Vilken makaber punkt.
Okej om det här var min sista dag. Då skulle jag inte sova ett dugg för att jag vet att jag vet att i himlen får man ta hur många sovmornar man vill.

Jag skulle flyga hem till mina famlij med en helikpoter så jag kom hem så fort som möjligt, kosta vad det kosta vill. Med mig hem kulle jag ta med mina närmsta vänner härifrån. Sedan skulle jag samla mina vänner och närmsta familjen med mig och laga en riktigt brakmiddag ala Peter Pan. Allt man älskar skulle bara finnas där.
Jag skulle berätta för alla mina fina hur mycket jag älskar dem och hur de har fått mig att bli en bättre människa. Jag skulle planera begravingen med dem också. Sedan tror jag att jag skulle be alla skriva en lapp med hälsningar till dem de vill hälsa till i himlen så skulle jag ta med det på min sista färd. När de höll på med sina hälsningar skulle jag spela in en film till dem där jag berätta hur mycket de betytt för mig och att jag önskar dem all lycka i livet. En speciell film skulle John och mina framtid syskonbarn få. John skulle ju inte minnas mig om det här vore min sista dag och jag kan inte leva med att en liten själ om jag älskar så mycket inte skulle minnas mig.
Jag har ju redan bestämt att om jag dör ska John ärva mina pengar, inte för att jag har så mycket men ändå.

Det här fick ju mig att gråta så det var inte så himla kul. Men på något sätt när pappa dog så fick jag lite perpektiv på döden med. Jag är helt övertygad om att det finns ett ställe där man möts efter döden. Och där finns det många jag älskar så det skulle bli flera kära återseenden ifall jag nu skulle ha den stora oturen att dö alltför tidigt.