När jag var yngre ville jag vara lite djup. Ett av mina favoritcitat från då lyder så här:

Life's but walking in shadows, a poor player
That strunts and frets his hour upon the stage
And then it's heard no more. It's a tale
Told by an idiot, full of sound and fury,
Signifying nothing.

Jag läste det första gången när jag läste svenska B antar jag. Jag tycker fortfarande att det är vackert på ett sorgligt sätt. Och för er som missat vem detta är så är det Shakespeare ur Macbeth.
Läs det och lura lite på det...