Jag läste en krönika idag om integration, hur man värderar männsikor på grund av vilket land de kommer ifrån. Att man ständigt frågar eller blir frågad vilket land man kommer ifrån, inte på grund av intresse utan på grund av man ska rangordna dem.

Han skriver bland annat så här om rangordningen:
Men de gör det inte enbart utifrån etniciteten. Det är ett vanligt missförstånd i det här etnofixerade samhället. Vad Natalia Kazmierska missar och många glömmer bort är en faktor som är lika viktig som etnicitet när man bemöter invandrare (och inte bara invandrare): Klasstillhörigheten.

Visst, somalier har lägre status än irakier, som har lägre status än chilenare, som har lägre status än brassar, som har lägre status än irländare, som har lägre status än norrmännen och så vidare.

Dessutom kan den här rangordningen förändras med tiden.

Jag börjar nu fundera på hur jag själv beteer mig, jag frågar ofta vart männsikor kommer ifrån. Kanske inte på en gång, jag väntar tills vi känner varandra lite bättre eftersom att jag är rädd att de ska ta illa upp eftersom att de är invandrare. Men herregud, jag är själv invandrare i Norge. De frågar mig om jag är svensk, borde jag inte då kunna fråga dem vart de kommer från. Oftast påpekar folk här i Norge så fort jag öppnar munnen att jag är svensk, jag har inget emot det jag är stolt över det. Kanske för att svenskar är uppskattade här i Norge. Men eftersom att inte jag tar illa upp om någon frågar mig vart jag kommer ifrån kanske inte de tar illa upp när jag frågar dem vart de kommer ifrån. Insikt 1.

Sedan funderar jag på det här om jag rangordnar människor på grund av vart de kommer från. Så klart jag gör. Tyvärr så är man alltför snabb med att bilda sig en uppfattning om människor på grund av deras ursprung. Men jag har insett att jag inte har samma syn som norrmännen på det här med värde. Jag har nog kvar mitt svenska synsätt på det. Okej jag rangordnar människor på grund av var de komemr ifrån. Instikt 2.

Nu är det upp till mig att jobba med det, när jag var 14-15 år tyckte jag det var coolt att hata människor som kom från ickeeuropeiska land. inte coolt. Det är inte heller coolt att älska dem bara därför. Jag önskar att man på någon sätt kunde träaf en människa och baraskita i var den kommer. Men samtidigt som jag vill berätta om min kultur här i Norge hur lik den än må vara den norska, vill jag att människor ska berätta om sina kulturer för mig.
Han som skrev krönikan, jag läseer hans blogg för att jag älskar att lsäa om hans skildringar om hur olika svenska och argentiska samhället är.
Samtidigt skriver han att han är så svensk för att i Argentina frågar ingen honom vart han kommer ifrån och då känner han sig vilsen. Då är han nog väldigt svensk. Men vad sorgligt ändå att vi i Sverige hela tiden håller på att rangordnar saker hela tiden.

Herregud vad jag svamlar, antagligen motsäger jag mig själv med (bråka inte med mig i så fall). Men nu upptar det här verkligen mina tankar. Och det borde det, för det är en viktig och intressant fråga.