Sedan pappa dörr har jag börjat glömma de mest underliga saker. När jag var hemma och pappa precis hade dött så glömde jag mina fyra sista siffror i personnumret. Jag kom ihåg Tessan och pappas. Och att pappas liknade mitt det kom jag ihåg. Så jag fick helt enkelt pröva mig fram tills jag kom rätt. Jag är fotfarande idag lite osäker på siffrorna. Men nu har jag två alternativ då.

Sedan var jag ju hemma i Norge och skulle hämta bilen. Då skulle ju jag och Tessan ta bilen til Hanne och hänga lite, men jag hittade inte dit. Jag snurrade runt på Fjellhamar och kunde inte för i världen inte komma på hur jag skulle åka för att komma dit. Jag fick till slut ringa Carina och be henne förklara vägen.

Idag hände det igen. Jag stod vid bankomaten vid bankomaten och skulle ta ut pengar och åter igen. Helt blankt. Slog koden två gåmger, fel, fel. Sedan gav jag upp i rädsla för att bli av med kortet. hade vart trist när jag har så många planer för helgen. Men nu när jag kom hem och kollade på min internetbank hade de ju en fin, fin funktion så jag kunde få se min pin-kod där. Jag hade aldrig listat ut den insåg jag, för det var som en helt ny kod för mig. Tack Swedbank. Ni är guld. Och jag kommer inte byta bort er om ni fortsätter vara så bra.

Men jag undrar vad nästa sak blir som försvinner ut mitt huvud? Detta följs med spänning.