Vi har ägnat hela veckan åt att vänta på brevbäraren. Jag vet inte om hon undviker oss eller om vi bara är blinda. Men jag har bestämt att om vi ite får tag på henne idag ska jag gråta en skvätt.  En flod för att vara exakt. För att jag vet att i vårt postfack väntar post på oss. Nycklar till postfacket, ett brev från mamma, Tessan och mormor. Jag vill ha det nu. Att det ska vara så jävla svårt att få fatt på brevbäraren.

Så idag skrev jag ett väldigt fint brev till henne och satt på vårt postfack. Snälla du när du kommer ring på vårt porttelefon så kommer vi på direkten. Vi undrar en sak. Har det ringt på porttelefonen. Nej, nej. Nu undrar jag om man delar ut post  om kvällarna i Norge?

Faktum ät att äen våra yrkeslegitimationer kan ligga i vårt postfack och att vi kan ägna hela helgen åt att säga jobb. Vore inte helt fel va???

Min mamma ringde idag och när jag sa att de inte var någon framgång emd postan blev hon helt uppgiven. Vem blir inte det lixom???