Idag när jag kom hem från skolan tog jag en promenad i höstluften. När jag är ute och promenerar inser jag vilken tur jag har som kan promenera i så vackra omgivningar.

Dock fick den vanliga slingan stryka på foten eftersom min mamma inte ville att jag skulle få sätta livet till när jägarna skulle tro att jag var en blå älg i mössa.

Men när man är ute och går på landet kommer det bekanta dofter. Dagens bästa doft var höstdoften. Blöta, nedfallna löv. Jag satt mig på en sten och bara njöt av lukten och solen.
Under en ek, som Ferdinand. Tjuren Ferdinand luktade ju dock på blommor men älgen Clara hon nöjt av doften av ruttnande löv. Konstigt att jag har så få vänner...