No one is going to love like I do

Jag trodde attkvälle på jobbet skulle bli kaos. Det var inte kaos men det var en av mina hårdaste jobbdagar hjemmesykepleiens historia tror jag. Det var kolungt innan pausen, jag Omar och Ida riktigt njöt av livet och jobbet. Omar och Ida åkte och köpte Kina-mat och vi satt och åt och skrattade med levande ljus. Sedan brakade loss och jag jobbade mellan 19.00 och 22.30 i 180 km/h. Jag var sopslut när jag kom hem, kunde inte sova för att jag avr så uppe i varv. Seean var det bara och på't igen, men idag har det vart bra. Mne jag längtar inte till nästa gång jag jobbar kväll alltså.

Imorgon ska jag och Jessica ha räkfrossa (vinfossa) på min balkong. Jag har blivit ansvar för att ordna vin och efterrätt. Något med choklad önskade Jessica. Jag känner att jag vill slå på stort så jag får nog plocka fram min stora chokladbok...






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback