'Cause all of the stars have faded away
Just try not to worry, you'll see them some day
Just take what you need and be on your way
And stop crying your heart out

Kvällen av ångest, kvällen innan jag åker hem. Plötsligt så känns min lägenhet, stor, tom och kall. Definitivt ingen Ewa och defenitivt ingen Annika. Jessica är inte heller där hon är kvar här hemma i Sverige ett tag till. Det börjar kännas som att det blir tuffare och tuffare att åka hem. Eller så känns det tuffare för att jag vart hemma längre den här gången.
Ingen julmat längre, inga tupplurar med världens bästa John på armen.

Dagen idag har vart underbar. Först världens godaste frukost, hur ofta äter man liksom jansson till frukost? Sedan fixade jag lite med gamla flyttlådor. När jag hade vart duktig tog jag tag i det roliga, jag åkte till Husby, där jag bodde förut och hälsade moster och kusin. Tittade på hur det har fixat och donat där, de har det så mysigt. De har världens snyggaste kökssoffa. Men Georg var inte helt nöjd med den. Han tyckte att den var lite för grön, skiten syntes alltför bra på den. Han är för gullig.
Sedan lunch hos mormor och morfar. Ivar var också där så då fick man lite uppdatering om Bärsta-släkten. Tog sedan mammas bil (eftersom att min är skruttibangbang) in till Schårby och hälsade på finaste pappa. Han var lite mosig idag och alleles röd i ögonen. Jag bad dem skicka in sjuksköterskan till honom imorgon, det känns inte som att han förtjänar en ögoninflammation stackaren.
Ikväll har jag bara myst med mamsen och RD, vi har tittat på Austrailia och ätit upp det sista julgodiset. Jag satt dock mest och läste bloggar.

Dock har telefonen vart alldeles för tyst ikväll.

So what if it hurts me?
So what if i break down?
So what if this world just throws me off the edge
My feet run out of ground
I gotta find my place
I wanna hear my sound
Don't care about all the pain in front of me
Cause i'm just trying to be happy