För exakt tre månader sedan hade jag den värsta dagen i hela mitt liv. 20.41 anlände mitt tåg från Lilleström. När jag uppdaterade bloggen precis före resan hem skrev jag att jag var ledsen för att jag skulle hem och inte få träffa mitt hjärta Jonte. Jag trodde att jag skulle hem och sitta hos pappa ett tag och att han skulle bli bra igen. Inte trodde jag då att han skulle vara död två timmar senare.

Om ni bara visste vad jag kunde ge för att få veta vad jag tänkte på precis det ögonblicket han dog. Jag hoppas att jag skickade all kärlek hela jag rymmer till honom i det ögonblicket. Inte att jag tänkte på något så oviktigt som celluliter eller något likande.

För exakt tre månader i den här stunden så insåg jag att mitt liv aldrig skulle bli det samma. Men jag vet att han fick frid och att han var älskad ända in i det sista. Och om jag inte skänkte honom all in kärlek i det ögonblicket han dog så vet jag att jag älskar honom till månen och tillbaka både igår, idag och imorgon.