Jag är snuskigt mycket tidsoptimist, och överplanerare. Jag fattar faktiskt inte. Nu ska jag föna håret lite men sedan måste jag verkligen till jobbet.

Veckan ser riktigt rolig ut faktiskt. Jag satt och klagade igår till Martin att det enda roliga som var kvar i sommar var att Hanna kom hem. Men det är väl då det roliga börjar?

Jag måste författa ett långt långt mail till henne när jag kommer hem ikväll. Därför är det så pissigt att hon inte är hemma...

Nej nu måste jag skynda mig!