Jag sitter här och väntar på Sandra. Jag måste berätta en så underbar sak om Sandra. Hon får mig att må bra för hon är en av de godaste människor jag vet. God som i snäll, inte god som i att hon jobbar på världens bästa konditori. Sandra talar inte illa och är genomärlig, inte ärlig som i att shit vilken stor finne du har på näsan.

När vi började gymnasiet och innan jag skaffade blogg skrev jag dagbok, ja eller försökte. Då skrev jag ju så klart om hur det var att börja gymnasiet. I samma klass hamnade Ewa och Sandra de som skulle bli mina två musketörer ja eller om ni vill kalla det medbrottslingar. Som jag minns det klickade Ewa och jag ganska fort, kanske för att vi var lika pratglada båda två. Men Sandra hon var den snälla men blyga musen. En dag i ettan skrev jag i alla fall i min dagbok att jag önskade att jag och Sandra skulle bli bättre vänner för jag tyckte så mycket om henne och hon var så snäll. Inte kunde jag då ana att Sandra skulle vara en av de bästa vänner jag har.

Shit vad fint jag hade det i gymnasiet med Ewa och Sandra, vilken resa vi gjorde genom tre år.
Dagen då vi berättade för Kaatrina att vi faktiskt skulle skolka nästa onsdag för vi skulle och shoppa i Örebro, det förtjänade vi för vi hade haft så mycket att göra i skolan. Vår projektredovisning som höll världsklass om jag får säga det själv. "Drack ni varm choklad eller blev det the den här gången med?" Sandras guldstjärnor hon fick i sin bok. Race i Sandras bil till Max, gärna med två stycken liggande i bagaget, ofta att vi bjöd med Kaatrina med. Luncherna på Ming: Smakade det bra? Nej, tack jag är mätt.


♥  G5, always and forever.  ♥