Jag älskar jag ju min måndagsspinning. Den är på en perfekt tid, det är perfekt musik, så himla bra ledare, listan kan göras lång. Musiken var bättre före jul tyckte jag men nu har jag ändrat mig. De två tyngast sångerna är de två bästa. En när vi ska stå med lätt belastning och trampa fort till Help med The Beatles. En riktig killer.

Sedan den sista låten, bästa låten ever. Tungt, tungt, tungt. En CCR låt, en av pappas favoriter. När jag trampar på till den och tror att döden är ganska nära förestående då tänker jag på min fina pappa och trampar på lite till. Idag så skrek verkligen benen under den låten och då tänkte jag om jag tar i då räddar jag pappa och då trampade jag på mer, men så blev jag arg på mig själv för att det var en idiotisk tanke men jag trampade på ändå och tänkte att pappa ville att jag skulle rocka. Pappa vill alldeles säkert att jag ska vara smal och snygg och då måste jag trampa tills jag nästan tuppar av.

Så sjukt bra spinningfinallåt. Nytt ord. Festligt ord...

Men jag var så himla bra på spinningen idag i alla fall. Och jag känner det i låren nu. Jag rockade spinningen idag. Och imorgon ska jag rocka recyklingspinning. Det är spinning med musik från 70-, 80- och 90-tal.

Nöjd, trött, svettg och fruktansvärt ful.