Dagen har för mig och Sandra alldeles för mycket vart en dappdag. Vi har tjurat och mumlat och vart allmänt bitchiga, ja faktiskt Sandra jag har insett att vi nog var det. Sofia K var med oss och deppade på sjukvården men hon var snäll som vanligt. :D

Jag borde verkligen rycka upp mig och vara glad. Kanske sprida lite glädje. Eller äta en chokladmuffin. Men jag är i alla fall glad för Sandras skull. Sandra ska vara så mogen och bli sambo. Uhhhhh. ;)

Jag undrar när alla blev så mogna och flyttade ihop med killar och hade seriösa förhållanden. Den 50 poängs kursen måste jag ha missat och läst feministkursen "Flickors villkor i samhället" istället. För jag och Ewa som läste den är i alla fall inte i närheten av några seiösa förhållanden. Vi siktar mest in oss på fotbollshuliganer. :D

Men seriöst kan jag känna ibland att jag har missat tågfet och står lite kvar på perrongen och ser er sitta och vinka ut genom förnstret och skrika: Vi ses snart Clara, när du mognat.
Åhhh vad jag är dålig, jag älskar ju att vara omogen. Tänk om jag var ännu mer omogen så jag slapp förstå att livet inte bara är kul, utan att man blir ledsen ibland med.

Men som sagt jag är inne i i en depphelg så snälla lyssna inte på mig. Jag smällde ju i mig en chokladmuffin på förmiddagen. Det talar sitt klara språk. Jag tar dem bara när jag är deppig, vet inte varför. Då vill man väl tröstäta i stora mångder. Istället för små som jag alltid annars gör. Haha.

Men lite motivation till Nannas:

Keep smiling, keep shining
Knowing you can always count on me, for sure
That's what friends are for
For good times and bad times
I'll be on your side forever more
That's what friends are for