Jag vet inte hur det är med er. Men när jag är deppig har jag en alldeles lysande förmåga att bli alldeles tokdeppig och satans arg på mig självför att jag tycker så synd om mig själv. Och när jag blir arg på mig själv tycker jag mer synd om mig själv och blir ännu mer deppig. Ni ser den negativa spiralen va?

Idag tyckte jag himla synd om mg själv på eftermiddagen. Varför? jo, för att jag ska jobba i Norge i sommar och inte vara hemma och ha en lika bra sommar som förra sommren. Tönt-Clara! Jag kan lixom inte leva i nuet känner jag, jag går antingen tillbaka och tänker där borde jag vara eller så går jag framåt och tänker hur blir en sommar i Norge? Och faktum är att en sommar i Norge kan bli rätt så najs. Alla har ju semester och kan komma och komma och hälsa på mig. :) Ja, eller alla utom mamma och de som "bara" har sommarjobb.

Ewa var i alla fall en bra vän och spelade Lasse för mig och plockade fram en vinflaska. Jag börjar känna mig som någon av dina goda vänner, Marie. Men jag drack två klunkar vin och sedan somnade jag. kan min deppiga dag vart ett resultat av att jag var trött efter min frsta riktiga arbetsdag? Ja, det verkar inte bättre.

Jag saknar er är hemma grymt mycket i alla fall. Men inte så mycket så att det gör ont, än.