Folk som är födda 88:a har vist bestämt sig att dte är året att yngla av sig i år. Eller att man bli på tjocken i år i alla fall.

Personligen känner jag mig lite skeptisk till barnskaffande än så länge. För att inte säga väldigt. Tur att jag har lilla John som subsitut. Jag kan pussa och krama honom när han vill tänkte jag skriva men så kom jag på att nej det kan jag inte. Men på lördag ska jag i alla fall kidnappa honom och ha honom ett par timmar för mig själv. Men med min tur kommer han väl skrika oavbrutet.

Jag sitter här och väntar på att klockan ska bli mycket så att jag får gå och lägga mig så att det snart är dags för torsdag och hemresedag. För övrigt ringde Annika och underhöll mig en stund nyss. Lovley att hon är tillbaka i trakterna. För hade jg semester, sedan var hon i Tromsö och sedan hade hon semeter. Så det var inte direkt igår men nu ska det hängas!