be mamma släppa av mig i Eskilstuna, sedan ska jag göra lite vad jag känner för alldeles ensam. Jag behöver vara lite ensam med. Om jag inte kan åka på power meet ska jag ha fett kul i alla fall. Jag kanske tar tåget dit och tittar lite, jag får se vad jag känner för. Tiden är min egen. Jag behöver vara ensam helt enkelt.

Och jag går gärna vilse just inatt...