Ladies and Gentlemen the moment you all have been waiting for, it's time for the: Åskrönika.
Det har vart ett år men massor av resor fram och tillbaka mellan Norge och Sverige, jag har haft det underbart på båda ställena. Men det verkar som att Norge vann kampen eftersom att jag väljer att stanna här ett år till och fortsätta min vardag som jag skapat mig här.
Här ska jag försöka summera det år som kommer gå till historien som vad, ja det vet jag inte riktigt. Jag ska se om jag kan komma fram till det när jag är klar med min krönika.

Januari:
Ljuva januari. Jag minns 1:a januari som det var igår. Jag vakande bakfull som aldrig förr, jag som aldrig blir bakis. Marie dök upp framåt förmiddagen hos mig och vi drog ut till Stora Sundby för en återhämtarkväll med tv, pepparkakor och te. Men så dåliga var vi visst inte för vi efter lite messande och mutande fram och tillbaka styr vi kosan mot Björkvik. Där leder en förfrusen bil till lite mer fylla och fest, skam den som ger sig på grund av bakfylla. Vilken inledning det blev på det nya året.

Jag gjorde mina första riktiga dagar på jobbet, ett jobb som sedan kom att bli mitt första fasta jobb. Sjukt coolt med fast jobb.

Men i januari så kom den nyheten som skulle förändra hela min familjs liv. Tessan var med barn, ett gossebarn. Och inte var dte heller så länge kvar tills han skulel visa sig, 23 april var han ju beräkand till. Under en kort period blandades skratt med tårar, nu är det bara skratt i alla fall. Ja och till och från skrattar vi så vi gråter så klart. Ja och alla andra sorters glädjetårar över miraklet.

Sedan hann jag även få ett besök av underbara Hanna, tyvärr så jobbade jag lite den helgen men vi hann i alla fall med Oslo by day.


Fasliga Februari
I början och februari hände det otänkbara. Min bästa väns pappa dog, alltför tidigt och på helt fel sätt. Jessica du är så stark och jag är glad att du är min vän!
When you have no light to guide you and no one to walk beside you, I will come to you 

Under februari så hade vi även inneboende i två veckor eller en kanske det var i form av tre sjukt välbyggda killar med drömmar om Norge. Men luften gick ur de drömmarna som en ballong och nu vet jag inte riktigt vad de gör med sina liv. 

I februari gick sedan min farbror plötsligt bort. Så februari blev över lag en ganska svart månad, tur att det är den kortaste månaden i alla fall.
Men det jag lärt mig av denna månad är hur mycket vänner och familjen betyder för att man ska klara att hanka sig fram. 
 
Jag och Ewa avslutade hela månaden med att bli salongsberusade hos Morten i väntan på Sälengänget som skulle komma och njuta av Lasse med oss. Största överaskningen ever när Anita klev ur bilen, Anita som skulle befinna sig på andra sidan jordklotet med Amanda. Jösses amalia!

Sambo på väg till Morten

Mysiga Mars
Mars hade något stort att bjuda på. Något helt enormt och världsomvälvande, ja eller dte sista odet kan disskuteras men min värld förändrades i mars i alla fall.
Men en sak i taget, mars började på ett alldeles alldeles underbart sätt. Nämligen en akustiskt konsert med världens bästa Lasse på Parkteatret. Den kvällen och natten förändrade mitt liv, när jag stod och väntade på Lasse ringde jag mamma som avslöjade att Tessan var på förlossningen. Jga visste inte om jag skulel skratta eller gråta, därför gjorde jag både och.
Lasse har en sång för varje känsla: Gud välsingne hans små fötter där han går.
Lille älsakde John kom till världen den 2:a mars 2009, han var liten men tuff. Och närman fick en bild på den lille kraken med en sond ner i magen trodde jag inte att han var mycket för världen. Men han har utvecklat sig till världens vackraste och tuffaste lille pojke. 

Mars björd även på en tur till Strömstad för besiktning av bilen. Ruxie klarade sig med bravur. Och så hängde jag med min fina Annika massor med, och i mars i år ska jag ju och hälsa på henne i Tanzania.

Älskade, älskade du

Apbra April
April var en förhålandevis lugn mådnad tror jag. Älksade storesyster fyllde 25 år så jag ver hema hela påsken för att fira henne, hänga med familjen och framför allt hänga med lille John. 25 års kalaset var alldeles superb, massor av god smörgåstårta och häng med min favorit gubbe Charles.

Våren kom också md besked i april. Vilken ledde till vårpromenader i smältsnö, plantering på superballen och grillpremiär.

 
Innan Lisas kalas, nu skanar jag mitt ljusa hår.

Makalösa Maj
Maj, maj, maj. Den bästa månaden, min och pappas födelsemånad. Pappas födelsedag missade jag dock förra året, minnas att jag grät en skvätt när jag sa att jag kunde jobba kväll på hans födelsedag. 

Men min födelsedag då? Den firades med inte mindre än tre kalas, först såg det ut att inte bli något då Jessica och Mads var i Portugal, Ewa jobbade och Annika eventuellt skulle jobba. Men Ewa blev lediga och Annika sa att hon inte kunde jobba kväll. 

På min födelsedag hängde vi på balkongen, åt, drack vin och så hade jag gjorde glasstårta. Vilken hit. 
I maj var även Frida och hälsade på i sitt gamla land, vi hade förfest med alla statoil människor och daen efter var det bakis häng i Oslo, elel rinte för mig för jag körde på kvällen.

Den 17 maj på Norges national dag som de firar onormal mycket hade jag besök av fina Marie. Vi låg på balongen i bikini och solade medans vi såg norrbaggarna knalla omkring i folkdräkter. På kvällen vann ju Alexander Rybak ESC, så passande så. På kvällen var jag, Marie, Morten och Joachim på Martin's och firade Norges födelsedag. 

En av årets roligaste kvällar spenderades på standup klubben Josefine i Oslo. Annika skriver till mig på snabbchatten och berättar att Özz Nüjen, Aron Flam och Jonathan Unge kommer till oslo. Ska vi dit? Så klart vi ska! En snabbdusch och vi satt i gula faran till Oslo, vi körde där bara trikken fick köra och var allmänt vilse. Men det roligaste på hela kvällen när vi stannd eoch frågade efter vägen och en man försökte förklara och när han är klar svarar Annika: "Nej du det där tror jag inte stämmer." Så vi fick leta vidare. Men fram kom vi, en förglömmlig kväll. 


Jublande Juni
I juni tog jag en tur hem för att fira fina Hannas student. Måste vara årets regningaste dag, men en sjukt bra dag ändå. Hanna var lycklig oh bjöd på en sjukt bra fest. Att dansa med Eva och Britt är liksom inte varje dag men gör. 

Dagen före midsommar satt jag mig på bussen hem mot Sverige för att få fira en svensk midsommar. I denna ljuva sommartid liksom, men bussresan hem på natten minns jag som mardrömslik. Men när jag fick sova ett par timmar hemma intogs midsommarlunch med mamma, mormor, morfar, Helena och Georg. Hälsade även på min lilla pappa på förmiddagen. På kvällen blev det kalas hos Lillit sjukt kul hade vi. Vi sjöng och snackade skit, med en liten ovanlig mix av folk. Men ombyte förnöjer säger de ju. Kvällen avslutades med fest hos Kricken och fyllekäk i Hannas säng. Jag gjorde en kanonfilm med Hanna på natten men jag tror att hon inte skulle uppskatta den här. 

I juni hade vi även personalfets med hjemmesykepleien, jag bara uppskattar mina arbetskamreater mer och mer. Är det något vi kan så är det vård oh festa. Jag hamnade på världens bästa ställe när jag fick mitt jobb här i Norge. trots att många tycker att jag ska börja jobba med hjärtan igen så trivs jag som fisken i vatnnet. Visst saknar jag när hjärtstoppslarmet gick på HIA och alla bara släppte vad de hade för händerna och kom rusande. Jösses, det var tider det. 

Juni avslutades med årets sista begravning. Min fina gammelmoster Britten gick bort efter en kort tids sjukdom och jag ville hem för att ta farväl. För att komma till Småland på smidigaste sätt innebar att jag tog bussen till Göteborg. Där hade jag myspicknick med moster, Georg och Tomas. Sedan bilade jag, Georg och Helena till Småland. Från Småland åkte vi till Stora Sundby och dagen efter tog jag tåget hem. Oslo - Göteborg - Småland - Stora Sundby - Oslo på cirka 2 dygn. Inte illa va?

 
Hanna en nykläckt student

Jämmerfria Juli
Semester, semester, semester. Behöver jag egentligen skriva mer?
Powermeet blev ju inte riktigt som jag tänk mig ängnade väl cirka sju inlägg åt hur beskiven och arg jag var och jag är fortfarande lite besviken när jag tänker på det. Men jag hade ett underbart power meet ändå. På fredagen så åkte jag med Lisa, linda och Maria i tjejbilen. 
Hörrni vi har e sån där jänkare bakom oss...
Lördagen tvingade jag med bästa gänget: Martin, Jessica, Hanna, Frida, Mads och Julia. De var kanske inte lika roade som mig så de åkte hem och gick ut på krogen och jag mötte upp syster, Totte, Linda och Claes och cruisade med dem. På natten skulle jag sova hos Julia då en främmande man följde efter mig på Eskilsgatan tills jag vände mig om jag fick spel på honom, skrek som en galning, då försvann han till slut. Han skrämde mig.

Uteserveringshäng är ju med en självklarthet på semestern, hann både med Centro och Grappa. 
Den 12:e juli var md en stor dag, John blev nämligen upptagen i Guds församling. Ja alltså det var dop. I Tumbo kyrka med massor av släkt och vänner, med betoning på massor. John var så fin och skötte sig exemplariskt. 

Semester gick alldeles för fort mot sitt slut men jag hann med massor i alla fall, värt att nämnas är väl en utflykt till lilla söta Arborga, grillkväll med massor av folk i Husby och att jag, Hanna och Jessica grävde upp våra önskningar. Och vår karta över roadtripen vi ska göra i USA. jag hann ju även med att gadda mig: Håll blicken kvar i skyn



Assofta Agusti
Agusti inleddes på ett alldeles spektakulärt sätt. Kräftskiva på Mågla gård. Den innehöll allt vad en fest på landet ska innehålla: drama, fyllla, kräks på grillen, kinesisk sprit, polisen (vilket faktiskt ledde till ett gripande). Ja det som hände sammalagt. Jag hade med mig Helene så hon skulle få se hur det fungerar i Sverige. Vi avslutade en fin helg med grillkväll med la familia och sedan bilade vi hem till Norge.

I agusti var Ewa hemma på semester så på min lediga tid spenderade jag mest på balkongen med en bra bok och en skål med bigaråer. Hade även världens mysigaste räkkväll på balkongen med Jessica.
I mitten av agusti dök Hanna och Oskar upp. Myskväll på balkongen första kvällen (vad annars?) och andra kvällen blev det utgång med Jessica.
Mycket trevlig helg även om inte allt blir som man tänker sig...

I agusti fick Ewa ännu en överaskning i form av Hagström, Burman och Nygren som kanllade in på Vivikes. Vilken helg dte blev. Haha.



Sköna september
Sommaren och värmen börjar ta slut, men det är ju smällar man får ta.
I september var sambolivet tillbaka i sina gamla rutiner igen.

I början av månaden tog jag mitt pick och pack och åkte hem igen för att ordna med mammas födelsedagspresent, mamma blev ju nä,ligen tant förra året. Vi gick till fotografen och fotograferade oss. Ett på John, ett på systrarna och ett med systrar, barn och systrarnas respektive.
På kvällen var det kräftis i Hällberga. Mysig kväll, jag skrattar fortfarande för mig själv när jag tänke rpå Tessans, Annas och Jossans sång och när jag buggade med Svenne. Jag tror aldrig han hade buggat i hela sitt liv.

I septmber bestämde jag och Michelle att förvandla en helt vanlig torsdag till en fest. Förfest hos mig och sedan fylelbowling. Vi avslutade kvällen på Klimt, men några gamla narkisar...

Dagen den 22:a september visade sig vara den emst svängande dagen någonsin. Jag och Anniak hade typ världens bästa dag i Oslo. Vi gled bara runt och njöt av livet. Kvällen avslutades med uteservering, pizza och öl i Oslos bästa område enligt mig. Men plötsligt vände det och blev nattsvart, mamma ringde: pappa var dålig. jag var tvungen att komam hem på en gång, hon visste inte om han skulle klara natten. Jag tog första tåget hem dagen efter. Det hela gick vägen men jag kommer aldrig glömma det ögonblicket då jag förstod att pappa kunde komma och lämna mig.

Tack och lov att man har John som kan lysa upp även den molnigaste dagen.


Otroliga Oktober
När höstdeppen river i en kan ett litet sms göra stor skillnad:
Jag saknar dig redan. "Håll blicken kvar i skyn" är genialiskt.
Tack Annika!

I oktober hände dte egentligen inte jätte mycket Hanna och jag gick ut på krogen. Taxi till stan, missade bussen hem taxi från stan. Grälsjuka människor som ringde på natten.
Dagen efter styrde jag kosan mot Norrköping där amma samalt: barn med familj, föräldrar, syster med familj, faster, Reinhold och Tord för att fira hennes födelsedag. På dagen lunchade vi alla tillsammans, eftermiddagen var dte bubbelpool och spa-behandling so gälld. Kvällen avskutades med en dundermiddag på Bacchus källaren och sedan lite öl- och drinkdrickande på hotellt. Personligen var jag ganska sliten efter min utgång med Hanna dagen före så jag gjorde inte som Tessan och tog med Tomas och Tord till ett uteställe där dte var 20... kan ju tilläggas att Tord är snart 65. Haha.

I oktober blev min sambo och livskamrat Ewa sjuktskriven, inte okej. Detta ledde til både det ena och det andra. Ewa lärde sig nog att hon ska sätta sig själv i första hand. Vilket ledde till att jag blir ensamstående, men dte är ingen fara för Ewas hälsa är det viktigaste och nu får jag pröva mina vingar ytterligare. Ewa du har vart en underbar sambo, jag vet inte många som skulle haft samma tålamod med mig. Tack och jag ångrar inga steg vid din sida! 

I oktober gjorde jag en helt ny sak för mig, jag införskaffade en bil, Röda Rut. I röda rut är det ruter. So jag älksar dne bilen, bara hon inte krångla mer för mig nu, för en punktering och en avkört avgasrör r mer ön man ska behöva ta sin första månader som bilägare. När jag kte hem och hämtade Rut passde jag å att göra högskoleprovet, gick från 1,3 till 1,0. Inte bra! Måste förbättra mig massor nu ju. Siktar man högt så gör man.

Firade även Tessans födelsedag i samband med högskoleprovet. Vad lyckliga jag är att jag har mina fina familj som bara är bäst och ställer upp i vått olch torrt.


John på sin mamma födelsedagskalas med gammelmorfar oc gammelfarfar.

Norska November
Den enda månaden i år jag inte var hemma. Tanken var inte att dte skulle vara så men det har vart mycket under året som gått. Visst kunde jag skippat att åka hem för kräftskivorna, men inte mammas födelsedag och inte de tre begravningarna jag var på under våren.

November var månaden då jag hade bott ett år i Norge, tiden går så otroligt fort. I novermber året före satt jag och Ewa mest här hemma i lägenheten väntade på var atorisasijon och gnällade på Norge. Panka och dana var vi med. Nu är Norge hemma, en vardag med vänner, jobb och upptåg.

I norvember jobad ejag som jag aldrig gjort förr lyckades skrapa ihop cirka 220 timmar och dte får jag väl vara nöjd med, men det är ju det som betalar min semetser till Tanzania. 

I november avr dte ju även dags för julbord med jobben. Först på assistansjobbet. Det var dte ganska lung och skön stämmning. Jag var ju fatiskt hemma redan vid tolv. Men sedan var dte med hjememsykepleien. Förfest hos mig och sedan jukbord. Michelle kom redan vid två och korkade upp. Sedan höll vi igång natten lång, träffade Jessica ute så vi tog sällskap hem. Snälle Mads körde hem mig, dock fick jag i mig dålig kebab på natten sp dte art ju inte världens bästa natt. Dagen efter jobbade jag kväll med Carina och jag kan nog ärligt säga att dte var länge sedan jag vart så sliten på jobbet. Tack och lov var Carina med lika sliten. 

Ewa, mamma och syster var även på besök. Alltid trevligt med lite sällskap här hemma. Fit med städ- och diskhjälp med. Haha.


Ett år går så fort november 2008. Tack Ewa min första sambo och livskamrat!


Drömmarnas December
Självklart valde jag att inleda månaden helt outstanding i vanlig ordning. Biljetterna var inhandlade för flera månader sedan, nedräkningen hade börjat. Så var det dags den 5:e december för THE Backstreet Boys. Vilka fans Jessica och jag. Fin konsert, fint som snus. Sedan åkte vi hem till Jessica vi skulle ju ut på byn, men det hela slutade hemma hos Jesssica, ja eller det slutade inte där men där var efterfesten så att säga. Jessica blev kalas och ropade på älgen i bilen hem.

Ett par dagar efter kom kära mor och beökte mig, på tiden efter ett år. Första kvällen myste vi framför en film, jag tvungade mamma att stanna uppe men jag somnade direkt framför filmen. Dagen efter spenderade hela dagen i ett lite kaosartat Oslo då Barck Obama hade bestämmt sig för att komma samma dag som mamma. Tack för den Barck. Men mamma och jag hade det så bra, och dte är ju inte varje dag man ser norska kuna familjen och USA:s president. Coolt. Mamma, jag, Jessica och Mads avslutade dagen på Fridays på Aker brygge. Fy vad jag älskar deras mat.

När mamma drog hem från Norge hoppade jag på tåget med henne för en riktigt blixtvisit hemma. För en prisutdelning för dem som hjälpt polisen, minns ni tjejen som trillade i ån? Jag har fått en medalj av polisen för att jag hjälpte till att rädda ett liv. Ett stolt ögonblick, ni kan nu kalla mig superwoman.

Fort gick året och plötsligt var det jul igen. Jag åkte hem den 17:e dec och var hemma i tio dagar. Jag bodde hos Tessan och vilket julstök vi hann med. Vi firade julen med frukost hos Davids moster, sedan på vägen till pappa gav jag mig en bilreparation i julklapp då jag körde av avgasröret på Röda Rut. Myste hos pappa en stund, sedan var det stabbi jullunch hos Barbro. Kvällen firades sedan i Hällberga med mamma, russina, Lisa, Tessan, John, David, Tina och Per. Helt sjukt att fira jul med några man egentligen inte känner så bra. Men vi hade dte så mysigt.

Juldagen: as always med pappas släkt. I år var också Maria, Hanna och Joel med mysigt. Även Reinhold hade ro att sitta ner en stund och fira. Kvällen blev en galen utgång då jag kom hem vid halv fem till Julia, jag älskar att jag kan komam till Julia vilken tid som heslt och ändå få sova där.

Annandagen i Malmis med morfars syskon. Jag led av en förfryst/kompressionsskadad tå. Och var egentligen ganska sliten efter en tuff natt. Men underbart att få träffa alla små söta släktingar.

Sedan tog jag mitt pick ochpac på tåget hem för att jobba nyårsaftonskväll och natt. Ntyårsdagen spenderade jag med på jobbet. Man får tänka på pengarna som folk säger.



Ja hörrni jag hoppas verkligen att ni uppskattat detta för det har tagit tid och energi. Men jag vet fortfarande inte vad året kommer att gå till historien som. Har ni några förslag? Det har verkligen vart höga toppar och djupa dalar. Men dte blir väl vad man gör det till?
Man får välja själv och ta saker som de är,
är det jobbigt att tiden går å man blir äldre, eller kul att vara med?

Jag tycker i alla fall det är underbart att vara med! God fortsättning.