Efter att ha avslutat ett arbetsmaraton av stora mått så tog jag och åkte hem från nattvakten och sov ännu ett par timmar på dagen. Masade mig så småningom upp och käkade lite frulle. Vad man äter till frukost klockan 15.00? Fullkornspasta med sås. Jag var ju tvungen att tagga till inför nazi-spinningen.

Jag och Carina mötte upp, relativt omotiverade bägge två. Men som vanligt hade ingen av oss vågat föreslå att hoppa över träningen. Älskar att det är så för om man föreslår att man ska hoppa den är man en dålg människa. Och dte vill man ju inte vara. Det spelar ingen roll att den man frågar alltid säger lika glatt att den inte helelr vill träna. Det är den som föreslår det som är den dåliga. Det är bra, för att det är inte ofta jag har föreslått att hoppa träningen.

Så vi var på spinning då, och jag höll på att dö som vanlig. Kände mig otroligt nöjd efter som vanligt. Det är något med spinning som gör mig lycklig. Lyckligare än efter ett flow- eller piloxingpass. Mina endorfiner bara rusar. Tänk att det finns så enkla saker som kan göra mig lycklig. Sedan har jag ju inte tränat sedan i måndags så det förstärkte nog själva lyckokänslan ganska bra.

Ikväll blir det tacos med Carina, kanske Eva med. Hoppas hoppas. Vem vill liksom inte tillbringa kvällen med de här pinglorna??