Jag har börjat packa nu i alla fall ordentligt. Packat och tvättat. Jag har hunnit halvvägs med köket, badrummet och klädkammaren, ingenting är helt klart typiskt mig. men nu är jag på g i alla fall. imorgon kväll är tanken att jag ska hänga lite med Hanna och Marie och packa det sista. I värsta fall får de väl hjälpa mig lite. ^^

Imoegon bär det annars av till IKEA västerås för att inandla lite olika saker till vår lägenhet. Samtidigt som jag köper nya saker till lägenheten i Norge rensar jag den här hemma. Skumt.

Det jag går och flundrar mest på nu är hur jag ska göra med pappa. Med hej då alltså. jag vet inte om jag klarar ett hej då. jag börjar gråta nu bara jag tänker på det. Hur kan man säga hej då till en av de som betyder mest i världen som inte ens minns att man är borta, som inte ens minns att jag finns? Samtidgt måste jag ta ett farväl av honom, ge honom en chans att säga ett tomt ja när jag frågar om han kommer att sakna mig.

Plötsligt låter inte Norge lika härligt när jag vet att jag lämnar pappa här hemma när han bli sämre dag för dag. Men han blir ju inte heller bättre om jag stannar här. Jag känner mig som ett jävla as som flyttar från landet med en dödligt sjuk far. Det värsta är att jag vet att han skulle älska att jag flyttade om han var frisk. Han skulle vara den som styrde och ställde och Lisa och Totte skulle sluppit att följa med med en stor bil och släpkärra om pappa fanns. Då skulle han stå bakom mig och hjälpa mig.

Inte konstigt att jag är helt fucked up.