Imorse vakande jag arg (!). Varför vaknar man arg? Jag känner inte direkt att jag har de bästa förutsättningarna att det här ska bli en bra dag tyvärr. Och jag som ska ut till mamma och Tessan jag vill vara glad. Jag hatar att vara arg. Ja, men jag kanske lgnar ner mig när jag kommer ut till landet och får lite frisk luft.

Eller som Farmareflickan sjunger:
När stadsborna vaknar i sängen,
så oroliga till själ och till kropp.

Dags att komma ut till hembygden och få lite lugn i själen då?