Ibland förunras jag över mig själv och över hur omogen och feg jag är. Jag läste nyss gamla blogginlägg och reagerade över mitt omogna språk. Om två år kommer jag antagligen reagera över det här omogna språket i och för sig.

Nej men jag satt och tänkte at jag mognat så mycket och bla, bla, bla. Men sedan tänker jag att jag ska göra en sak jag inte vågar, men nej jag vågar inte, då tänker jag att jag är ganska feg och omogen.

En av mina brukares fru säger att hon känner sig så trygg när jag komemr för att jag är "gott vuxen" inte som de andra unga jenterna, då vill jag slå henne och säga att jag är den yngsta på vår avdelning förutom vår lärling. Fast nu sitter jag och förbannar att jag är omogen. Min brukares fru skulle bara höra mina tankar nu.

Gud vad rörigt det här blev, jag vet inte om jag är ungdomligteller vuxen nu. Mogen eller omogen. Mina tankar som var förvirrade innan. Det enda som kan hjälpa mina tankar nu är nog lite GG.