Or are we dancers?

Om jag klagar ibland slå mig då! Jag är pessismistiskt person av natuen, och en gnällare av hög rang. Men gud så mycket kul jag och Ewa upplever. På väg till Norge utan el, att leva utan eget internet. Det mina vänner är prövningar.

Jag är en galning om jag klagar på mitt liv egentligen. Jag bor med världens bästa sambo, jag vet att jag har bästa vännerna spridda runt E-tuna och världen, att jag kan komma hem till dem och allt är som vanligt. Jag har världens sötaste systerson och han mår väl trots han hade för bråttom. Jag har världens bästa systrar, de är så fina och jag saknar dem varje dag. jag har min stolta och trygga mamma, som kan skälla på vem som helst utan att backa. Förutom mig då. Jag har mina finaste russin i Fyrby som jag ringer och pratar med. Och när jag lägger på säger mormor, nu ska jag säga till morfar att jag pratat med dig så länge, då blir han avundsjuk. Jag har min fina lilla kusin i Göteborg som berättar om bandy-och brottningsskolan. Jag har hans mamma och pappa som alltid är intresserade av hur jag har det. Jag har allt jag behöver egentligen finns därhemma och jag tror att de finns kvar när jag kommer hem med. Det enda jag skanar är världens finaste och bästa pappa. Jag var och sa hej då till honom som så många gånger förut när jag skulle tillbaka till Norge. Den här gången var det värre än någonsin faktiskt. Jag berättade för honom att blivit morfar och jag undrade som så många andra varför han inte är kvar hos mig, mamma, Lisa, Tessan och nu Lille John. Jag berättade för honom att var den bästa ever Men att han är den som fått mig att gråta mest i hela livet och att hjärtat gör ont när jag ser honom ligga i sängen som ett avmagrat skal av allt han någonsin var. 

Men jag tänker inte klaga för att jag får vara glad att jag hade min pappa den tid jag hade, och att jag vet att han ser mig från vart han nu är. Pappa, jag älskar dig så. Jag önskar du och mamma kunde komma och sitta på min balkong när våren kommer. Och jag trodde aldrig jag skulle säga detta men jag saknar till och med ditt snarkade när jag är hemma och hälsar på. Du var grym!!! <3

Jag kan inte ljuga för dig, du känner mig alltför väl
Om du ser mig i ögonen så säger dom
att vi kan bara vara dom vi är
så ge mig inga skäl, för vad vi än kallar det
så är det bara ett långsamt farväl

Kommentarer
Postat av: Lisa

Jag saknar oxå den person han en gång var....men jag kan inte sätta ord på det som du kan =/ Bra låt i titeln förresten =) Puss o kram

2009-03-16 @ 10:29:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback