Dag 09 – Min tro eller livsfilosofi
Jag tror därför att jag har en ganska avslappnad inställning till min tro. Jag är kristen, jag tror på Gud och Jesus. And that's it liksom. Men jag är verkligen inte extrem, jag vill inte pracka på någon annan min tro. Alla får tro på vad de vill, min tro står inte över någon annans. Men min tro står över dem som säger att kyrkan och gud bara är bullshit. Tyvärr har jag inte mycket till övers för dem, för om jag inte prackar på dem min tro ska de inte behöva berätta för mig vad de tycker om det jag tror på. Jag vill inte dömas för att jag tror på gud för jag dömer inte dig för att du inte tror på det.
Jag har till exempel fått höra att jag inte kan vara kristen för att jag svär så mycket. För mig är det ganska enkelt jag är kristen och tror att min kärlek till gud (vem hon/han nu är) räcker utan att jag ska dömas för att jag svär eller gör andra saker som kanske inte bibeln direkt rekomenderar. Jag köper inte allt som står i bibeln. Jag tror till exempel mer på Big Bang än Skapelsehistorien. Men vet ni, för den jag tror på är det helt ok. För min gud dömer inte mig för det. Min gud vet att jag inte är perfekt och dömer mig inte heller för det. Min gud är en kärleksfull gud som tar emot oss med öppna armar om vi ångrar saker som vi gjort fel. Och att vi svär mycket står inte högst på hans lista över fel som kan begås.
Det är det som är det fina med att ha en tro tycker jag, jag kan forma den lite hur jag vill. Jag tror på min gud och jag vet att flera kristna tror på samma gud som mig men de har ändå en helt annan bild av denna spännande gud. Sedan känenr jag egentligen att min tro är en ganska privat sak, ingen behöver bry sig om vad jag tror på så länge jag inte sakadar någon eller mig på grund av det. Men jag är inte en särskilt hemlig person men om någon inte vill diskutera sin tro accepterar jag det. Jag är inte särskilt keen på att disuktera min egen tro eftersom att jag mötts av en del fördomar när jag sagt att jag är kristen. Men det faktum att jag är kristen gör mig inte till en tråkig människa. Och hör sen!
Ibland tycker jag synd om människor som inte tror. För jag skulle inte stå ut med att inte tro på något. Som till exempel att pappa har dött nu då. Jag skulle inte kunna leva med att inte ha en idé om vad som hänt med honom. Jag tror på himlen och tror att min pappa är där med männsikor han älskar. Jag tror han väntar på mig där med sin varma famn. Jag tror på någon som förlåter mig när jag vill ha förlåtelse för saker jag gör och tänker som jag själv inte tycker är okej. Jag tror egentligen att alla männsikor tror på något men att de inte vet vilken etikett de ska sätta på det eller att de inte riktigt vet vad de tror på. Jag kanske inte ens kan sätta en kristen etikett på min egen tro, men det bryr jag inte så mycket om. Jag är kanske en liten liberal kristen helt enkelt.
Det här är vad jag tror på. Hoppas ni hängde med i mina tankergångar. Take it or leave it. Jag bryr mig fakriskt inte om vad ni tycker om min tro.
Jeg vil her se bort i fra at religion er menneskapt, for religion og tro er forskjellige ting. Jeg vil se bort i fra at religion er en fantastisk måte å samle og kontrollere en menneskegruppe som deler samme generelle tro under ett felles regelsett alle enes om. Jeg vil se bort i fra religionshistorie som i stor grad benytter frykt som kontrollmiddel, fordi dagens modne religion ikke har dette behovet, men heller bruker belønning som motivasjon for å tiltrekke seg søkende mennesker.
Jeg tror ikke på en personifisert Gud. Jeg tror ikke på den hellige treenighet. Jeg tror ikke Bibelen er Guds verk men menneskelig tolkning av den enkeltes personlige tro, nedskrevet med menneskelige feil. Jeg tror ikke på profeter, jomfrufødsel eller folk som trasker på eller deler vann. Jeg tror ikke på helvete eller på himmelen. Jeg er ikke religiøs desverre. Og jeg mener desverre fordi det hadde vært utrolig behagelig å tro i stedet for å tvile. Jeg har søkt etter svar, jeg har filosofert, men har ikke blitt truffet av noen religioner til tross av at de fasinerer meg. jeg har ikke klart å ta noe til meg og gjort det mitt.
Jeg har en personlig tro. Jeg vet at det er ufattelig mye jeg ikke forstår. Det er veldig mye jeg skulle ønske jeg kunne forklare, men ikke klarer. Alle mennesker handler etter sin tro eller overbevisning. Ingen friske mennesker gjør ting mot sin egen vilje, mot hva de tror er rett, akseptabelt basert på sine erfaringer eller hva de oppfatter som rettferdig. Jeg tror på ikke at åå angre kan føre til noe annet enn at man endrer handlingsmønsteret sitt. Men i dette livet, ikke etter at dette er over. Jeg er ikke opptatt av hva eller hvordan folk tror, men hvorfor.
Jeg skal på ingen måte angripe din tro, men i uttalelsen din: "Ibland tycker jag synd om människor som inte tror. För jag skulle inte stå ut med att inte tro på något.", tror jeg du undervurderer mennesket og menneskesinnet. Å ikke tro på Gud er en tro. Å tro at døden er slutten på alt er en tro. Og mye tyder på at man kan være vel så lykkelig ved å leve livet til det fulle nå vel viten om at dette er det eneste livet man har, som å leve så godt man kan nå for så å bli belønnet av vår Fader i himmelen. Jeg har ingenting imot noen av de, så lenge man lever så godt man kan, respekterer andre mennesker og handler tro mot seg selv og sine medmennesker.
Det finnes mange måter å finne verdi og respekt for alt levende, enten man som i nymoderne religioner mener at alle er en fragmentert i tid og sted, om man skal samles i himmelen i evig harmoni, eller baserer seg på en humanetisk tanke om at alle er likeverdige og skapt like.
"Jag kanske inte ens kan sätta en kristen etikett på min egen tro, men det bryr jag inte så mycket om". "Det är det som är det fina med att ha en tro tycker jag, jag kan forma den lite hur jag vill." Her er jeg 100% enig, og det definerer hva jeg tror. Jeg tror at din tro former deg som den du er, og at man former sin tro til å bli den man vil være. Jeg tror at tro skal skapes av en selv, ikke av hva andre forteller deg at du skal tro. Da handler man etter sitt eget hjerte og endrer det som føles feil. Hvorfor man gjør det er interessant, men irrelevant i det store og hele. Det som er viktig er at man tror. At man tenker selv og finner sine egne sannheter. At man tar det beste av det beste fra ulike steder for å bli den man ønsker å være. Jeg håper du ikke synes synd på meg av den grunn.
Så vil vi etter dette livet oppdage hvem av oss som har rett. Jeg håper det er deg, for min slutt er litt stusslig.
Men Clara då, påstår du att din tro står över min?! Illa, för jag påstår inte att min tro står över din... jag har klivit av svenska kyrkan för jag köper det helt enkelt inte+ en massa annat oxå, och det tänker jag inte bli dömd för! Men jag tror att vi hamnar nånstans efter döden, men snarare som små andar i husbyhagen än i himlen =) Puss o kram
Nej Lisa det jag inte säger. Min tro står över folk som säger att det jag tror på är bullshit. För jag vill inte att någon ska säga till någon att det de tror på är bättre än mitt. Förstår du skillanden? Ingen ska döma mig för vad jag tror på, det är dem jag dömer ut. De som dömer ut religion istället för att säga: Okej tror du på det? Det var intressant men inte jag.
Jag hatar nästan människor lite som dömer ut min religion. Okej om du inte håller med, men du behöver inte säga att det jag tror på är bullshit.Jag dömer alltså inte tron, utan hur jag blir bemött om jag säger att jag är kristen.
Till: Å tro eller å ikke tro, det er spørsmålet.
Jag förstår hur du menar och jag kanske har uttryckt mig klumpigt. För att jag vet att inte tro är att tro med. Men jag menar mer dem som inte vet vad de ska tro på. Dem tycker jag faktiskt lite synd om, kanske för att jag har funnit mig så bra i min egen tro och hoppas att alla ska tro eller "inte tro på något".
Det är tvivlarna jag tycker synd om, om jag får kalla dem det. De som vill tro men inte gör det.
Konstigt svar det här blev, men jag förstår din tanke om dem jag skrev att jag tycker synd om.