Jag har alltså två systrar. Ingrid Elisabet som är 26 år, inne på det 27. Och Maria Teresia 24 år, inne på 25. Eller som alla känner dem; Lisa och Tessan.
Lisa min duktiga storasyster som flyttade till Thomas när jag var 15 år och nu äntligen är färdig med sina studier till lärare och har en jobb som är "riktigt" som hon själv säger. Alltså ett jobb efter hennes utbildning. Lisa är en riktig husmor. Hon bakar, städar och lagar mat. Jag önskar jag hade en sådan ordning som hon har. Ett av Lisas största intressen är historia, och hon kan sådant som jag aldrig ens hört talas som. Som att hon hela Sveriges tronföljd, bara det är ju en stjärna i boken. När vi var små var Lisa den lite försiktiga om var rädd för clowner. Sedan minns jag att jag att jag tyckte att Lisa hade så himla häftiga pojkvänner. Och så var jag kär i alla killar som gick i Lisas klass, lite status är det trots allt att vara 4 år äldre.

Tessan min impulsiva och snälla storasyster. Jag tror egentligen inte Tessan har ett ont ben i sig, hon är den som kan prata på vem som helst och verka intresserad. Tessan var den vilda av oss i tonåren, men är nu en fantastisk mamma till min underbara John. Tessan är av eller på, antagien har hon världens mest välstadade hem eller världens stökigaste. Antigen är hon överlycklig eller skitarg. Jag och Tessan pratar i telefon mycket, när hennes telefon ringer tror John alltid att det är moster. Hon pratar nog ganska mycket med sin andra syster i telefon med. Lilla T är den praktiska av oss, hon jobbar med kroppen och med djur. Tessan älskar att lära mig att mjölka kor, och snart är jag en riktig hejare på den. Tessan lever livet med villa, volvo och katt med David och Jonte. När Tessan var liten var hon den vilda av oss som slog hål i huvudet och grejer. När hon var tonåring var hon den revolterande som gjorde det ganska enkelt för mig att slå runt, eftersom att jag var aldrig värre än Tessan ändå.

Jag minns min barndom som ljus. Full med lek och skitiga knän. Så klart var det tårar och slagsmål, men det hör väl lite till att vara syskon. Jag har lärt mig att bråka och lärt mig att jag inte kommer först jämt. Jag är så otrolgt glad för mina syskon och att de blev som de blev. Vi är alla tre ganska lika egentligen. Jag är tacksam för mina systrar och vet att jag inte skulle vart i närheten av en sådan människa jag är utan dem. Mini-Me you complete me.

Det tristaste är kanske att det inte finns någon bra bild på oss tre systrar. Det ska bli vårens projekt. Ja, eller det finns fotografbilder men de sitter på väggen hemma hos mamma.

En syster
Av: Siv Andersson

En syster är ett stöd
och en hjälpande hand.
Hon är bunden till dig
med ett kärleksfullt band.

Som lilla… eller stora…
är hon dig ganska lik.
Hon finns i många minnen
och hon gör din levnad rik.

Det känns tryggt att hon vet
varifrån du kom,
att hon ser vad du gör
och att hon bryr sig om.

Med henne kan du dela
både sorger och skratt…
En syster är en gåva
– en ovärderlig skatt.

En syster är en liten bit
av barndomen som
aldrig kan gå förlorad
/Marion C Garretty