"Kom, sol som en gud över åker och slog
lys hjärtan som längtan till ljus.
Blås vind och fall regn i den spirande skog,
väx gräs över vidderns grus!
Väx spirande säd i den mörka
skjut ax  och gulna till bröd."

Så skriver dikataren Dan Andersson i "En vårvisa", och nog längtar väl vi i Norden efter ljus och värme.

En lång vinter med tjäle och snö är slut, och vi beger oss ut i trädgårdar och växthus, där vi hoppas att all växtlighet ska spira. Kanske ungefär som i frökataloger och reklam från Plantagen. För en del blir det så, för en del blir det si och så. En del mossa i gräsmattan, ooljade trädgårdsmöbler och dahlierötter som glömdes bort i rabatten i höstas.

Då kan det vara skönt att veta att naturen är redo för oss, det är bara att ge sig ut och ta för sig av allt som naturen serveras oss i rasande fart. Blåsippor och gullvivor i vackra som bönder och kor skött i alla tider, säd som spirar på åkrar i bygden, björkskog som skiftar färg från skiraste grönska till djupaste grönt, och till sist bäst av allt, när hägg och syren blommar och få ser kor och kalvar på bete igen.

Att få leva och verka i denna bygd är för mig fantastiskt, att få se på och att ibland kunna delta i utvecklingen av allt som händer tror jag ger oss energi och framtidstro. Företag som klarar sig trots ekonomisk kris i världen, en skola som fungerar väl även om delar av den hotas idag, bredband som ska kunna komma oss alla till del, planer på ett seniorboende så vi ska kunna känna oss trygga på vår ålders höst, en idrotsplats som tyckts växa för varje dag. Ja, nog händer det mycket i bygden om man tänker efter.

När jag tänker på allt detta, så känns det inte så farligt att dahlieknölarna blev kvar i jorden, och egentligen är mossan i gräsmatten mjuk och skön att gå på, och av mina trädgårdsmöbler från ingen oljefläckar på sina kläder!

Med dessa ord vill jag alla att vi njuter av våren och hälsar den välkommen och till sist utbringar ett leve för våren.

Hurra, hurra, hurra, hurra!

Hur bäst är inte min mamma på att skriva tal????