365 dagar, 52 veckor eller ett år. För ett år sedan vid den här tiden satt jag på tåget hem för att pappa var dålig.
Tanken var att jag skulle spendera dagen med två jobbmöten och ett möte med min kiropraktor. En helt vanlig dag dag som man lätt glömmer. Istället blev det dagen min pappa dog.

En sådan dag man aldrig glömmer. Jag minns att mamma klev ur bilen och att jag fattade på en millisekund, jag ville inte men jag förstod.
Sedan den dagen är allt annorlunda men samtidigt fortsätter livet som om det vore som vanligt.

Mitt år har vart det värsta och bästa i livet, djupaste olycka och stor lycka. Jag vet att pappa tittar ned på oss och ser oss i lyckan och olyckan med och önskar han hade vart här. Men pappa vi älskar dig och det är inte ditt fel att du inte är här. <3