Cyklade till den sången på spinningen idag, en fenomenal uppvärmingslåt. Den ger mig liksom lite kämparglöd. Och kärmparglöd är just vad jag behöver just nu. Den senaste veckan har jag vart väldigt blå. Jag mitt humör har sjunkit och sjunkit, ibland har jag vart gladare men ofast väldigt nere bara. Idag trodde kändes det allra värst. Jag jobbade natten till idag och sedan dag idag och jag kände mig bara så sliten. Jobbkväll igår med så klart. Sliten och grinig var den jag var.

Men så sätter man sig på en spinningcykel, i stort sett på botten eftersom att jag ska jobba inatt och ja, dag imorgon. sedan när man kommer till sats är pulsbältena till råga på allt på reparation. Då ville jag hem, helt seriöst. Sätter mig på cykeln och trampar och bestämmer mig för att det kommer bli ett skitpass utan pulsbältet. Jag blir inte ens varm och till råga på allt börjar jag grina mitt under uppvärminingen.

Men jag trampar på i sakta mak och känner att jag kan lägga på lite till, trampa lite fortare. Sakta, sakta kan jag fokusera på att cykla och ta istället för att vara trött, ledsen och blå. När jag klev av cykeln idag kände jag att det var ett av mina bästa spinningpass någonsin, jag kanske inte brände mest kalorier men jag har aldrig svettats ut så många negativa känslor. Jag känner mig kanske inte som jag flyger på moln än men helt okej.
It's not right but it's okay.

Passar på att be mina trogna läsare om ursäkt för dåligt bloggande. Jag kan inte garantera att det inte händer igen, men o jag börjar känna det på mig får jag slänga mig på spinningcykeln med världens bästa måndagsledare.