Om 48 timmar hänger jag med Hanne och Carina. Vi har ätit middag, är antagligen inne på efterrätten och fått i oss ett par glas vin. Vi skrattar så vi gråter och jag är lycklig.

Igår så gjorde jag mig lite snygg och satt mig i svarta faran och åkte till Anna. Anna och jag tog och sedan till Stockholm, närmare bestämt Göra Leijon för att se på Romeo och Julia. Bland annat med Måns Zelmerlöw och Loa Falkman.

En modern musikal med massor av bra låtar. Jag gillade den verkligen. Första akten var rolig och poppig och andra akten var mer allvarlig och dämpad. Så klart så måste andra akten bli sorglig med tanke på hur den slutar. En av de bästa delarna var när Julia sjöngNothing else matters på svenska när hon tog giftet som skulle göra henne "död" i 42 tmmar. Kanske inteför att det var bästa texten men för att det är så sukt mäktig musik i Nothing else matters. Det blev också ett "Uhhh-moment" efter att de sjöng I was made for loving you med Kiss så kunde jag inte låta bli att utstöta ett; Uhhhh! Loa var dock min favorit inte för att han kanske spelade den mest framträdande eller festliga rollen. Nej, men Loa är ju Loa. Jag gillar honom.


Jag gillade den verkligen, den är helt klart värd ett Uhhh! Den hade kanske fått ett rungande Uhhh om Julia bytte frippa. Lockarna är fantastiska. Men vad händer med den tillplattade mittbenan?

Idag var jag hos mormor och morfar och åt lunch. Vi pratade då om att man kunde få gaser i magen av ärtsoppa. Då sa morfar: Man kan tro att man ätit luktärter.
Precis före morfar kom hade jag och mormor diskuterat hennes avsaknad av finger och att hon hade ont i det som återstod. Men sjuksköterskan hade varanat henne för att det kunde göra ont i början. Jag sa: Hon höjde alltså ett varningens finger?

Jag och min morfar älskar ordvistsar. Jag älskar min morfar.

Morfar på julafton. Behöver jag säga att han är kung på att rimma?

Nu är jag inte så djup längre. Ikväll funderar jag mest på vad som ska hända i Greys anatomy som sänder första avsnittet imorgon efter säsongsupphåll i USA. Ett dubbelt avsnitt dessutom...


Dr Karev i mitt hjärta...

När jag var yngre ville jag vara lite djup. Ett av mina favoritcitat från då lyder så här:

Life's but walking in shadows, a poor player
That strunts and frets his hour upon the stage
And then it's heard no more. It's a tale
Told by an idiot, full of sound and fury,
Signifying nothing.

Jag läste det första gången när jag läste svenska B antar jag. Jag tycker fortfarande att det är vackert på ett sorgligt sätt. Och för er som missat vem detta är så är det Shakespeare ur Macbeth.
Läs det och lura lite på det...

Jag har tappat skärpan. Om jag haft någon skärpa....
Men två bilder får berätta om min helg.


I fredags åkte jag med Tessan, David och lilla J till Lisa och Thomas för att köpa middag. På vägen så åkte vi förbi två lite tappade älgar som låg i gräset. De var jättenära oss när vi stannade och kolalde med bilen men hade inte vett att gå. Vi stod länge och väl och såg på dem. Sedan åkte vi till Malmköping och kollade på ombyggnationen och åt chipslåda med fläskfilé.

Lördagen steg jag upp tidigt och åkte till Fristadstorget och kampanjade med Alliansen och C. Jag och Leena diskuterade hur fantastiskt bra det är att dela ut flygblad med hjälp av ettöveraskningsmoment. Så länge man inte skrämmer dem. Vilket Leena gjorde en gång, sedan käkade vi lunch och kollade på skor på fitness butiken i 21:an.
Hem och klippte gräs och slängde ihop en spenatlasange. Dusch och smink. Tappade min ögonskuggsborste i toaletten, hurra. Fick ta min andra dåliga, men det blev helt ok ändå.
Kvällen spenderades med Kristian K och Jessica. Inte alltför ofta man träffar KK. Det diskuterades hunduppfödning, framtid och studier. Framför allt gamla minnen. Mellanstadiet all over again.

Söndagen kan sammanfattas så här:

Var ute med Tessan och mormor och plockade svamp på förmiddagen och rensade den hela eftermiddagen. Men ny tycker man att man borde ha svamp hela vintern. Bara att det blir så himla lite svamp när man förväller den. Nästan så man vill gråta en skvätt.

Mysig helg. Fram med flera helger med höstiga skogspromenader, politik, gamla vänner, familj och utan alkohol. Väldigt bra för min själ och välbefinnande.

Jag såg det här klippet på en blogg och blödig som jag är delar jag med mig av det...

En gång är trist. Två gånger är tradition. Ikväll tog jag en cykeltur igen. En blåsig sådan... Nu tar det cirka 45 min att cykla rundan, målet är att få ner den under 30 innan september är slut.

Crazy cat lady...

Idag har jag vart i skolan hela dagen. Jag läste matte och slösurfade, jag åkte med Helena och Kjell både dit och hem. Alltså åkte jag 06.40 och kom hem 17.30. Det är långa dagar när man liftar.
Men när jag kom hem var jag helt slut som människa så jag diskade (kaos i köket) och sedan bestämde jag mig för att hör och häpna att ta en cykeltur. Jag hatar i vanliga fall att cykla men jag kände att jag behövde ut och röra på mig och jag ville se mer än en promenad kring Hammaren och Västra Fyrby. Cykelturen över skogen och Tveta är ju nostalgi.

Så med Filip och Fredriks podcast i öronen gav jag mig av. Podcasts är min nya grej, lyssnar på flera om dagen, nu är jag ikapp med Filip och Fredriks så nu ska jag börja med Fredrick Federleys, det blir betydligt längre cykelturer. Bra va?

Min snabba cykel. Ärvd av kära far.


Stannade törstig och dan vid bron som leder över till en gammal källa. Brukade stanna där när jag var ute och red förr och var tröstig. Alltid friskt iskallt vatten.


Dock var det lite ruttet omkring och en del blad i källan så det blev inte tröstsläckare idag trots att jag var uttorkad.

Trevlig cykeltur blev det i alla fall och när jag kom hem åt jag en riktigt god omelett och kollade på Idol. Nu ska jag hoppa i bingen igen eftersom att jag går upp så tidigt nu för tiden...

Idag har jag vart i skolan hela dagen. Helt slut som vanligt. Hoppas på bättre tider snart.
När jag kom hem tog jag en ordentlig promenad i solen, som blev åska som blev riktigt regnrusk. Höstrusk är det i luften nu. På dagen idag var det ju värsta sommarvädret sedan riktigt höstrusk, det går fort nu.


Kvällen avslutades dock med riktigt höstmys. Kantarellsoppa, hur mycket mer höst kan det bli med soppa med kantareller i. Nu sitter jag egetligen och väntar på att Tessan, David och John ska åka hem så jag får sova. Jag har blivit en sådan tjej som lägger mig tidigt. Och ännu tidigare på helgen...

På söndag är det tio år sedan. Jag minns fortfarande när jag kom hem och satt framför tv:n och tittade med pappa och mina systrar tror jag också var med. Jag minns att man inte förstod alls vad som hänt.

Jag grinar fortfarande när jag hör den här sången med klipp från männsikor de pratat med vars anhöriga dog och bilderna de visar.

Det verkar som att jag bara intalade mig själv att matten flöt på. Herrgud. a, ja. Back to the books.

Jag har haft min spenatlasange som paradrätt ett tag nu, jag har gjort den många gånger och utvecklat den lite varje gåmg jag lagat den. Haft i lite kryddor här och där, bytt och grejat. Men jag har ändå tyckt att spenatlasange som paradrätt är lite plain, och så väldigt inte mig att ha en vegitariskrätt som paradrätt.
Men ikväll har jag arbetat fram en ny paradrätt nämligen en kantarellpasta. Så klart ska det vara pasta i min paradrätt kolhydratsälskare som jag är. Den har stor potential och behöver lite finlir, men helt klart en ny paradrätt.


En ganska oaptitlig bild på en fantastisk rätt. Men jag har varken rätt kamera eller rätt känsla för att få detta snyggt. En del tycker nog att tallriken är skitful med men det är en riktig nostalgitallrik.


En tallrik sedan mamma och pappa var nygifta. Men då var de nog rena...
Ge mig ett par gånger och den där rätten kommer smälta i munnen.

Dagen har vart lång och både mer och mindre trevlig. Imorse steg jag upp i ottan för att åka till skolan och studera på min lediga dag. Infinner mig i skolan och förväntar mig att få hjälp med matten i KLOK-verkstaden. Men nej det är ingen där trots att de ska finnas där mellan 9-12. Så jag väntar till klockan elva och inser att om ingen kommer nu så blir det inget av det här. Alltså en helt bortslösad förmiddag förutom att jag köpte mig en miniräknare till matten.

Efter lunchen så var jag och tittade in Ewas nya lägenhet som hon har flyttat in i. Jag kände mig så klart hemma där direkt och insåg att där kommer det bli många myskvällar med te i kopparna som Ewas pappa köpt. Perfekta att dricka te ut, hälsa pappa det Ewa! När jag testat det som testas kunde i Ewas lägenhet så hämtade jag Anna och vi åkte till Hällberga och käkade middag. Koktblomkål, vit sås i en såssnipa, potatis, falukorv och stuvade makaroner. Det fanns något för alla smaker.

Nu har jag kollat vilken sal jag ska ha föreläsning i imorgon så ska jag krypa till kojs. Jag håller på att vända dygnet tillrätta. Bra för mig!

Imorgon är det åtta månader sedan.



Hur kan åtta månader gå så försvinnande fort? Jag kan minnas det som igår när mamma, Lisa och Tessan klev ut bilen vid tågstationen och jag tänkte att om alla dem är här vem är hos pappa då? Och förstod att om ingen är hos min pappa finns han inte längre. Jag minns att jag stod och svor, grät och sparkade i backen utanför stationen. Jag minns också att jag inte ville följa med i bilen men att jag inte sa det till dem, jag tror att jag trodde om jag inte följde med skulle det aldrig bli verkligt.
Jag minns också att jag satt på tåget och att Thomas messade mig och skrev att han  skulle bli sen. Jag tyckte inte det var någon fara för jag hade tid på mig. Inte visste jag då att det redan var försent.

Åtta månader av skratt, tårar och ögonblick jag skulle velat dela med dig pappa.

Jag säger det både till er och till mig. Till er eftersom att jag aldrig uppdaterar, tro mig jag har försökt mig på det ibland. Men min nya "not so smart - phone" vill inte. Eller så är det jag som inte är så smart.

Till mig själv säger jag håll uuuuut eftersom att jag försöker läsa matten men jag kommer ingenstans. Jag är någorlunda med på konjugatregler och allt vad de heter men sedan kommer det själva grejen jag ska räkna och där tar det stopp. Personligen brukar jag tänka när jag ser en stop-skylt att det mer är en rekomendation än en regel i alla fall vid Fyrby-vägen och Alberga-korset. Sakta in, titta och glid. Men det här är ett motorstopp för mig. Jag vrider på nyckeln, det hostar till jag får hopp men när jag ska köra fungerar det inte.
Imorgon klockan 09.15 kommer jag infinna mig på Mdh i Eskilstuna på deras mattesupport och sitta där tills klockan tolv då den är slut. Föhoppningsvis så är det bara ett mindre fel på motorn snarare än ett haveri.

Jag försöker vara lite kaxig och säga att det släpper nog. Men inom mig tänker jag att: "tänk om det inte släpper" och det är det som gör att det inte släpper. Negativa tankar stärker mig inte. Jag måste få lite matte-självförtroende. Jag har alltid haft det lätt i skolan, vilket har gjort mig oambisiös. Så det här basåret kanske är den bästa lektionen i mitt liv.